Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kumla—Yxhults järnväg - Kumlien, 1. Axel - Kumlien, 2. Akke - Kumlien, 3. Kjell - Kumlinge - Kummel - Kummelsläktet - Kummersläktet - Kummin, kumminört - Kumminolja - Kumo - Kumo älv - Kumpan - Kumulation - Kumulativ - Kumulera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kumla—Yxhults järnväg från Kumla till
Hällabrottet (7,6 km, spårvidd 1,435 m) äges av
Yxhults stenhuggeri-ab. K. trafikerar jämväl
bispåret Hällabrottet—Kvarntorps skifferoljeverk,
vilket spår äges av sistn. företag. Järnvägen
öppnades för godstrafik 1885 men för
persontrafik först 1943.
Kumlien [-i’n]. 1) Axel Frithiof K.,
arkitekt (1833—1913), blev efter studier i Göteborg
och Braunschweig arkitekt vid Statens järnvägar,
senare i Medicinalstyrelsen; gjorde jämte
brodern Knut Hjalmar K. (1837—97) ritningar
till en mängd byggnader i Stockholm, Malmö
etc. samt herrgårdar: nämnas må bland deras
bästa arbeten Grand hotell och Jernkontorets hus
i Stockholm samt S:t Lars sjukhus i Lund.
2) Axel (Akke) Ragnar K., den föreg:s son,
målare, bokkonstnär, museiman (1884—1949), fil.
lic. 1912, konstnärlig rådgivare vid P. A.
Norstedt & söners förlag 1915, 1916—31 amanuens
vid Nationalmuseum, 1924 lärare i
materialkunskap vid Konstakad., 1935 föreståndare för dess
inst. för materialkunskap, 1941—46 föreståndare
för Skolan för bok- och reklamkonst, 1946
intendent vid Thielska galleriet; fil. hedersdr i
Stockholm 1947. K:s främsta insats torde vara
som bokkonstnär och materialforskare (se bild
26 å pl. vid Bokbinderi). K. har mer än någon
annan bidragit till den svenska bokkonstens
uppryckning ur den stilförslappning, som till stor
del präglat produktionen efter sekelskiftet. K.
ritade i allm. själv texten till omslagen,
utgående från den romerska antikvan och från
1700-talets och det tidigare 1800-talets
typografi. Den stilsort, som han vanl. textat på
sina omslag, ritade han i mitten av 1930-talet
för typgjutning; den har från 1949 kommit i
marknaden under namnet
Kumlien-medievalen. Som materialtekniker riktade sig K.
främst på konserverande metoder, på gedignare
material, som kan bestå. — K:s måleri präglas
av en traditionell motivuppfattning och en diskret,
i tonskalor väl sammanhållen färg samt
utpräglad stämningskaraktär. Han målade framför allt
landskap, mest i olja och tempera. Representerad
på Nationalmuseum. K. skrev handböckerna
”Modern temperamålning” (1934), ”Oljemåleriet”
(1946), ”Akvarell, gouache, pastell och tempera”
(1948), ”Bokstav och ande” (s. å.) samt diktsaml.
”Stigar och stråk” (1905), ”I exil” (1912) och
”Trädet” (1934). — Litt.: ”A K. som
bokkonstnär” (1945).
3) Kjell Ludvig K, den föreg:s kusins son,
historiker (f. 1903 30/7), fil. dr och doc. i
historia vid Stockholms högsk. 1933, adjunkt vid
Högre allmänna lärov. för flickor i Stockholm
1936, lektor vid Nya elementarsk. i Ängby 1948,
har bl. a. utg. ”Karl Knutssons politiska
verksamhet 1434—1448” (1933; dr-avh.), ”Med
svenskarna och Engelbrekt” (1935), ”Den gustavianska
tiden” (i ”Svenska folkets historia”, 5, 1932—42),
”Karl Knutsson i Preussen 1457—1464” (1940)
och ”Sverige och den tyska hansan” (1943).
Kumlinge, skärgårdskommun i ö. delen av
Åland, Finland, utgöres av en mängd öar,
holmar och skär i Ålands s. ö. skärgård; 91 km²,
c:a 800 inv., svensktalande.
Kummel. 1) (Arkeol.) Urspr. gravhög,
minnesmärke; ett jordfritt, av kullerstenar uppkastat
gravröse från brons- el. den äldre järnåldern
(se bild 11 å pl. vid Gotland). — 2) (Sjöv.)
Stenhög, avsedd att tjäna till sjömärke. — 3) (Zool.)
Se Torskfiskar.
Kummelsläktet, se Torskfiskar.
Kummersläktet, dets. som Geum (se d. o.).
Kummin, kumminört, Carum ca’rvi, till
umbellaterna hörande, glatt, 3—5 dm hög,
tvåårig ört med finflikiga blad och vanl. vita
blommor. De spolformiga,
ljusbruna delfrukterna ha plan
fogsida med två oljekanaler
och hög rygg med fyra
oljekanaler. K. växer ända
upp till Lappland och odlas
mångenstädes (särskilt i
Holland och Tyskland) i
ganska stor skala.
Frukterna (kummin), som
innehålla en flyktig olja
(kumminolja, till 65 %
bestående av karvon),
nyttjas till krydda (i ost och
bröd) samt i medicinen.
 |
| Kummin. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
