Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kylteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Kylteknik
118
Fig. i. Principschema för kompressorkylmaskin.
bruk tills i början ax 1900-talet, då de började
ersättas med de effektivare
ammoniakkompressorer-na. Långt dessförinnan hade dock ledarställningen
inom k. gått förlustig för engelsmännen,
väsentligen genom de arbeten, som på 1860- och
1870-talen utfördes av fransmannen Edmond Carré
och tysken Karl v. Linde, vilka tillsammans kunna
anses vara den moderna k:s grundare. — Bland
Carrés insatser inom k. märkas dels mekaniska
förbättringar av kompressorkylmaskinen (1864),
dels införandet av ammoniak som kylmedium
(1867). Carré lanserade dessutom den med
ammoniak och vatten arbetande kontinuerliga
absorp-tionskyImaskinen (1862), baserad på hans tidigare
uppfinningar av intermittenta kylapparater, såväl
med fasta som med vätskeformiga
absorptions-medel. Linde var den förste, som behandlade
kylmaskinproblemet på teoretisk grundval. Han
införde 1881 kolsyra som köldmedium och var
den förste som i kommersiell skala framställde
flytande luft (1895). Fransmannen R. Pietet
föreslog 1875 avändandet av svavelsyrlighet som
köldmedium. Bland senare bidrag till k. märkas
den första hermetiska kompressorapparaten,
uppfunnen 1903 av den franske abbén Audiffren,
den första kontinuerliga absorptionskylapparaten
utan rörliga delar av svenskarna B. v. Plåten
och C. Munters (1922) samt synteser av den
grupp av köldmedier, som benämnas freonämnen,
vilka utarbetades och infördes av amerikanerna
Midgley, A. L. Henne och McNary (1930).
Kompressorkylapparater. Hur en
kompressorkylmaskin är inrättad, framgår av fig.
1. På systemets högtryckssida finns ett med
flytande köldmedium delvis fyllt magasinskärl,
re-ceivern, från vilket en ledning för till
köldgeneratorn, evaporatorn, här visad i form av en
rörslinga. I denna ledning är inkopplad en
ex-pansionsventil, som antingen kan vara
termostatstyrd el. (särsk. vid små enheter) bestå av en
kapillär med stort strömningsmotstånd. Dess
uppgift är att i lagom takt insläppa flytande
köldmedium i evaporatorn. Här råder ett lägre tryck,
vars höjd bestämmes av kompressorns
sugför-måga. Under detta lägre tryck kokar köldmediet
i evaporatorn, varvid värme bindes, så att temp.
sjunker. Köldmediegasen komprimeras i
kompressorn till så högt tryck, att gasen vid sin passage
genom kondensorn åter förtätas till vätska, som
återrinner till receivern. Flera alternativa
ut£ö-ringsformer finnas; ofta användes luft i st. f.
vatten som yttre k y 1 m e d e 1 (i regel vid
hus-hållskylskåp); vid större anläggningar
transporteras kylan till kylrum, resp, k y 1 g o d s ofta
på indirekt väg, näml, genom förmedling av t. ex.
en saltlösning som köldbärare. Vidare
förekommer, att en och samma kompressor får mata
ett flertal evaporatorer, försedda med var sin
expansionsventil (ofta vid s. k.
centralkylanläggningar). Kompressorkylmaskiner utföras i
enheter från c:a 100 kcal/h (för mindre hushåll
skylskåp) och upp till c:a 2 mill. kcal/h (för större
industriella anläggningar, fryshus o. s. v.). För
små och medelstora kompressorer användes
numera i regel freon som köldmedium, ehuru
me-tylklorid och svavelsyrlighet även förekomma;
stora anläggningar av kompressortyp drivas vanl.
med ammoniak, mera sällan med kolsyra. För
luftbehandlingsanläggningar av större format
användas ofta turbokompressorer, varvid vissa
bromsubstituerade kolväten på gr. av sin i
gasform höga spec. v. medge användning av i-stegs
centrifugalkompressorer. Flertalet
kompressorkylaggregat för hushållskylskåp utföras numera
hermetiska.
Absorptionskylapparater av större,
kontinuerlig typ enl. Carré utföras i princip som
fig. 2 visar. Kännetecknande för dessa
apparater är, att huvuddelen av energien tillföres i form
av värme, näml, i apparatens kokare; härvid
användes oftast ånga som värmebärare.
Köldmediet är vanl. ammoniak och absorptionsmedlet
antingen vatten el. ett salt, som löses av
ammoniak, t. ex. litiumnitrat. Liksom vid
kompressoraggregaten finnas en hög- och en lågtryckssida, den
senare omfattande evaporatorn och absorbatorn.
— Från en receiver går en ledning för flytande
ammoniak till evaporatorn via en reglerande
expansionsventil. I evaporatorn kokar ammoniaken
under inflytande av där rådande låga tryck,
vilket upprätthålles medelst den till absorbatorn
förande sugledningen. I absorbatorn inströmmar
via en särskild reduktionsventil en från kokaren
kommande, avkyld ammoniaksvag lösning, i vilken
gasen från evaporatorn absorberas vid lågt tryck.
Den anrikade lösningen pumpas från
absorbatorn till kokaren, där huvudparten av
ammoniaken avdrives och får kondensera i kondensorn
för att därefter avrinna till receivern o. s. v.
Den ammoniakkoncentration, som användes för
fyllningen, är 30 å 35 °/o. Lösningen tillsättes
med c:a 1 °/o natriumkromat till förhindrande
Fig. 2. Principschema för absorptionskylmaskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
