Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kustområdet - Kustpansarskepp - Kustpipare - Kustposition - Kustraid, kusträd - Kustroddare - Kustsnäppa - Kustubåt - Kustö - Kut - Kutahia - Kutais - Kutan - Kutei el. Koetei - Kut el-Amara - Kutikula - Kutná hora - Kutno - Kutscha, Kutcha - Kutschuk-Kainardji - Kuttenberg - Kutter - Kutting - Kutuzov, Michail Ilarionovitj Golenisjtjev- - Kutym - Kuula, Toivo - Kuusamo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Kustområdet—Kuusamo
66
Kustområdet, ry. Primorskij kraj,
administrativt område i ryska Fjärran Östern, RSFSR, s.
om Chabarovskområdet, mellan Japanska havet
och Manchuriet; 201,600 km2; 907,000 inv.
Huvudstad Vladivostok.
Kustpansarskepp. Genom strävan att
förbättra monitortypen betr, sjöduglighet och fart utan
nämnvärd ökning av storleken uppkom under
1880-talet typen k. Under de närmast följ,
årtiondena byggdes k. i relativt stort antal. K.
karakteriseras av följ, data: deplacement 3,000
—8,000 ton, bestyckning 2 å 4 st 21—30 cm
kanoner i 2 å 3 torn, medelsvårt art. och relativt
god bepansring. Farten uppgick till 14 å 18 knop.
K. i moderniserad form förekomma ännu i
svenska och ryska flottorna. Jfr Krigsfartyg.
Kustpipare, Squata’rola squata’rola, en till
fam. brockfåglar hörande vadare, som till
utseende och storlek nära överensstämmer med
ljungpiparen. Från denna skiljer den sig genom
förekomsten av baktå. Den är en högnordisk fågel,
som blott under flyttningarna anträffas i Sverige.
Kustposition, allmän benämning på permanenta
mindre befästningar till skydd för krigshamn,
sjöstad el. inlopp till farled.
Kustraid, k u s t r ä d, sjökrigsv., se
Comman-dotrupper.
Kustroddare, före 1923 benämning på lägsta
befattningen vid tullverkets kustbevakning.
Kustsnäppa el. kustvipa, se Småsnäppsläktet.
Kustubåt, benämning på mindre
undervattensbåt om 250 å 400 ton.
Kustö, fi. Kuusisto, tidigare kommun i Åbo
och Björneborgs län, Finland, invid Åbo stad;
införlivades 1946 med grannkommunen S:t
Karins. I K. fanns under medeltiden ett slott, där
biskoparna i Finland residerade. Slottet anlades
1317 men ombyggdes av biskop Magnus Tavast
i förra hälften av 1400-talet. Det var i Sören
Norbys ägo 1523, då svenskarna intogo det. 1528
blev det på Gustav Vasas befallning raserat. Jfr
R. Hausen, ”Kuustö slott” (2 bd, 1881—83) och
planschverket ”Kuustö slott” (1883).
Kut, sälunge. — Kuta, kalva (om sälar).
Kutähia, stad i Turkiet, se Kütahya.
Kutais, stad i Transkaukasien, v. Georgien vid
Rion, 81,500 inv. (1939). K. är ett viktigt
han-delscentrum och har bl. a. elkraftverk;
mangan-och barytförekomster i trakten. K. var
huvudstad i konungariket Imeretien.
Kutän (av lat. cu’tis, hud), hörande till huden.
Kutèi el. K o e t e i, f. d. sultanat på Borneo.
Kut el-Amära, stad i Irak, vid Tigris, s. ö.
om Bagdad.
Kuti’kula. 1) {Bot.) Se Cellvägg.
2) (Zool.) Ett av ytterhudens epitelceller
avsöndrat skyddande lager av växlande
sammansättning och tjocklek. Sin starkaste utbildning
har k. hos leddjuren, där den är bildad av kitin,
och stundom förstärkes av inlagrad kalk. Även
blötdjurens skal äro kutikularbildningar.
