Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanel - Kanelaldehyd - Kanelalkohol - Kanelbjörn - Kanelolja - Kanelsten - Kandelsyra - Kaneltinktur - Kanelvatten - Kaneläpple - Kanem - Kanfas - Kangasala - Kanholmsfjärden - Kanik, canonicus - Kanin, vildkanin - Raser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Kanelaldehyd—Kanin
876
gaste arterna äro äkta k., C. zeylanicum, och
kassiakanel, C. cassia. Äkta kanel el.
ceylonkanel odlas huvudsaki. på Ceylon.
Den är spröd och har sötaktig smak. Barken
är aromatisk, på yttersidan ljust brun; den
innehåller kanelolja. Den förekommer numera
blott som apoteksvara. — Kassiakanel
(kassiabark, kanelkassia), handelns vanliga kanel,
erhålles från s. ö. Kina och Sundaöarna.
Barken skiljer sig från äkta k. genom större
tjocklek, rödbrun yttersida samt svagare lukt och
smak. Kassiakanel nyttjas som krydda i
hushållen och i konditorivaror. Om vit kanel se
Canellaceae.
Kanelaldehyd, C6H5. CH : CH . CHCHO, en
omättad, i kanelolja förekommande cyklisk
alde-hyd. Den utgör en gulaktig, vid 246°
kokande olja med stark kanellukt och intensivt söt,
sedan brännande smak.
Kanelalkohol, CbH5 . CH : CH . CH2OH, en
omättad cyklisk alkohol, som kristalliserar i
färglösa, hyacintluktande nålar. Dess kanelsyraester
förekommer i s t o r a x.
Kanelbjörn, zool., se Björnar, sp. 165.
Kanelolja fås genom destillation av
Ceylonkanel (se Kanel), tillverkas i stor skala i Kina
och har ljusgul färg, stark, brännande kanelsmak
och behaglig lukt. K. brukas som tillsats till
parfymer samt till att förbättra aromen på
medikament.
Kanelsten, se Granat, sp. 190.
Kanelsyra, CeHs . CH : CH . CO2H, en
omättad cyklisk syra, som förekommer i peru- och
tolubalsam samt i storax. Den kristalliserar i
fina nålar, som äro svårlösliga i kallt vatten
och smälta vid 1340.
Kaneltinktur, Tinctüra Cinnamömi, beredes
på Ceylonkanel, som utdrages med utspädd sprit;
den sättes till mixturer för att göra dem
smakligare.
Kanelvatten beredes genom att pulveriserad
kanelbark försättes med lika vikt konc. sprit och
därefter destilleras med vatten. K. är färglöst,
har stark kaneldoft och brukas som
smakförbättrande tillsats till mixturer.
Kaneläpple, se Anona.
Känem, landskap i Franska Ekvatorialafrika,
ö. om Tsadsjön. Var tidigare ett självständigt
sultanat och hörde en tid till Bornu.
Befolkningen består huvudsaki. av kanembu, hamitiskt
influerade sudannegrer.
Ka’nfas, glestrådigt, grovt tyg av hampa el.
linne, som genom klistring gjorts styvt; brukas
inom skrädderiet till mellanlägg i rockslag, i
batonger, pneumatiska ringar m. m.
Ka’ngasala, kommun i Tavastehus län,
Sata-kunda, Finland, ö. om Tammerfors, 9,700 inv.
finsktalande. Vid Roines n. strand Liuksiala,
Karin Månsdotters änkesäte.
Kanholmsfjärden, i Stockholms yttre
skärgård, mellan Harö, Runmarö och Vindö.
Kanik, c a n o’n i c u s, medlem av ett
medeltida dom- el. kollegiatkapitel.
Kanin, vildkanin, Orycto’lagus (Le’pus)
cuni’culus, tillhör fam. hardjur bland gnagarna.
Vildkanin.
K. är mindre än haren saint har kortare huvud,
kortare öron och kortare bakben. K. är 45 cm
lång (därav svansen 5. cm); en gammal hanne
väger 2—3 kg. Kroppen är ovan finspräcklig
i svart och gulbrunt, på sidorna gulbrun och
undertill vit. Svansen är ovan svart, under vit. K.
lever helst på kuperad, grusig mark, ofta i stora
samhällen, och gräver där sina bon, bestående av
en djupt liggande kammare med i vinkel
gående gångar. Honan föder i varje kull 4-—12
ungar och kan från våren till hösten frambringa
en ny kull var femte vecka. K:s hemland är
Sydeuropa. Den blir lätt ett utomordentligt svårt
skadedjur. I vår tid har k. blivit en landsplåga
i Australien, dit den infördes 1859 och sedan
motstått alla utrotningsförsök. I Sverige äro
kaninhärjningar bekanta bl. a. från Skåne. Längre
norrut hejdas k:s spridning av det stränga
vinterklimatet. K. är stamform till den tama kaninen.
Raser. Av den tama k. har frambragts ett
stort antal konstanta raser, av vilka några av de
ur olika synpunkter betydelsefulla här anföras.
Belgisk jättekanin är till färgen stålgrå
med tät, kraftig, kort päls. Vikten kan uppgå till
över 10 kg men blir i regel hos vuxna djur 6
—8 kg. På grund av sin storlek hålles rasen
huvudsakligen som slaktdjur, men även skinnet
har stort värde. Bäverkanin hör likaledes
till de större raserna med en vikt av 3,5—6 kg.
Pälsen är lång, silkesartad, tät, mjuk och
glänsande. Färgen är hos den värdefullaste formen
ljust lavendelblå. Skinnet lämnar ett värdefullt
pälsverk. Chinchillakanin är något mindre
än föreg. med mycket mjuk, fin och tät, till
färgen skiffergrå päls. Värdefullast är denna,
då den liknar den äkta chinchillans. Skinnet hör
till de bäst betalade, och även köttet är högt
uppskattat. Silverkanin har sitt namn av
i den grå el. bruna pälsen insprängda vita hår,
som ge den en silverliknande skiftning. Pälsen
är f. ö. kort och tät. Rasen hålles dels för
skinnets skull, dels som sportdjur.
Angorakani-n e n utmärkes av sin långa, silkesartade, yviga
päls. Färgen är vit el. blå. Rasen hålles ej som
pälsdjur utan uppfödes antingen för
sportända-mål som utställningsdjur el. för ullen, som
till-varatages för textilt bruk. En angorakanin läm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
