Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyffhäuser - Kyfos - Kü-fou - Kühlmann, Richard von - Kyhn, Knud - Kyhn, Vilhelm - Kühne, Wilhelm - Kükenthal, Willy - Kykladerna - Kykliska skalder, cykliska skalder - Kyl - Kylare - Kylarvätska - Kylberg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Kyfos—Kylberg
112
ringen, s. v. om Eisleben, 457 m ö. h. K. är en
n. ö. del av Kyffhäusergebirge (högsta punkt 477
m ö. h.) och höjer sig 300 m brant över den
av Helme genomflutna dalgången Goldene Aue.
— Nära slottet K., som redan 1178 blev förstört
och nu är en pittoresk ruin, har ett stort
natio-nalmonument 1896 blivit upprest (69 m högt);
det krönes av en ryttarstaty av kejsar Vilhelm I;
nedanför synes en sittande stenfigur,
föreställande Fredrik Barbarossa, vilken enl. sägnen en gång
skall återväckas till liv och på nytt upprätta det
tyska riket.
Kyfos [kyfå’s], se Ryggradskrökning.
Kü-fou, liten stad i kin. prov. Shan-tung, 60
km s. ö. om Tung-ping. K. är berömt såsom
Konfucius’ födelse- och dödsort; hans tempel och
grav besökas av stora pilgrimsskaror.
Kühlmann [kyT], Richard von tysk
diplomat (1873—1948). Han var från 1909 till
1 :a världskrigets utbrott aug. 1914 legationsråd
i London. Här förberedde han en stor
tysk-engelsk uppgörelse i de aktuella stridsfrågorna.
Krigsutbrottet 1914 omintetgjorde emellertid
detta verk. Sedan K. varit minister i Haag (1915)
och ambassadör i Konstantinopel (1916), blev
han i aug. 1917 utrikesminister och avslöt i denna
egenskap fredsfördragen i Brest-Litovsk (mars
1918) och Bukarest (maj s. å.). Han motarbetade
annexionspolitiken och kom sommaren 1918 i
konflikt med högsta arméledningen. I ett tal i
riksdagen 24/s d. å. förordade han en
förhandlings-fred med ententen men måste avgå från
utrikesministerposten i juli s. å. K. övergick senare
till affärs- och författarverksamhet. — Skrifter:
”Gedanken über Deutschland” (1931),
”Entwick-iung der Grossmächte” (1936), ”Die Diplomaten”
(1939), ”Erinnerungen” (1948).
Kyhn [kyn], Knud Carl Edvard, dansk
målare, skulptör och keramiker (f. 1880), har mest
målat sjölandskap med fåglar. Även i sina
modeller till porslins- och stengodspjäser för han
in djurbilder som dekorativa element. Både som
målare och som plastiker arbetar K. i en fri,
kraftig stil.
Kyhn [kyn], Peter Vilhelm Carl, dansk
målare (1819—1903). Han var en högt ansedd
skildrare av dansk natur. K. utförde även
förträffliga raderingar. Han är rikt representerad
i Kunstmuseet och i Hirschsprungs museum i
Köpenhamn.
Kühne [ky’na], Wilhelm, tysk fysiolog
(1837—1900), prof, i Amsterdam 1868 och i
Heidelberg 1871. K:s arbeten behandla nerv- och
muskelfysiologi, ämnesomsättning, särsk.
äggviteämnenas, samt vissa kemiska processer i
näthinnan.
Kükenthal [ky’kantäl], W i 11 y, tysk zoolog
(1861—1922). Han blev 1889 prof, i Jena, 1898
i Breslau och 1917 prof, och dir. för zoologiska
museet i Berlin. K. studerade särskilt
tandutvecklingen hos däggdjur, främst valdjuren. Hans
”Leitfaden für das zoologische Praktikum” (1898;
många uppl.) är mycket använd.
Kykläderna [ky-], grek. Kykla’des nésoi (av
k y’kl os, ring), ögrupp i s. delen av Egeiska havet,
bilda ett grekiskt nomos med samma namn,
2,649 km2, 121,256 inv. (1951); däri ingår dock
icke den östligaste ön Stampalia. Huvudstad är
Hermoüpolis (16,953 inv.) på Syros. — K.
utgöra de uppskjutande högre delarna av ett
gammalt, i sen tertiär och tidig kvartär tid styckat
och dränkt massiv, som undergått veckning vid
mitten av paleozoisk tid. De bestå av gnejs,
granit, kristalliniska skiffrar och marmor,
ögruppens centrum utgöres av den högsta och största
ön, Naxos (1,004 m ö. h.). 2 vulkaniska ögrupper
finnas i s., Melos (Milos), nu slocknad, och den
ännu verksamma Theragruppen. K., till antalet
över 200, kunna uppdelas i mindre ögrupper. Den
nordligaste raden blidar den s. ö. fortsättningen
av Eubea. Den 2:a raden utgör den s. ö.
fortsättningen av Ättika. Den 3:e el. centrala
gruppen består av bl. a. Naxos, Påros, los och
Amor-gös. Klimatet är utpräglat mediterrant med liten
årlig temp.-amplitud och 87 °/o av den årliga
regnmängden under vinterhalvåret, öarnas
bergplatåer och -ryggar äro skoglösa och deras
vegetation torftig, men varje odlingsbar fläck på
sluttningarna är sorgfälligt terrasserad och odlad med
vin, oliver och fruktträd, vete o. s. v. I de
be-vattningsbara dalarna odlas citroner, apelsiner,
tobak och grönsaker. Befolkningen är grekisk,
utom på Andros, som uppvisar ett starkt albanskt
inslag. Jordbruk och icke sjöfart är huvudnäring.
Under förhistorisk tid utgjorde K. en särskild
kulturprovins inom det egeiska området (se
Egeisk kultur). I klassisk tid voro de sydliga
öarna (Melos, Thera) doriska, de övriga joniska
med den heliga ön Delos som medelpunkt.
Kykliska skalder [ky’-], cykliska
skalder (av grek. ky’klos, krets), en rad grekiska
episka diktare, först och främst de, som
kompletterat Iliaden och Odysséen genom att
framställa de föregående och efterföljande
händelserna. De äro endast bekanta genom fragment
(samlade av Kinkel, ”Epicorum grecorum fragmenta”,
1877).
Kyl (Ity. killie, kull, eg. klubba; besläktat med
kula), lårstycke av kalv el. får (motsv. skinkan
på gris).
Kylare, apparat el. anordning, medelst vilken
värme undanskaffas, vanl. så, att det får gå till
spillo. Det medium (kylmediet), som upptar
värmet, är härvid oftast luft el. vatten (kylluft,
kylvatten) .
Kylarvätska, se Frostskyddsvätska.
Kylberg, Carl Oscar, målare (1878—1952}.
Han ämnade först bli arkitekt och bedrev studier
härför i Stockholm (Tekniska skolan) och
Berlin. Han övergick omkr. 1900 till måleriet och var
en tid C. Wilhelmsons elev i Göteborg. I sina
målningar, mest landskaps- och figurkompositioner
i olja, förenklar el. utesluter K. detaljerna i
avsikt att nå det konstnärligt väsentliga.
Minnesbilder och visioner omsättas i koloristiska synteser
i en skissartad, ofta formlös stil, en lyriskt
betonad färgkonst av utpräglat subjektiv art, som
visar frändskap med måleri i K. I saksons och
I. G. Aguélis riktning. Arbeten av K. finnas i
Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
