Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnorörelsen - Kvinnosjukdomar, underlivssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97 Kvinnosjukdomar 98
ternational Women Suffrage Alliance. Först
1920 var målet nått. Numera bedrives ett
intensivt upplysningsarbete i allmänna politiska frågor
av League of Women Voters jämte andra
kvinnoorganisationer. Dock äro kvinnorna ännu
påfallande fåtaligt representerade i parlamentet. I
Canada råder likställighet sedan 1921.
Sydamerika, som sedan 1922 stödes av ett
pan-amerikanskt förbund, har givit rösträtt åt
kvinnorna i de flesta staterna. Den europeiska
k. har sin upprinnelse i England. Redan 1832
lät Lady Mary Smith till underhuset inlämna en
petition om rösträtt för kvinnor. Den följdes av
många andra utan framgång. 1869 bildades i
London en kvinnornas rösträttsförening (dess
ledande kraft var Millicent Fawcett). Aldrig helt
avbruten pågick sedan kampen för denna rätt
ända till 1918. Då fingo Englands kvinnor först
begränsade, sedan 1928 fulla kommunala och
politiska rättigheter. Suffragettrörelsen, som
ogillades av många kvinnor, bildade från 1905 ett
hastigt övergående men mycket uppmärksammat
inslag i rösträttsstriden. Den gick ut på att med
våldsmedel skaffa kvinnorna rätt att interpellera
regeringen. 1919 gav parlamentet kvinnor tillträde
till alla ämbeten utom kyrkliga och militära. I
E i r e finns full likställighet mellan män och
kvinnor. — På Europas kontinent bröts
motståndet mot kvinnans fulla medborgarrätt genom de
vid 1 :a världskrigets slut uppblossande
revulo-tionema. Den vanns 1918—22 i Tyskland,
Österrike, Holland, Luxemburg,
Polen, Tjeckoslovakien, Estland,
Lettland, Ukraina och Ryssland. I
sistn. land stå alla statens ämbeten öppna för
kvinnor. Men här som i övriga slaviska länder
har förverkligandet icke motsvarat
lagparagraferna. I Tyskland leder k. sitt ursprung från
1865. De ojämförligt största framstegen gjordes
dock efter 1 :a världskriget på grundval av
Wei-marrepublikens (1919) deklaration om mäns och
kvinnors likställighet i fråga om statsborgerliga
rättigheter och skyldigheter. Nazistregimen
avvisade k:s program som egoistiskt och
individualistiskt. 1933 upplöstes samtliga
kvinnoföreningar med detta program, t. ex. Allgemeiner
deut-scher Frauenverein, Deutscher Frauenbund,
Allgemeiner deutscher Lehrerinnenverein, Bund
deutscher Frauenvereine m. fl. Dessa uppgingo i
Deutsches Frauenwerk, vars ledning innehades av
Nationalsozialistische Frauenschaft, som
grundades 1922—23 och då omfattade partiets kvinnliga
medl. 1933 skärptes lagen om gifta kvinnors
rätt till ämbeten, kvinnligt yrkesarbete
inskränktes betydligt, även för ogifta. Efter nazismens
sammanbrott 1945 fingo kvinnorna åter rösträtt
och valbarhet i såväl östzonen som västzonen.
Utvecklingen i Österrike har i stort sett följt
den i Tyskland. I Ungern ha kvinnorna en
viss inskränkt rösträtt sedan 1925, i Belgien
sedan 1949. I Frankrike fingo de 1944
genom den provisoriska Alger-regeringen sin
rösträtt, som blev konstitutionell 1946. Flera år
tidigare hade man här haft två kvinnliga
ministrar. Italiens kvinnor, som aldrig haft någon
NF XIII —4
synnerligen stark k. och ytterligare trängts
tillbaka under fascismen, erhöllo medborgarrätt 1945.
Spaniens kvinnor ha genom den
republikanska konstitutionen 1931 vunnit rösträtt och
valbarhet vid 23 års ålder och på samma villkor
som män, i Portugal infördes rösträtten
under 2:a världskriget, i Rumänien 1935, i
Jugoslavien och Albanien 1946 och i
Bulgar i e n 1947. I Turkiet skapade Kemal
paschas reformer (1923) en k. med
bortläggande av slöjan. Kemal pascha gav kvinnorna i och
med sin samhällsomdaning kommunal rösträtt 1930
och politisk 1935. Det enda europeiska land, där
kvinnlig rösträtt saknas är Schweiz, vilket
torde söka sin förklaring dels i konservatismen
hos bondebefolkningen, dels i landets specifika
författning, där de flesta frågor av vikt avgöras
genom folkomröstning (bland männen).
Litt.: J. Stuart Mill, ”On subjection of women”
(1869; sv. övers. 1871); Ellen Key,
”Kvinnorörelsen” (1909); Ann Margret Holmgren,
”Kvin-norösträttens historia i främmande länder” (1919),
”Kvinnorösträttens historia i de nordiska
länderna” (1920) och ”Två internationella
kvinnoorganisationer” (1921); Gulli Petrini,
”Kvinnorösträttens riksdagshistoria i Sverige 1884—1912”
(1914); L. Wahlström, ”Den svenska
kvinnorörelsen” (1933 och 1939); J. Rössel, ”Kvinnorna
och kvinnorörelsen i Sverige 1850—1950” (1950).
Kvinnosjukdomar,
underlivssjukdo-m a r, sjukdomar, lokaliserade i kvinnans
bäckenorgan, särskilt könsorganen. De vanligaste äro
inflammationsprocesser i de
hithörande slemhinnorna, s. k. katarrer, oftast
orsakade av infektion. — Om de smittsamma
könssjukdomarna se Gonorré, Chanker och Syfilis.
— Katarrliknande symtom kunna stå i
samband med vissa sjukdomar i kroppens
övriga organ, rubbningar i blodcirkulationen,
blodförändringar (”blodbrist”, ”bleksot”), nedsatt
nutrition. Vaginitis (kolpitis, colpitis)
är en katarr i slidan, vållande avsöndring. En
cervikalkatarr, d. v. s. katarr i
livmoderhalsen, åtföljes av en ofta slemmig
sekretbildning (flytning, vit fluss). Retning på slemhinnan
ger stundom anledning till polypbildning,
varigenom oregelbundna blödningar kunna
uppstå. E n d o m e t r i t i s, d. v. s. inflammation i
livmoderslemhinnan, karakteriseras i sitt kroniska
stadium av täta och långvariga
regleringsblöd-ningar samt riklig tunn flytning från den sjukligt
förändrade slemhinnan. Metritis kallas en
inflammation av hela livmodern. Akut uppstår
en sådan oftast till följd av svår infektion i
livmoderslemhinnan med varbakterier i samband
med förlossning el. missfall.
När en av de vanligaste akuta infektionerna
i kvinnliga genitalkanalen, gonorrén, sprider sig
nedifrån uppåt, hejdas den lyckligtvis oftast vid
inre modermunnen, överskrides emellertid sagda
gräns, sprider sig infektionen ofta ej blott till
hela livmoderslemhinnan utan även vidare ut i
båda äggledarna, framkallande en dubbelsidig
salpingitis. På grund av de anatomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
