Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kurder - Kurdiska - Kurdistan - Kure - Kurer - Kurera - Kuressaare - Kureter - Kurfurste - Kurgan - Kurhus - Kuria (påvliga kurian, romerska kurian)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Kurdiska—Kuria
56
Kurdisk stamhövding (t. v.) och två av hans
medhjälpare. Foto J. Frödin.
omfattade de islam och blevo sedan farliga
medtävlare till de kristna armenierna om herraväldet
över de vulkaniska högslätterna i ö. Turkiet. I
Turkiet var före i :a världskriget n. gränsen för
det sammanhängande kurdiska språkområdet ö.
(”Armeniska”) Taurus’ n. kedjor. I många byar
och t. o. m, städer funnos emellertid båda folken
representerade, ofta t. o. m. i ung. samma antal.
Numera ha k. ockuperat de fördrivna el. utrotade
armeniernas bebyggelse. I vissa byar finnas k.
och turkar blandade. Den kurdiska folkstammen
bildar nu en sammanhängande massa mellan
gränsen till Irak i s. och de pontiska randbergen i n.
Sedan urminnes tider äro k. dels bofasta, dels
nomader. I båda fallen är boskapsskötsel
huvudnäring. I byarna förekommer dock primitivt
åkerbruk. På sommaren flyttar familjen med
boskapen upp till byns betesmarker i bergen och
bor där i tältläger. De kurdiska nomaderna ha
sina vintervisten på slätten mellan s. foten av
Taurus och Tigris’ översta lopp. — Litt: J.
Frödin, ”Les formes de la vie pastorale en
Tur-quie” (i ”Geografiska annaler”, 1944), ”Turkiska
Armenien och Kurdistan” (i ”Kungl.
vetenskaps-societetens årsb.”, 1948).
Ku’rdiska, det vanliga samtalsspråket i
Kurdistan, betraktades förut som en dialekt av
nypersiskan men är i själva verket ett självständigt
iranskt språk. Det har bevarat en del i
förhållande till andra nyiranska språk ålderdomliga
former och äldre, i dessa utdöda ord. Den
viktigaste dialekten är kurmändji, den västliga, som
lagts till grund för språkets grammatiska
bearbetning.
Den kurdiska litteraturen är jämförelsevis
betydande men ännu blott föga känd i Västerlandet.
Egenartad är den muntliga litteraturtraditionen,
främst den folkliga epiken med delvis
ålderdomliga rötter. Spridda ansatser finnas till en
modern kurdisk litteratur. — Litt.: F. Justi,
”Kur-dische Grammatik” (1880); A. Socin, ”Die
Sprache der Kurden” (i ”Grundriss der iranischen
Philologie”, 1896); O. Mann och K. Hadank,
”Kurdisch-persische Forschungen” (5 bd, 1909
—32).
Kur distan, de av kurder bebodda
bergland
skapen i s. ö. Turkiet och angränsande delar av
Syrien, Persien och Irak (jfr Kurder).
Kure, stad och flottbas på Hondo, Japan, vid
en vik av Japanska innanhavet, 20 km s. ö. om
Hiroshima. C:a 152,000 inv. K. bombarderades
av allierade flygstridskrafter ih 1945.
Kürer (lett, kuri, mlat. chorii och curii),
tidigare inbyggare i det efter dem benämnda
Kurland och i n. v. Litauen. De tillhörde med
säkerhet de baltiska folken, i vilka de uppgått, och
deras språk kan förutsättas ha utgjort en
övergångsform mellan lettiskan och litauiskan.
Kurèra, bota.
Kuressaare [ko’resäre], se Arensburg.
Kurèter (grek. Kurètes), grek, myt.,
demoniska väsen, som ofta likställas med
koryban-terna. Myten berättar, att de uppförde en
vapendans kring Zeusbarnet, varvid bullret överröstade
barnets kvidan, så att Kronos icke hörde den.
Kurfurste (ty. Kurfurst, lat. elèctor) kallades
i forna Tyska riket envar av de riksfurstar, som
valde rikets konung (kejsare). I ”Sachsenspiegel”
(före 1235) nämnas 6 sådana: ärkebiskoparna av
Mainz, Trier och Köln, pfalzgreven vid Rhen,
hertigen av Sachsen och markgreven av
Branden-burg. 1257 tillkom som k. konungen av Böhmen.
K. beklädde de högsta riksämbetena. Kejsar Karl
IV:s Gyllene bulla 1356 fastställde de 7 k:s
uteslutande valrätt. K:s samtycke krävdes till
viktiga riksåtgärder. På tyska riksdagen bildade
kurfurstekollegiet en avdelning för sig. K.
avkrävde fr. o. m. 1519 kejsarkandidaten en
valkapitulation före valet. Under trettioåriga kriget
överflyttades pfalziska kurvärdigheten till Bayern
1623, men vid freden 1648 fick Pfalz en ny,
åttonde, och 1692 tillkom för Hannover
(Braun-schweig-Lüneburg) en nionde kurvärdighet. 1777
utslocknade den bayerska kurfurstegrenen. 1803
upphörde kurfurstendömena Köln och Trier; från
Mainz överflyttades kurvärdigheten till
Regensburg, och nya k. tillkommo i Salzburg (från 1805
i Würzburg), Württemberg, Baden och
Hessen-Kassel. Med tyska rikets upplösning 1806
upphörde kurfurstevärdigheten. Titeln k. bibehölls i
Hessen-Kassel till 1866.
Kurga’n [ko-], huvudstad i Kurganområdet
(oblast) i Ural, RSFSR, vid Tobolfloden, 260 km
ö. om Tjeljabinsk; 53,000 inv. Järnvägsknut vid
transsibiriska banan och Sverdlovskbanan;
maskin- och läderindustri, slakterier och kvarnar.
Kurhus (av lat. cüra, skötsel) kallades förr i
Sverige vårdanstalter för könssjuka.
Küria (påvliga kuria n, romerska
kur i an) betecknar sedan 1000-talet dels det
påvliga hovet i allm., dels och närmast den stab
av personer, som utgör romerska kyrkans
centralregering under påvens högsta ledning. Dit
räknas kardinalerna, de s. k. prelaterna, som
tjänstgöra inom k:s olika avdelningar, lägre
tjänstemän samt agenterna. K., som leder sitt
ursprung från den romerske biskopens prästerliga
råd och kansli, utvecklades samtidigt med
påve-dömets maktökning, undergick förändringar och
fick sin nuv. organisation genom Pius X:s
genomgripande författningsreform: konstitutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
