Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Königsberg, in Preussen (Kaliningrad) - Königshütte - Königsmarck, ätt - Königsmarck, 1. Hans Christopher von - Königsmarck, 2. Otto Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Königshütte—Königsmarck
196
Königsberg; mitt på bilden slottstornet.
stadsdelarna växte nya upp, Sackheim, Rossgarten,
Tragheim m. fl., och under 30-åriga kriget
omslöts hela staden med fästningsvallar, som funnos
kvar till slutet av 1800-talet. K. blev Ostpreussens
icke blott politiska utan även ekonomiska och
andliga huvudstad. Från K. utstråla ett 1 o-tal
järnvägar. Med sin uthamn Pillau (ry. Baltijsk) vid
Frisches Haffs mynning i Östersjön är K.
förbundet genom en 42 km lång, 8 m djup och 47,5
m bred ränna, Königsberger Seekanal,
färdig 1901 och utvidgad 1929. Utom den gamla
hamnen inne vid Altstadt har K. en stor, modern
hamn i v. delen av staden på s. sidan av Pregel.
Omfattande utskeppning, särsk. av trä och
spannmål. K. har stora kvarnar, cellulosafabriker o. a.
träindustri, mekaniska verkstäder m. m. Staden
har univ., grundat 1544, handelshögsk., konstakad.,
högre teknisk läroanstalt m. m. — K., som var
utbyggt till en stark fästning, blev i 2:a
världskriget ett mål för särsk. det ryska bomb flyget.
Under gatustrider i slutkampen vållades stor
förödelse i staden, som sedan våren 1945 är i ryska
händer; den utrymda tyska befolkningen har
ef-terträtts av östeuropeisk. — Litt.: E. Bluhm,
”Alt-K.” (3 bd, 1939—42).
Königshü’tte [köni^s-], stad i Polen, se
Chorzöw.
Königsmarck [kö’niks-], brandenburgsk
adels-ätt (känd från 1164). En gren av ätten inkom till
Sverige under konung Albrekts av Mecklenburg
tid men försvann under 1400-talets förra hälft;
en annan inkom med nedannämnde K.i), som
1651 blev greve och vars ätt utslocknade på
mans-sidan med K. 5).
1) Hans Christopher von K., greve,
fältmarskalk (1600—63), född på Kötzlin i
Altmark. Han gjorde sina lärospån i Italien under
mantovanska arvföljdskriget, i kejserliga armén.
Ivrig luteran, gick K. därpå i svensk tjänst, blev
1630 major, 1636 överste och 1640 generalmajor.
Från 1639 förde han befälet över västra svenska
sidohären, med Westfalen som huvudsakligt
tillhåll, men deltog i Banérs fälttåg i Böhmen och
Oberpfalz 1640—41 samt i
slagen vid Wolfenbüttel
(1641) och Breitenfeld (1642),
där han under Torstenson
kommenderade vänstra
flygeln. För Torstenson var
f. ö. K. en ovärderlig
medhjälpare och inlade bl. a.
stora förtjänster vid
förstörandet av Gallas’ armé 1644.
S. å. utnämndes K. till
generallöjtnant, sändes nyåret
1645 mot Bremen och
Ver-den och erövrade de båda
stiften, till vilkas guvernör
han utnämndes. I aug. bidrog
K. till att tvinga kurfursten
av Sachsen att sluta
stille-stånd. Då Torstenson snart
därefter avlöstes i
överbefälet av den unge K. G.
Wrang-el, kände sig K., ehuru 1646
befordrad till general av kavalleriet, förbigången,
och 1647 utbröt en öppen tvist mellan honom och
Wrangel. K. opererade nu nästan hela tiden
självständigt. Han verkställde natten till 16 juli 1648
överrumplingen av ”lilla sidan” av Prag, där ett
ofantligt byte togs. Kort förut hade K. utnämnts
till fältmarskalklöjtnant vid arméerna i Tyskland.
Efter fredsslutet 1648
förblev han i svensk
tjänst som
generalguvernör över
hertig-dömena Bremen och
Verden. 1651 blev
han greve och riksråd.
Han utnämndes 1655
till fältmarskalk,
avseglade 1656 till
polska krigsskådeplatsen
men blev fånge på
Danzigs redd och hölls
i förvar på
Weichsel-münde skans till
Oliva-freden 1660. Det rika
bytet från kriget och Kristinas frikostighet hade
gjort K. till en av Sveriges rikaste män med
furstliga gods både i det egentliga Sverige och
i sitt guvernement.
2) Otto Wilhelm von K., den föreg:s
son, greve, fältherre (1639—88). Han utnämndes
1660 till svensk överkammarherre, avgick 1661
som utomordentligt sändebud till England, utförde
därefter åtskilliga uppdrag vid tyska hov och for
1666 i spetsen för en lysande ambassad till
Frankrike. 1667 uträttade K. i Tyskland diplomatiska
uppdrag och blev generalmajor i kurpfalzisk
tjänst, utnämndes under tiden till överste vid
Livregementet till häst men återvände till
Frankrike, där han 1671 förordnades till svensk
minister. Samtidigt tillhörde han dock franska armén
och deltog med synnerlig utmärkelse i flera av
dess fälttåg. 1674 blev K. svensk
fältmarskalklöjtnant, och 1676 blev han Wrangels
efterträdare som överbefälhavare i Pommern samt fältmar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
