Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kymrer - Kymriska (el. walesiska) språket - Kymus - Kyndel - Kyndel, Otto - Kyndelsmässan - Kynett - Kyniska skolan - Kynnefjäll - Künneke, Eduard - Kynologi - Kynos kefalai - Kynthia, Kynthios - Küntzel, Hans - Kyoto, Kioto - Kyp - Kypert - Kypfärgämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123 Kymriska språket—Kypfärgämnen 124
germanerna, som småningom trängde ända ut till
Englands västkust. Sitt politiska oberoende
förlorade k. definitivt 1283, men nationalitet och
språk ha de jämte irerna bibehållit bäst av alla
keltiska folk.
Kymriska (el. walesiska) språket
[ky’-|, det till den ökeltiska språkgrenens
bri-tanniska grupp hörande språk, som talas över
nästan hela Wales, f. n. av omkr. 1 mill. pers.
Urspr. väl identisk med de hos Caesar m. fl.
omnämnda gamla britannernas tungomål,
uppträder britanniskan från 700-talet i skrift, i och
med fornkymriska glossor i handskrifter. Från
medelkymriskan (1100—1500), omfattande en rik
traditionslitteratur, bardpoesi o. s. v., avviker
ny-kymriskan främst genom rationaliserad ortografi.
Ehuru starkt bemängt med engelska
beståndsdelar, är k. nu jämte iriskan det livskraftigaste
keltspråket. — Litt.: J. Morris Jones, ”A. Welsh
grammar” (1913); W. Spurrell, ”Welsh-English
dictionary” (p:e uppl. 1920; utg. av J. B. Anwyl).
Kymus fky’-], det genom magsaftens inverkan
till en tunnflytande gröt omvandlade
maginne-hållet.
Kyndel, Saturei’a hortènsis, grågrön, ettårig,
läppblomstrig kryddväxt med smalt lansettlika
blad och små violetta blommor. Odlas i Sverige
i trädgårdar och nyttjas som soppkrydda.
Kyndel, Otto Herbert, violinist (f. 1904 8/s),
elev av Henri Marteau och Charles Barkel,
sedan 1946 lärare vid Musikhögsk. K. har flitigt
och framgångsrikt framträtt som solist i radio,
vid landets alla konsertinstitutioner och i de
övriga nordiska huvudstäderna. Han har också
gjort sig känd som en framstående
kammarmusiker, bl. a. som primarie i Kyndelkvartetten.
Kyndelsmässan, (fsv. kyndil(s)-,
kvindil-mæssa, ombildning av lat. mi’ssa candelårum,
ljusmässa), Jungfru Marie kyrkogång. I
österlandet firades tidigt en Mariafest, hypa’nte, till
minne av mötet mellan Simeon och Jesusbarnet.
Omkr. 430 sammanslogos dessa båda fester till en.
I Norden sammanföll festen till tiden med
disa-blotet, som helgades till kristen julfest, vilken
avslöts med k. (”lilla jul”). I Sverige
avskaffades ljusfesten vid örebromötet 1529, medan det
andra firningsämnet behölls. Högtidsdagen, som
eg. firades 2 febr., förlädes 1772 till närmaste
söndag därefter. Skulle den därvid undantränga
fastlagssöndagen, skjutes den i stället till Sexagesima.
Kyne’tt [ky-], en mindre grav längs den
egentliga fästningsgravens botten; se vidare Ränngrav.
Kyniska skolan [ky’-], grekisk tänkarskola,
grundlagd av Sokrates’ lärjunge Antisthenes, som
samlade sina lärjungar kring sig i gymnasiet
Ky-nosarges (därav skolans namn). K. utformade ett
vishetsideal, enl. vilket behovsfriheten betraktades
som den högsta dygden. Den vise eftersträvar
varken rikedom el. ära; han är frigjord från
samhällets vedertagna levnadsregler. I extrem form
förverkligades detta ideal av Diogenes från
Si-nope. K:s grundläror utvecklades vidare inom
stoiska skolan.
Kynnefjäll, höjdsträckning i n. Bohuslän (se
d. o., sp. 365).
Künneke [ky’-], Eduard, tysk
operettkcm-positör (f. 1885). K., som hela sitt liv verkat i
Berlin, har komponerat två operor, orkesterverk,
bl. a. en mycket populär ”Danssvit”,
kammarmusik, sånger m. m. men har främst vunnit sin
popularitet genom ett tiotal operetter och sångspel,
av vilka de flesta uppförts i Sverige, t. ex. ”Der
Vetter aus Dingsda”, ”Liselott”, ’’Die glückliche
Reise”, ”Lady Hamilton” och ”Die grosse
Sün-derin”. Han har även gjort sig känd som
fdm-kompositör.
Kynologi [ky-] (av grek. ky’on, hund, och
lo’gos, lära), läran om hunden, dess raser, dressyr
m. m.
Kynos kefaläl’ [kynå’s] (grek., eg.
hundhu-vudena), två kullar, tillhörande bergshöjden
Mavrovuni i Tessalien, s. ö. om Lårisa. Där
segrade och föll Pelopidas 364 f. Kr. i en strid
mot Alexander från Ferai, och där segrade 197
f. Kr. romerske konsuln T. Quinctius Flamininus
över Filip V av Makedonien.
Kynthia, Kynthios [ky’-], binamn för
Arte-mis (Diana) och Apollon efter berget K y n t h o s
på ön Delos.
Küntzel [ky’-], Hans Karl Moritz,
förlags-man (f. 1894 19/s). K. blev fil. lic. i Lund 1921,
anställd vid univ.-bibl. där 1919, 2:e bibliotekarie
1924, t. f. 2:e bibliotekskonsulent i
Skolöverstyrelsen s. å., ord. 1931, förlagschef i Gebers förlag
sedan 1937. K. har bl. a. utg. Axel
Wallengrens-”Samlade skrifter” (5 bd, 1923—24) med en
inledande studie över Wallengren, ”Falstaff fakirs
bästa” (2 bd, 1940—45) och ”Falstaff fakir i
fickformat” (1949).
Kyoto, K i o t o, Japans till storleken 3:e
stad, 1,101,854 inv. (1950), på v. delen av ön
Hon-shu på Kinkislätten. I motsats till Japans övriga
storstäder har K. icke utvecklats till nuv.
storlek genom den moderna industriens
uppblomst-ring utan genom sin ställning som landets gamla
klassiska huvudstad under 1,500 år. Som
huvudstad har K. varit ett centrum för konst och
hantverk och är fortfarande huvudort för
tillverkningen av lackarbeten, porslin, emalj arbeten
(cloi-sonné), brons- och sidenvaror. Först på senare
tid, strax före och under 2:a världskriget, har
den moderna industrien vunnit insteg i K., som
numera är en del av Osaka-Kobes industriområde
och har elektromekanisk och kemisk industri
samt tillverkning av flygmateriel. De flesta
företagen äro småindustrier, endast få storindustrier
finnas. Palatsen och templen, av vilka senare
finnas flera hundra, äro de enda byggnader, som
bryta sig ur ramen för den gamla stadsplanen,
överallt på bergsluttningarna, som omgiva
staden, ligga små tempelträdgårdar, vilkas
anläggningar finnas avbildade i nästan all japansk konst,
ss. på lackarbeten, bronssaker, målningar och
handtryck. K. grundades 794 som Japans
huvudstad, vilken ställning K., med vissa avbrott,
bibehöll till 1869, då regeringen fick sitt säte i Tokyo.
Kyp, dets. som färgbad. Se Färgning.
Kypert, en i vä vkonsten använd
diagonalbird-ning.
Kypfärgämnen, se Färgning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
