Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanin, vildkanin - Raser - Skötsel - Kanin (halvö) - Kaninavelsföreningar - Kanister - Kanjon - Kankas - Kanko, Hamhung - Kankroid - Kanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
877
Kanin—Kanna
878
Kaninraser. Övre raden fr. v. belgisk jättekanin, chinchillakanin, silverkanin. Undre raden fr. v. angorakanin
och vit lantkanin.
nar årl. omkr. 300 g ull. En ren fantasiras, som
saknar praktisk användning, är
vädurkaninen med stora hängande öron, som kunna mäta
ända till 66 cm mellan spetsarna. Den i Sverige
för kött- och pälsproduktion vanligaste rasen är
vit lantkanin. Dess vita, mjuka päls kan
nyttjas ofärgad men lämpar sig särskilt väl till
färgning alltefter marknadens krav. Av andra k.,
vilka blivit stambokförda i Sverige, kan nämnas
havannakaninen, som har vacker
choklad-brun päls och lämnar gott kött. Inhemsk är
svensk pälskanin, en härdig och
snabbvuxen ras med stor utbredning. Pälsen är
glänsande svart med stänk av silver. Till färgning
är den mindre lämplig. Minst av alla raser är
hermelinkaninen, vilken fullvuxen väger
endast 1—2 kg. Pälsen är snövit och ögonen
röda. — 1938 offentliggjordes genom Sveriges
kaninavelsföreningars riksförbund en
kaninstandard med bilder och beskrivningar på
kaninraserna.
Skötsel. Avel av k. bedrevs till en början så
gott som uteslutande för köttets skull. Numera
har emellertid kaninskinn kommit att spela en
alltmer framträdande roll i pälsvaruindustrien.
Avel av k. har därigenom fått större ekonomisk
betydelse även i Sverige, där k:s enl. svensk
uppfattning alltför söta kött ej uppskattas.
Förutsättningen för en lönande kaninavel är, att
endast rasrena djur användas som
utgångsmaterial. Djurens anspråk på utrymme och foder äro
små, och kaninavel drives därför ofta som
binäring till mindre lantbruk el. trädgårdsskötsel.
— Litt.: B. Vollquartz, ”Handbok i
kaninskötsel” (1929).
Ka’nin, halvö i n. Sovjetunionen mellan Vita
havet och Tjesjska viken. Utlöpare av
Timanbergen, f. ö. tundra. Omkr. 10,500 km2, c:a 1,700
inv., samojeder, som bedriva renskötsel. Vid
kusten fiske av ryssar.
Kaninavelsföreningar. På ett möte i Malmö
1919 bildades Sveriges k:s centralförbund. 1930
ändrades förbundets namn till Sveriges k:s
riksförbund. Berättigade att ansluta sig till denna
organisation äro dels länsföreningar, dels enskilda
personer, bosatta inom län, där länsförening ej
finnes. Riksförbundet erhåller för
upplysningsverksamhet och instruktionskurser numera
statsanslag.
Kani’ster, (lat. cani’strum, korg), bleckask för
förvaring av matvaror, tobak m. m.
Ka’njon (eng. canyon, av sp. canön, eg. rör),
en smal och djup dal med mer el. mindre lodräta
väggar el. dal av samma typ som Grand Canyon.
Jfr Dal, sp. 293 och bild 2.
Kankas, gods i Masku kommun, Abo län,
Finland. Huvudbyggnaden är i två våningar med
kvadratisk plan, byggd på 1500-talet, ombyggd i
början av 1800-talet. K. är en urgammal
sätesgård, tillhörde urspr. ätten Djekn, från 1460 till
reduktionen ätten Horn, därefter ätterna
Rib-bing och Rehbinder och sedan 1846 Aminoff.
Nuv. innehavare är friherre C. Aminoff. Litt.:
”Herrgårdar i Finland”, 2 (1928).
Kanko, H a m h u n g, stad i Korea, nära
östkusten vid järnväg söderut till Söul; 64,000 inv.
Kankroid, relativt godartad form av
hudkräfta. Se Kräfta.
Kanna. 1) Urspr. cylindriskt dryckeskärl med
lock och grepe, av ler- el. stengods, metall, trä
etc. Numera namn även på kärl med pip, t. ex.
kaffe-, te- och vattenkannor.
2) Enhet för rymdmått i äldre svenska
måttsystem; enl. det vid metersystemets införande i
Sverige gällande s. k. decimalsystemet var 1 k.
= 0,1 kubikfot = 2,617 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
