Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyvett - Kyzikos - Kyzyl-Choto - Kyzyl-Jar - Kyzyl-kum, Kisil-kum - KYzyl-yrmak, Kisil Irmak - Kyösti, Larin - Kzyl-Orda (Perovsk) - Kåda - Kådlåpa - Kåfjord - Kåge (Storkåge) - Kåge, 1. Ivar - Kåge, 2. Wilhelm - Kågedalen - Kågefjärden - Kågeröd - Kågerödsformationen - Kåge älv - Kåk - Kåkinds härad - Kåkinds kontrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Kyzikos—Kåkinds kontrakt
156
värmekänsliga föremål och preparat skadas av
ljuskällans värmestrålar.
Kyzikos [ky’tsikås], forntida stad i Mysien
vid Marmarasjön. Grundat på 6oo-talet f. Kr.
som koloni från Miletos, nådde K. snart en rik
blomstring tack vare sitt ypperliga läge. Kejsar
Tiberius berövade staden dess självständighet, och
svåra jordbävningar tillfogade den stora skador.
675 erövrades och förstördes K. av araberna. Av
K. finnas nu icke några spår kvar.
Kyzyl-Choto [ky-], huvudstad i Tannu-Tuva.
Kyzyl-Jar [ky-], se Petropavlovsk.
Kyzyl-kum [ky-], Kisil-kum (turk., ”röd
sand”), sandöken i Kazakstan, mellan Amu- och
Syr-darja; c:a 300,000 km2. I de inre delarna,
375—425 m ö. h., finnas enstaka, upp till 1,000 m
höga berg.
Kyzyl-yrmak [ky-], K i s i 1 I r m a k (”röda
floden”), antikens Halys, Mindre Asiens största
flod, från Karabel dag och Köse dag (Armeniska
höglandet) till Svarta havet vid Bafra. Omkr.
1,100 km lång, ej segelbar.
Kyösti [ky’-], Lar in, pseudonym för Kaarlo
Kyösti Larson, finländsk skald.
Kzyl-Orda [kzyl-årda’], före 1922 P e
r-ovsk, stad i Kazakstan, Sovjetunionen, vid
Syr-darja och järnvägen Orenburg—Tasjkent; 33,000
inv. K. erövrades 1853 av ryssarna och var 1924
—28 huvudstad i Kazakstan.
Kåda, saft, som utflyter ur vissa träds
stammar el. grenar och ofta intorkar droppformigt.
K. är antingen en lösning av gummi och
växtslem, t. ex. körsbärskåda, el. en balsam, t. ex.
grankåda, tallkåda, av vilka genom destillation
erhålles ett slags terpentin och som återstod ett
harts.
Kådlåpa, skogsbr., hos barrträd med
hartskanaler uppträdande ringsprickor, fyllda med
flytande harts. Virke med k. är oanvändbart till
bättre snickerier.
Kåfjord [-fjör], fjord i Alta hd, Finnmark
fylke n. Norge. Vid K. ligger Kåfjord
kobber-verk, i drift (med avbrott) 1826—1909.
Kåge (S t o r k å g e), municipalsamhälle
(sedan 1937) i Kågedalens förs, av Skellefteå
landskommun i Västerbotten, kring Kågeälvs mynning
i Kågefjärden 10 km n. om Skellefteå stad; 41,96
km2, 1,395 inv. (1952). K., som är Sveriges till
ytvidden största municipalsamhälle, har ett par
mindre sågverk och mekaniska verkstäder samt
hamn med c:a 250 m kaj vid 6,5—1 m djup.
Kåge. 1) Nils Ivar (Nilsson) K.,
skådespelare (1882—1951), genomgick 1902—05
Dramatiska teaterns elevskola, var 1905—06 knuten till
Stora teatern i Göteborg, 1906—13 till Albert
Ranfts olika Stockholmsscener samt 1913—43 till
Dramatiska teatern. — Hans apparition och
väl-klingande organ gjorde honom från början
lämpad för det manligt eleganta facket. Det var
dock först på senare tid, som han gjorde sig
fullt gällande. En prestation av hög artistisk och
psykologisk valör var titelrollen i ”Fiesco”
(Schil-ler). Ypperligt framställde han också konung
Magnus i Shaws ”Karusellen”, en på en gång
elegant och roande
bild av den skeptiske
gentlemannen på
tronen. Charles Marsden
i O’NeilIs ”Sällsamt
mellanspel” gav honom
tillfälle att visa sin
förmåga att forma en
mycket vårdad och
välbalanserad
prestation i den
självironiska och maliciösa
genren. — K. var
även verksam som
filmskådespelare.
2) Algot Wilhelm K., den föreg:s bror,
konstnär (f. 1889 6/s), elev av C. Wilhelmson
och J. Rohde, övergick senare till konstindustrien
och inlade som konstnär vid Gustavsbergs
porslinsfabrik 1917—49 stora förtjänster om svensk
keramik; prof:s namn 1951. K:s verk, särsk.
hans standardartiklar, utmärka sig för originell
och manligt kärv dekor och formbehandling.
Kågedalen, församling i Skellefteå
landskommun.
Kågefjärden, fjärd i Skellefteå landskommun
i Västerbotten, n. ö. om Skellefteå. Vid
Kågeälvs utlopp i K. ligger Kåge municipalsamhälle.
Kågeröd, sn i Malmöhus län, Luggude hd, på
sydsluttningen av Söderåsen; 65,51 km2, 1,843 inv.
(1952). Stora bok- och ekskogar. 2,895 har åker.
Vid västkustbanan tätorten Kågeröd (823 inv.)
med stort mejeri, trä- och stenindustri.
Egendomar: Knutstorp, Böketofta. Kyrkan var urspr.
en romansk anläggning, senare tillbyggd. Ingår
i K:s och Stenestads pastorat, Lunds stift,
Luggude södra kontrakt. Utgör tills, m. Stenestad
och Halmstad storkommunen Kågeröd; 122,64
km2; 2,569 inv. (1952); i Luggude domsaga.
Kågerödsformationen, en brokigt färgad,
ar-kosartad, under arida klimatförhållanden
hop-svämmad kontinental serie av konglomerat,
sandstenar och leror i n. v. Skåne.
Kåge älv, kustå i Västerbottens län från
Jörns sn, mynnar i Kågefjärden; omkr. 100 km,
flodområde 900 km2.
Kåk, träställning för schavottering (därav
senare = träruckel), verkställighetsplats för
svårare skamstraff.
Kåkinds härad i Västergötland, Skaraborgs
län mellan Vättern och Billingen. Kommuner:
S. Fågelås, N. Fågelås, Hjo landskommun,
Grev-bäck, Brevik, Tibro köping, Mofalla, Värsås,
Varola, Hagelberg, öm, N. Kyrketorp, Våmb,
Ryd, Forsby och Sventorp; 613,41 km2, 16,702
inv. (1951). K. tillhör Gudhems och Kåkinds
tingslag (tingsställe Skövde) i Skövde domsaga,
Skövde och Tidaholms fögderier samt Kåkinds
och Billings kontrakt.
Kåkinds kontrakt i Skara stift omfattar delar
av Kåkinds, Vartofta och Gudhems härader samt
städerna Hjo och Tidaholm i Skaraborgs län.
K. består av följ. 8 pastorat: N. och S.
Fågelås; Hjo stads- och landsförsamlingar; Fröjered,
Korsberga och Fridene; Varola, Värsås, Ljung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
