- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
165-166

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kälke - Källa (utströmning) - Källa (Öland) - Källarfrihet - Källarhalsbär - Källby - Källeryd - Källfallet - Källkritik - Källkult - Källna - Källshagens sjukhus - Källsjö

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

Källa—Källsjö

166

Jfr Kälkbacksåkning. — Iskälke är en ofta
med rundjärn skodd småsläde, på vilken man
liggande, sittande el. stående stakar sig fram på
glatt is.

Källa, dels varje utströmning från jordytan
av flytande el. gasformiga ämnen, dels platsen
för vattens framträngande ur jorden (naturligen
el. genom borrning el. grävning). Grundvattnet
följer ogenomsläppliga jordlager till lägre
belägna områden. Går lagret ut i dagen på en
sluttning el. i bottnen av en dal, utträder
vattnet där som en källa. Om springkällor,
arte-siska brunnar el. källor se Artesisk brunn.
Källvattnets temp. beror på det djup, varifrån det
kommer; en k. från relativt stort djup har
föga variation i temp., dess vatten är kallt om
sommaren och fryser aldrig om vintern. — Man
kallar de k., vilkas temp. ligger avsevärt över
ställets medeltemp., för varma k. el. termer. —
Källvattnet innehåller en del ämnen, som det
under sin väg genom jordlagren upplöst ur
dessa, särskilt kolsyrad kalk samt natron- och
järn-salter. Halten av upplösta ämnen i vanligt
källvatten är i regel ganska obetydlig, omkr. V2—
2 dir på 10,000 dir vatten; uppgår den till mera,
kallas k. ofta mineralkälla el. hälsokälla. — I
Sverige finnas talrika kalla k., som springa fram
ur de lösa jordlagren, särskilt i samband med
rullstensåsarna. — Av mineralkällor finnas i
Sverige i all synnerhet järnkällor, t. ex. Medevi,
Porla, Ramlösa och Ronneby. I Ramlösa
förekommer även en k. med svagt alkaliskt vatten,
som fått stor avsättning som bordsvatten.

Källa, sn på n. Öland, Åkerbo hd, Kalmar län,
27,03 km2; 462 inv. (1952). Huvudsaki.
alvar-marker. 792 har åker. Nuv. kyrkan byggdes
1889. I K. ligger en ödekyrka, vilken anlades
på 11 oo-talet som försvarskyrka; murarnas
kre-nelering är ännu synlig. Ingår i Högby och K.
pastorat i Växjö stift, Ölands n. kontrakt.
Tillhör storkommunen Ölands-Åkerbo.

Källarfrihet, städernas forna privilegium att
tullfritt införskriva vin 0. a. utländska drycker
för stadskällarens behov. K. upphävdes 1777.

Källarhalsbär, bot., se Tibast.

Källby, sn i Skaraborgs län, Kinnefjärdings
hd, ö. om Vänern, på sluttningen av södra
Kin-nekulle och slätten vid dess fot; 14,48 km2, 599
inv. (1952). 726 har åker. Gums kalkbruk
tillhör Skånska cement-ab. Kyrkan av medeltida
ursprung har flera ggr ombyggts; restaur. 1926.
Ingår i K., Broby, Skeby och Hangelösa
pastorat, Skara stift, Kinna kontrakt. Tillhör
storkommunen Husaby.

Källeryd, sn i Jönköpings län, Mo hd, ö. om
övre Nissan; 71,25 km2, 589 inv. (1952).
Hu-vudsakl. skogs- och myrmarker. 279 har åker.
I Nissafors (264 inv.) vid järnvägslinjen
Borås—Alvesta Nissafors träsliperi och
träulls-fabrik m. m. Kyrkan är huvudsaki. från 1904
men byggdes urspr. 1675. Ingår i Äsenhöga och
K:s pastorat i Växjö stift, Västbo kontrakt.
Tillhör storkommunen Gnosjö.

Källfallet, samhälle i Skinnskattebergs sn i
Västmanland.

Källkritik, det medel, varigenom historikern
söker fastställa källornas art och därmed deras
användbarhet för en objektiv skildring av det
förgångna. Se vidare Historia.

Källkult el. dyrkan av såsom heliga ansedda
källor, ofta i samband med offer av föremål,
nedkastade i vattnet, har från urgammal tid
förekommit inom skilda raser och religioner, särskilt
hos semitiska och ariska folk. En rik k., delvis
organiserad i anslutning till tempelväsendet,
uppvisa forntidens greker och romare. På keltiskt
och germanskt område äro heliga källor mycket
vanliga; Sverige har ägt sådana i tusental.
Såsom både namnskicket o. a. omständigheter
utvisa, måste ett stort antal av de källor, som i
Sverige funnits och finnas av denna art, återgå
till förkristen tid (”Torskällor” och ”Odens
brunnar” flerstädes). Många urspr. hedniska källor
ha mer el. mindre kristnats, särskilt genom att
övergå till kultplatser, vigda åt helgonens
dyrkan. Talrika källor bära S:t Olofs och den
helige Sigfrids namn; ryktbara voro Ragnhilds
källa i Söderköping och Elins i Skövde.

Liksom mångahanda föreställningar och
legender voro knutna till dessa källor, framträdde även
k. i olika former. Det i Sverige vanliga namnet
offerkälla anger huvudtypen: offer av mynt
el. andra föremål, helst av metall, åt källans
undergörande krafter till vinnande av hälsa och
lycka. Härför lämpade sig bäst vissa bestämda
dagar under året, i mellersta Sverige
trefaldig-hetsaftonen, i de sydligare landskapen (liksom i
Danmark) företrädesvis midsommaraftonen. T r
e-faldighetskälla är därför mångenstädes
dets. som offerkälla; en dylik källa skulle rinna
mot n. Från olika håll omtalas märkliga
hälsokurer; vissa källor gällde som särskilt utmärkta
mot barnsjukdomar o. s. v. Åtskilliga källor i
Sverige ha fordom varit kända vallfartsorter,
framför allt Svinnegarns källa i Uppland. Ännu
för några år sedan kunde i Sånga i
Ångermanland konstateras ett uppflammande av gammal k.
i samband med öppnandet av en igenlagd,
fordom berömd offerkälla, och vandringarna till
källorna fortfara mångenstädes, även om
kultskicken nu i det hela fallit ur bruk. Vissa källor
ansågos kunna varsla om stundande händelser
och naturföreteelser, ss. missväxt
(”hungerkällor”). — Litt.: N. Ahnlund, ”Svinnegarns källa”
(i ”Svensk sägen och hävd”, 1928, med litt.).

Källna, sn i Kristianstads län, N. Åsbo hd,
på Ängelholmsslätten, vid Rönneå ö. s. ö. om
Ängelholm; 11,68 km2, 486 inv. (1952). 918 har
åker. Egendomar: Silvåkra (statens),
Bolestads-gården och Hjälmslund. Medeltidskyrkan revs
vid den nyas tillkomst 1872; restaur. 1939.
Ingår i ö. Ljungby o. K. pastorat, Lunds stift,
N. Åsbo kontrakt. Tillhör storkommunen östra
Ljungby.

Källshagens sjukhus, sinnessjukhus i
Vänersborg med 870 vårdplatser.

Källsjö, sn i Hallands län, Faurås hd, invid
Västgötagränsen; 25,91 km2, 335 inv. (1952).
Sjörik bergs- och dalbygd. 302 har åker.
Kyrkan är från 1838. Ingår i Fagereds, K. och Ulla-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free