Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulla-Gunnarstorp - Kullait - Kullavik - Kullberg, af, släkt - Kullberg, 1. Anders af - Kullberg, 2. Karl af - Kullberg, Carl - Kullblomsläktet - Kulle, 1. Jacob - Kulle, 2. Axel - Kulle, 3. Thora - Kulle, 4. Sven - Kulle, 5. Axel - Kul-led - Kullen (Lackalänga) - Kullen, Kullaberg (Brunnby)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Kullait—Kullen
8
med ett tax.-värde av 3,533,600 kr. En borg av
tegel i två våningar från 1570-talet kvarstår,
ombyggd 1775 med två senare flyglar, allt omgivet
av vallgravar. Den nutida huvudbyggnaden är ett
stort tegelslott i engelsk renässans, uppfört 1865
—68 och rymmande bl. a. arkiv och ett på
1700-talets senare del samlat, betydande tavelgalleri.
Vidsträckt, vacker park utmed Sundet. K. är
känt sedan 1399 och har tillhört bl. a. ätterna
Brahe, Rosencrantz och Sparre, under 1800-talet
De Geer, v. Plåten och Wachtmeister. Nuv.
ägare äro greve O. Wachtmeisters arvingar.
Kullait, en med diabas närbesläktad
gångbergart av röd- el. grönaktig färg, väsentligen
bestående av kalifältspat, plagioklas och klorit och ofta
innehållande mandlar av fältspat, epidot, klorit och
kalkspat. K. förekommer på Kullen och
Romele-åsen i Skåne, där den bildar sprickgångar i n.
v.—s. ö. riktning.
Kullavik, samhälle i Släps sn i Halland.
Kullberg, a f, släkt, härstammande från
Kullen, Luggude hd, Malmöhus län. K.i) adlades
1818.
1) Anders Carlsson af K., biskop,
författare (1771—1851), fil. mag. i Lund 1793, doc. i
grekiska och österländska språk 1797,
protokolls-sekr. i K. m:ts kansli 1807, 1822 t. f. och 1826
ord. statssekr. i Ecklesiastikexpeditionen, 1830
teol. dr och biskop över Kalmar stift. K. vann
1793 ff. flera gånger pris i Sv. akad. och
invaldes 1817 i Sv. akad. Han var en sengustaviansk
epigon. Av intresse äro hans tolkningar av
Bür-gers och Lewis’ förromantiska ballader, som
ble-vo oerhört populära. ”Poetiska försök” (2 bd,
1816).
2) Karl Anders af K, den föregis son,
student i Uppsala 1829, innehade efter avlagd
juridisk examen under några år domarförordnanden,
vistades dels på resor, dels i Kalmar och
Stockholm, där han 1836—38 var red. av Freja. —
K. skrev lätt och mycket, dikter, skisser, kåserier,
berättelser, samtids- och historiska romaner,
teaterstycken. Tendensen är socialt liberal och
moraliserande, stilen skattar åt blomstrande
salongs-retorik. Av hans verk må nämnas ”Carl Gustaf
Wrangel” (1833), ”En ung mans memoirer” (3
bd, 1835—36), ”Domaren” (1842), ”En sommar
i Småland” (1847), ”Samlade smärre berättelser
och skizzer” (3 bd, 1847—48) samt ”Bref,
anteckningar och skizzer från utlandet” (2 bd,
1844) och mystifikationen ”Minnen från en
vistelse i Stockholm åren 1844—45 af Fran^ois
Rouel” (1847). Jfr A. Ahnfelt, ”Ur K. af K:s
portfölj” (1879).
Kullberg, Carl Anders, författare (1815—
97), student i Uppsala 1835, led. av Svenska
akad. 1865, fil. hedersdr i Uppsala 1877. K.
utgav en saml. ”Dikter” (1850). Sin största insats
gjorde han som översättare av Tassos ”Befriade
Jerusalem” (1860), Ariostos ”Den rasande
Roland” (1865—70) samt Petrarcas ”Canzoner,
ballader och sestiner” (1880).
Kullblomsläktet, A’nthemis, släkte bland de
korgblommiga växterna. K. har fjälligt
blomfäste. Den märkligaste bland de tre svenska ar-
Färgkulla.
terna är den fleråriga färgkullan
(A. tinctorid), med vackra, höggula
blomkorgar, vilka förr användes till
att färga ylle gult.
Kulle. 1) Nils Jacob K., målare
(1838—98), urspr. guldsmed. K.
framställde etnografiskt trogna, detaljerade
och stundom genom den fint avvägda
belysningen måleriskt verkande
skildringar av skånskt bondeliv i litet
format och verkade för upplivande av
gammal handslöjd, främst vävning.
2) Henrik Axel K., den föreg:s
bror, målare (1846—1908), utbildad
vid Konstakad. i Stockholm, i
Düssel
dorf och Paris. K. målade huvudsaki.
genrebilder i düsseldorfstil men även porträtt och
stilleben och var sedan 1891 lärare i teckning vid
Konstakad. K. är representerad i Nationalmuseum
samt Göteborgs och Norrköpings museer.
3) Thor a K., f. Nilsson, de föreg:s
svägerska, textilkonstnärinna (1849—1939), deltog
jämte K. 1) i den rörelse för det svenska
handarbetets förnyelse, som tog sig uttryck i att samla,
kopiera och lära ut gamla svenska
allmogemönster, en strävan nära besläktad med t. ex.
Föreningen Handarbetets vänners verksamhet. K.
grundade 1880 jämte K. 1) en vävskola i Lund,
sedermera utvidgad även till konstvävnads- och
broderiaffär.
4) Sven Servatius K, bror till K.2),
mynt-och medaljgravör (1860—1945), elev av A.
Lindberg, var anställd vid Myntverket. K. präglade
bl. a. Oskar II :s jubileumsmedalj (1898),
porträttmedalj över Pontus Fürstenberg med maka,
Lunds univ:s 250-årsjubileums medalj samt mynt
för Monaco, Abessinien och Guatemala.
5) Axel Albin Teodor K., den föreg:s
brorson, målare (f. 1882 Vs), utbildad i Paris och
Stockholm. K. målade huvudsaki. landskap i
kraftig, tung färgskala och med dekorativ
prägel. Hans bana bröts 1915 av sjukdom.
Kul-led, mek., se Axelkoppling, sp. 174, och
Led.
Kullen, del av Furulunds köping (Lackalänga
sn) i Skåne.
Kullen, K u 11 a b e r g, i Brunnby sn i
Malmöhus län, är en 16 km lång och högst 2 km
bred, huvudsaki. av gnejs uppbyggd horst utmed
yttersta delen av Skäldervikens s. strand. Mot
havet är förkastningsbranten skarpt
framträdande, medan K. inåt land sluttar långsammare.
Högsta punkten, Håkull (Högkull), är 187,5 m
ö. h. K. är Skånes mest markerade terrängform;
från Arild till yttersta udden stupar den med
c:a 100 m höga, mestadels otillgängliga väggar
täml. brant i havet, och dess klippformationer
äro bekanta för sin säregna skönhet. I flera
grottor finnas kulturlager från yngre stenåldern. K:s
flora är av stort intresse. Längst ut mot havet
härskar en vindpinad, buskig ek- och
lindvegetation med kaprifol och flera sällsynta Rubus-arter
(R. kul lens is). Inåt land dominera bok, lind och
fur; på höjderna finnes ljunghed samt kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
