Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrka - Kyrkbacken - Kyrkbacken (fiskläge) - Kyrkbåtar - Kyrkböcker - Kyrkebyn - Kyrkefalla - Kyrkerud - Kyrkesund - Kyrketorp - Kyrkheddinge - Kyrkheden - Kyrkhult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkbacken—Kyrkhult
129
gel invid korets n. sida, den s. k. sakristian,
avsedd för prästens förberedelse till gudstjänsten,
förvaring av k:s dyrbarheter, sammankomster
m. m. Absiden begränsades mot koret av t r
i-bunbågen, under det att koret i sin tur
avskildes från skeppet genom triumfbågen,
som nedtill kompletterades genom en låg mur el.
ett skrank (korskranket). Långhuset
el. skeppet (långskepp i motsats till
tvärskepp) var avsett för menigheten. Långhuset
kunde vara enskeppigt (de flesta landskyrkor i
Sverige), tvåskeppigt (vanl. på Gotland), tre-,
fem- el. någon gång sj uskeppigt). S i d o s k e
p-p e n äro vanl. lägre än mitt- el. huvudskeppet
(jfr dock Hallkyrka). Fortsätta sidoskeppen
omkring högkoret, bildas s. k. k o r o m g å n g, som
i större anläggningar ofta omges av kapell, s. k.
kapellkrans. Väggarna mellan
sidoskep-pens vindsutrymmen och mittskeppet voro
stundom genombrutna av ett pelargalleri, det s. k.
triforiet (t. ex. i Skara domkyrka). Ovan
triforiet, i klerestoriemurarna, kunde finnas en
rad fönster. Längst i v. fanns förhallen,
som huvudsaki. var katekumenernas och
botgörarnas plats. Ovan el. på sidorna om förhallen
reste sig tornet el. tornen; ibland finns
torn över koret el. över mittkvadraten. Förhallen
i större kyrkor ersattes under medeltidens senare
hälft i småkyrkorna av ett vapenhus.
Liksom olika religiösa krav och därmed
sammanhängande smakriktningar ha skapat olika
kyrkbyggnadsformer: bysantinska, romanska,
gotiska o. s. v., så ha också olika lokala, sociala
o. a. förhållanden skapat olika kyrktyper och
benämningar på k. Med avseende på
grundplanen kunna sålunda särskilj as långkyrkor,
rektangulära anläggningar, och
centralkyrkor, med kvadratisk el. polygon plan. Särskilda
slag av centralkyrkor äro rundkyrkor och
de korskyrkor, som ha korsarmarna lika
långa som kor och skepp. Vanl. äro dock
korskyrkor långkyrkor. H a 11 k y r k a har
mittskepp och sidoskepp lika höga, klövsadel
s-kyrkor äro en nästan uteslutande på Öland
förekommande romansk kyrktyp med torn i såväl
v. som ö. De medeltida försvarskyrkorna
innehålla särskilda anordningar för ett positivt
försvar. Till försvarskyrkorna kunna räknas
även de nordiska rundkyrkorna. Bland
träkyrkorna är s t a v k y r k a n, en av resvirke byggd
kyrka, av särskilt intresse.
Litt.: G. Dehio och G. von Bezold, ”Die
kirchliche Baukunst des Abendlandes ”, i—2, samt
atlas (1884—1901); O. Bartning, ”Vom neuen
Kirchbau” (1919).
2) (Teol.) Bland de olika kyrkoideal, som
gjort sig gällande inom kristenheten, urskiljas
tre huvudtyper: den hierarkiska, den
förenings-kyrkliga och den evangeliska. Enl. den
hierarkis k-i nstitutionella typen, vilken i sin
mest fulländade form framträder i det romerska
kyrkosamfundet, tänkes k. ha sin tillvaro som
ett fast, hierarkiskt ordnat nådeinstitut: den
legitima hierarkien betraktas som förutsättning för
den gudomliga nådens verkningskraft, och en viss
NF XIII — 5
130
organisationsform betraktas därmed som kyrkans
gudomliga grundval. K:s ”helighet” motiveras
i denna åskådning genom den yttre
institutionens sakrosanktakaraktär. Den förening
s-kyrkliga typen karakteriseras av att till
grund för kyrkoorganisationen lägges kravet på
ett uppenbart kristligt liv: k. tänkes här uppgå
i att vara en förening av dem, som gjort
likartade religiösa erfarenheter. När man från
denna utgångspunkt talar om k:s helighet,
kommer denna närmast att motiveras med de
enskilda kyrkomedlemmarnas subjektiva helighet.
Idealet är en s. k. ren kristen församling. Den
evangeliska el. den evangelisk-universella
kyrkotypens grundsats är, att k. skall vara ett
uttryck för ”evangeliets” egen verksamhet, när
detta söker att på en gång nå så vitt och så
djupt som möjligt. K. fattas m. a. o. som
evangeliets samfundsskapelse. K:s helighet tänkes här
icke vara konstituerad vare sig av
organisationens el. av de enskilda medlemmarnas helighet.
Den tänkes bero på Guds andes genom
evangeliet helgande makt. Av denna principiella syn
följer, att den evangeliska kyrkotypen icke vet
av andra gränser än dem, som dragas av Andens
egen makt att verka. För organisationen gäller
grundsatsen, att den bör vara så beskaffad, att
den i varje situation bäst kan gagna evangeliets
universalistiskt riktade samfundsbyggande
verksamhet. — Litt.: G. Aulén, ”Till belysning af
den lutherska kyrkoidén” (1912); Y. Brilioth,
”Svensk kyrkokunskap” (2:a uppl. 1946); ”En
bok om kyrkan av svenska teologer” (1942).
Kyrkbacken, se Kyrkvallen.
Kyrkbacken, fiskläge och hamnplats på Ven.
Kyrkbåtar, stora och med flera par årtullar
försedda båtar, som användas vid färder till
kyrkan för gudstjänst. I Sverige äro de mest
kända från Dalarne. De äro vanl. byns
gemensamma egendom. — Se bild 18 å pl. vid Dalarne.
Kyrkböcker, se Kyrkoböcker.
Kyrkebyn, samhälle i Eds sn i Värmland.
Kyrkefalla, förr sn i Västergötland, se Tibro.
Kyrkerud, lantmannaskola i Silbodals sn i
Värmland.
Kyrkesund, municipalsamhälle (sedan 1899) i
Klövedals sn, Göteborgs och Bohus län, innanför
Herrön, 14 km n. om Marstrand; 0,42 km2; 276
inv. (1952). Ett 100-tal yrkesfiskare. Storsjöfiske.
Kyrketorp, socknar, se Norra Kyrketorp och
Södra Kyrketorp.
Kyrkheddinge, sn i Malmöhus län, Bara hd,
på slätten s. ö. om Lund; 13,88 km2, 631 inv.
(1951). Genomflytes av Höjeån. 1,283 har åker;
skog saknas. Egendomar: Tornhöj, Kanik,
Åkersfält, Södergård. Kyrkan är från
1100-talet men starkt förändrad på 1860-talet (bl. a.
nytt torn). Ingår i K., Esarps, Bjällerups och
St. Råby pastorat, Lunds stift, Bara kontrakt.
Tillhör storkommunen Staffanstorp.
Kyrkheden, samhälle i Ekshärads sn i
Värmland.
Kyrkhult, sn, omfattande Blekinge läns
nordvästligaste del. Listers hd; 214,84 km2, 4,089 inv.
(1951). Genomflytes av Holjeån; skogsbygd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