Kutnå hora [ko’tnä hå’ra], ty. Kuttenberg,
stad i Böhmen, 60 km ö. s. ö. om Prag; c:a
NF XIII —3
15,000 inv. Under 1300- och 1500-tal en givande
silvergruvor; märkliga medeltidsbyggnader.
Kutno [ko’tnå], stad och järnvägsknut i
vojvodskapet Lodz, Polen; 20,000 inv. — Under
2:a världskriget blevo stora delar av polska
armén inringade och slagna ö. om K. i sept. 1939.
Kutscha, K u t c h a, stad (över 20,000 inv.)
och oas (c:a 100,000) i östturkestan vid
Tarim-bäckenets n. rand; ett av Centralasiens viktigaste
jordbruks- och handelscentra; bomullsodling
m. m. K. är forntidens Ku-shü.
Kutschuk-Kainardji, äldre stavning för
Küt-schük Kainardscha.
Kuttenberg [ko’tanbärk], stad, se Kutnå
hora.
Kutter (eng. cutter, av cut, skära, klyva).
1) (Sjöv.) Mindre, för välsegling byggt, enmastat
fartyg med skarp bottenform och vanl. rak stäv.
Masten, som har stång, står vertikalt,
klyvar-bommen ligger horisontellt. K. för bomsegel,
gaffeltoppsegel, stagfock och klyvare. På
moderna k. har gaffelstorseglet med toppsegel
utbytts mot bermudasegel. K., avsedd för fiske,
har ofta en mindre jäckmast längst akter ut.
2) {Mek.) Fräs- el. hyvlingsverktyg med
löstagbara stål, fästa i ett kutterhuvud. Om
hyvelkuttrar se Hyvelmaskin.
Kutting, liten tunna; mindre laggkärl för
flytande varor.
Kutuzov [koto’zaf], Michail 11 a r i o n
o-vitj Golenisjtjev - K., 1812 furst
K.-Smolenskij, rysk fältmarskalk (1745—1813).
Han deltog i turkiska kriget 1770—74; i det nya
kriget mot Turkiet framträdde han som en
skicklig fältherre av Suvorovs skola. Efter freden i
Jassy 1792 var K. bl. a. generalguvernör i ryska
Finland samt ambassadör i Konstantinopel och
Berlin; 1798 blev han general. 1805 utsågs K.
till befälhavare över den armé, som sändes till
Österrikes hjälp; han förlorade 2 dec. s. å. slaget
vid Austerlitz. 1811 fick han överbefälet i det
1806 började kriget mot Turkiet. Aug. 1812
erhöll K. ledningen i striden mot de inryckande
fransmännen men retirerade bortom Moskva efter
det blodiga slaget vid Borodino, efter vilket K.
utnämnts till fältmarskalk. Då fransmännen efter
Moskvas brand drogo sig tillbaka, tillintegjorde
K. större delen av franska armén. Han avled i
början av 1813 års fälttåg i Tyskland.
Kutym (fr. coutume), vana, hävd; om
han-delskutymer se Handelsbruk.
Kuula [kö’la], Toivo, finländsk tonsättare
(1883—1918). Han studerade musik i Finland och
Italien och verkade från 1910 som
orkesterdirigent, bl. a. i Uleåborg och Viborg. Som
kompositör förenade K. sällsynta tekniska kunskaper
med en starkt personlig stil och en flödande
inspiration, med källor i österbottnisk folkmusik.
Han skrev två syd-österbottniska sviter, arbeten
för sång med orkester, körverk, kammarmusik
m. m. — Litt.: T. Elmgren-Heinonen, ”T. K.”
(1938).
Kuusamo [ko’samå], kommun i Uleåborgs
län, n. ö. Finland, vid gränsen mot Sovjetunionen;
4,883 km2, 14,300 inv. (1950), finsktalande, öds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
