Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulspruta - Kulsprutegevär - Kulsprutenäste - Kulsprutepistol, stormpistol, automatpistol el. maskinpistol - Kulspränggranat - Kulstapel - Kulstötning - Kult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Kulsprutegevär—Kult
16
ångslang. Vattenkylning är mycket effektiv, och
c:a 1,200 skott kunna skjutas i en följd, innan
vattnet kokat bort. På gr. av olägenheterna vid
vattenkylning (stor tyngd, nödvändighet att
vintertid ersätta vatten med kylvätska, ångbildning)
äro moderna k. luftkylda. Elduthålligheten
säkerställes genom snabbt pipombyte, ofta i
kombination med tung pipa. Denna möjliggör
avledande av värme från pipans inre till de yttre
skikten, och en relativt stor yta, som ofta
ytterligare förstoras med hjälp av kylflänsar, erbålles.
Riktmedlen utgöras vanl. av sikte och
korn. Vid skjutning från lavett användas ofta
även riktinstrument försedda med kikarsikten och
vattenpass, så att indirekt eldgivning möj liggöres.
Eld hastigheten varierar med de olika
konstruktionerna mellan 6oo och 1,200—1,500
skott per min. (mekanisk eldhastighet). I
praktiken nedgår denna hastighet på gr. av tid för
band- och pipbyten m. m. till en
genomsnittshastighet av 250—500 skott per min. (praktisk
eldhastighet).
K. är ett av inf:s viktigaste vapen och ingår
i ett ständigt ökat antal i beväpningen. Den
moderna enhets-k. kommer sannol. att småningom
uttränga kulsprutegeväret, då den i fråga om vikt
och hanterbarhet närmar sig detta. Därjämte ingå
k. till väsentlig del i stridsvagns-, pansarbils- och
flygplansbeväpningen. Flygplans-k. äro i regel
grovkalibriga (c:a 13 mm).
Kulsprutegevär, förk. kg, ett den lätta
kulsprutan närstående eldvapen. K. skiljer sig från
denna genom att det är magasinsmatat och kan
användas för halvautomatisk eldgivning, medan
den lätta kulsprutan endast kan avge
helautomatisk eld. Trots denna principiella olikhet i
konstruktionen användes i utlandet vanl.
benämningen lätt kulspruta även för typen k. Från det
halvautomatiska geväret, vanl. benämnt
automatgevär (se Handeldvapen, sp. 831) skiljer sig k.
främst därigenom, att det även kan avge
helautomatisk eld. — I Sverige infördes det första k.
1921 (Colt-Brownings konstruktion). Det
förbättrades 1937 genom att förses med utbytbar
pipa, varvid det erhöll benämningen kg m/37.
Vapnet utgör fortfarande inf:s viktigaste k. —
Ungefärliga data för moderna k.: vikt 9—10 kg,
kaliber 6,5—8 mm, mekanisk eldhastighet 500—
600 skott per min., 20—30 skott per magasin,
effektiv maximiskottvidd 600 m.
Kulsprutenäste, gängse benämning på en för-
stärkt, ofta av hinder omgiven eldställning för
kulsprutor. K. komma till användning under
för-svarsstrider.
Kulsprutepistol, stormpistol,
automatpistol el. maskinpistol, inom svenska
armén vanl. benämnd kpist, är ett helautomatiskt
vapen för pistolammunition. K. är ett mellanting
mellan pistol och automatgevär. Den är i allm.
konstruerad enl. principen slutstycksrekyl.
Ammunition i magasin om 20—100 skott; den svenska
m/45 tar 36 skott. Vissa k. ha en omställare,
som gör det möjligt att avge även patronvis eld.
— K. är ett effektivt och lätthanterligt
närstridsvapen med god precision inom 200—300 m. K.
konstruerades av tyskarna under 1 :a
världskriget. Den är numera införd i alla arméer; den
användes även som polisbeväpning och är
amerikanska gangsters specialvapen. Tillverkare:
Thompson (U.S.A.), Suomi (Finland),
Berg-mann (Tyskland), Scotti (Italien). — Se även
Handeldvapen, sp. 831, samt bild 12 å pl. vid d. o.
Kulspränggranat, vapentekn., vanlig
spränggranat (se Granat, sp. 193), i vilken en del av
granatkroppens inre mot sprängladdningen vända
gods ersatts med samma vikt stålkulor. När en
vanlig spränggranat briserar, bildas av
granatgodset en stor mängd skrot av olika form och
vikt. Flera av dem äro så lätta, att de icke ge
för verkan tillräcklig anslagsenergi. Ersättes en
del av granatgodset med stålkulor av lämplig
storlek, erhålles utöver de vanliga skroten från
granatväggen ett stort antal ballistiskt
gynnsamma ”skrot” (kulorna), vilket medför större
verkningsområde och ökat antal dödande skrot
per m2 på visst avstånd från brisadpunkten. K.
är en svensk konstruktion, utförd vid slutet av
1930-talet av H. Jentzen.
Kulstapel, en regelbundet upplagd,
pyramid-formad stapel av rundkulor till art.-pjäser. Flera
k. bildade tillsammans en k u 1 g å r d.
Kulstötning, en gren av kast i fri idrott.
Kulan är rund, av järn el. av mässing med
blykärna samt med en minimivikt av 7,257 kg
(juniorkulorna 3,6 och 5,5, för damer 4 kg). K.
sker från en kastring med 213,5 cm invändig diam.
På dess framsida skall vid tävling m. m. vara
fastsatt en stopp-planka av 122 cm längd samt
10,2 cm höjd och 11,4 cm bredd. Kastringen är
nedsänkt till markens nivå. Tävlande få beröra
ringens insida men ej dess ovankant el. marken
utanför ringen. Mätning sker från nedslagets
närmast ringens liggande punkt till ringens
inner-kant. — Kulan vilar på leden mellan fingrarna
och mellanhanden och får vid kastet ej föras
bakom axeln. Vid k. gäller som grundprincip att
på det begränsade området (inom ringen) låta
tillgängliga krafter (kroppens rörelse framåt med
hjälp av främre benets pendling, sträckning av
stödbenet, uppresning av överlivet o. s. v.) i rätt
följd, vid rätt tidpunkt och med accelererad
hastighet inverka på kulan i kastriktningen. Även
tyngre kulor på t. ex. 10,885 och 12,7 kg användas
vid tävlingar i k. i U. S. A.
Kult (lat. cu’ltus, av c o’ler e, dyrka),
beteckning för de till den organiserade gudsdyrkan hö-
Kulsprutegevär m/37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
