Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga svenska aerolubben (KSAK) - Kungliga svenska segelsällskapet, KSSS - Kungliga teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 Kungliga svenska segelsällskapet—Kungliga teatrarna 32
ning av flygplatser och stöd till privatflyget,
uppgick 1937 i K., som fick sin nuv. organisation
1942.
Kungliga svenska segelsällskapet, KSSS,
bildades 1830 som den första större
seglarsam-manslutningen utanför England. K. har
huvudsaki. främjat kappsegling med segeljakter,
avsedda för användning inomskärs, och anordnar
årl. kappseglingar, som vanl. hållas på
Kanholms-fjärden och utanför Sandhamn,
Sandhamns-r e ga 11 a n. K. har dock även stort intresse
för havskappseglingar och har anordnat flera
sådana, t. ex. ”Gotland runt” 1939 och 1950.
K. äger klubbhus i Sandhamn och två holmar
norr om Sandhamn samt hamnbyggnad vid
Bis-kopsudden i Stockholm.
Kungliga teatrarna. Drottning Kristina lät
den italienske arkitekten Antonio Brunati i stora
balsalen på Stockholms slott inreda en hovteater,
som invigdes 1649. Där spelade från 1652 ett
italienskt opera- och commedia delParte-sällskap.
I den s. k. Lejonkulan utanför s. slottsmuren
(på nuv. Slottsbackens krön) invigdes i febr.
1667 av ett holländskt sällskap den Kungl.
skådeplatsen. Sin eg. betydelse fick
teatern som Sveriges första fasta scen 1686—91,
då det från 1682 under ledning av O. Rudbeck
och P. Lagerlöf i Uppsala verkande
studentteatersällskapet där hade sitt hem. Vid slottsbranden
1697 raserades denna scen. I det s. k.
Kungs-huset på Riddarholmen invigdes 1699 en hovteater
av ett franskt sällskap, som stannade till 1706.
1737 invigdes med ”Plutus el. Mammon” den
Kungl. Svenska skådeplatsen i den
nyrestaurerade Bollhusteatern på Slottsbacken
(se Bollhus). I den 1771 instiftade Musikaliska
akad:s namn invigdes 18/i 1773 i den av J. E.
Rehn restaurerade Bollhusteatern med
Wellan-der-Uttinis opera ”Thetis och Pelée” den ännu
bestående kungl. operainstitutionen.
Kungl. teatern invigde 30/9 1782 med
Adler-beth-Naumanns opera ”Cora och Alonzo” sitt
nya hem, Gustav I I I:s operahus vid nuv.
Gustav Adolfs torg (nuv. Kungl. teaterns tomt),
uppfört efter ritningar av Adelcrantz. Kungl.
teaterns elevskola inrättades 1787. A. F. Ristell
öppnade 2/e 1787 i Bollhusteatern den Svenska
dramatiska teatern. Försöket
misslyckades. Men Gustav III ingrep, organiserade teatern
som associationsföretag under Kungl. teaterns
överinseende och lät 17A 1788 med G. F.
Gyllenborgs ”Suna jarl” åter öppna teatern som
Kungl. Svenska dramatiska
teatern. Den kungl. talscenen delade skådeplats
med operan, tills den som Kungl. mindre
teatern 1/n 1793 med Gustav III:s
”Svartsjuke neapolitanaren” kunde inviga sitt nya hem
i Arsenalen (f. d. De la Gardieska palatset) vid
nuv. Karl XII:s torg. Gustav IV Adolf stängde
1806 operan och indrog dess anslag men lät från
1807 en del av dess personal uppträda i sångspel
på talscenen. En kungl. befallning om
operahusets rivning korsades av kriget 1808, då
byggnaden tillfälligt inreddes till lasarett för
lantvärnet. Efter att från V12 1809 tillfälligtvis ha
brukats för sitt eg. ändamål öppnades den åter
5/ii 1810 som kungl. sångscen. 1812 infördes
även vid operan det vid talscenen praktiserade
andelssystemet, och 1813 lades båda teatrarna
under gemensam förvaltning. Operan och det högre
dramat förlädes till Stora operan (operahuset),
det borgerliga skådespelet, lustspelet och det
lättare sångspelet till Mindre teatern
(Arsenalstea-tern). Operan drevs hösten 1818 av överste J.
P. Törner som privatföretag under namn av
Stockholms teater, och även Mindre
teatern miste sitt kungl. namn, men båda blevo i nov.
s. å. åter kungliga. Arsenalsteatern brann 24/ii
1825, och talscenen fick åter dela operahuset
med sångscenen. 1834 slopades andelssystemet
och infördes fast lön samt tj änstgöringspengar.
Det kungl. teatermonopolet uppgavs 1842, då A.
Lindeberg fick tillstånd att V11 öppna den
nybyggda Nya (Mindre) teatern. Karl XV köpte
1862 av E. Stjernström Mindre (f. d. Nya)
teatern vid Kungsträdgårdsgatan och överlät den på
K. att användas som talscen för det borgerliga
skådespelet och lustspelet. Kungl.
Dramatiska teatern invigdes för sitt ändamål 12/g
1863 med Gustav III:s ”Siri Brahe”. K:s
förvaltning överfördes 1881 från hovförvaltningen
till Finansdep. Operan drevs 1888—90 av K.
Nordqvist, 1890—92 av en association under hans
ledning, sista säsongen också med dramatisk avd.
1889 bildades ett ”teaterbyggnadskonsortium” för
att uppföra nybyggnad i det gustavianska
operahusets ställe och på dess tomt. Riksdagen
beviljade också anslag härför. Sista föreställningen
i det gamla operahuset gavs 30/n 1891, varefter
operan 26/i2 1891—3/e 1898 var inrymd i Svenska
teatern. Den nuv. Kungl. teatern invigdes
19A 1898 med brottstycken av A. F. Lindblads
”Frondörerna” samt F. Berwalds ”Estrella di
Soria”. Det nya operahuset är uppfört efter
ritningar av A. Anderberg för en kostnad av
5,200,000 kr och rymmer på parkett och tre
rader 1,239 åskådare. Operaverksamheten
överläts till ett ab. med ett kapital av 294,000 kr och
en styrelse på 5 personer, av vilka K. m:t
tillsätter 3, däribland teaterchefen med 3-årigt
mandat. Kungl. teaterns chefer sedan omkr. 1900 ha
varit A. Buren (1892—1907), A. Thiel (1907—
08), A. Ranft, som 1908—10 drev operan på
egen risk, greve H. v. Stedingk (1910—19), K.
A. Riben (1919—23), J. Forsell (1924—39), H.
André (1939—48) och är sedan 1949 J.
Berglund. Bland operans konstnärliga ledare under
samma period märkas kapellmästarna Hj.
Meiss-ner, finnen A. Järnefelt, V. Stenhammar,
italienaren T. Voghera, A. Wiklund, N. Grevillius
H. Sandberg, K. Bendix, S. A. Axelsson, S.
Ehrling, Leo Blech och Issay Dobrowen,
regissörerna Aug. Lindberg, E. Linden, K. A. Söderman,
tysken I. Goldberg, W. Peterson-Berger, G.
Klintberg, H. André, R. Hyltén-Cavallius, H.
Stangenberg, S. d’Ailly, Per Lindberg och Anders
Henrikson, balettmästarna Gunhild Rosén, tyskarna
O. Zöbisch och R. Köller, S. Tropp, L. Steier,
polacken J. Cieplinski, tysken J. Algo, G. Gé och
S. Å. Larsen samt dekorationsmålarna T.
Jans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
