Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsbunden nedärvning - Könsceller, sexualceller, han- och honceller, gameter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Könsceller
200
dern), vilken beror på att sönerna få sin enda
X-kromosom från modern, medan döttrarna få en
X-kromosom från fadern och en från modern. Om
egenskapen i fråga är recessiv, vilket oftast är
fallet, uppträder den oftare hos han- än hos honkönet.
Könsceller, sexualceller, han- och
honceller, gameter, celler, vilka efter
sammansmältning av en han- och en honcell giva
upphov till nya individ.
Hos växterna kunna k. vara till det yttre
lika (isogameter) el. några mindre, andra större
men i övrigt lika (anisogameter; mikro- och
ma-krogameter). Är arbetsfördelningen mellan k.
mera utpräglad, så att han- och honcellerna skilja
sig från varandra ej allenast till storlek utan
även till form, färg, innehåll m. m., kallar man
de förra sädeskroppar (sädesceller,
spermatozo-ider, anterozoider), de senare äggceller.
Sädes-kropparna, vilka inom skilda växtgrupper visa
väsentliga olikheter, äro vanl. försedda med cilier
och självrörliga. Äggcellerna sakna städse cilier
och rörelseförmåga. Denna differentiering
mellan k. förekommer redan hos vissa alger och är
hos samtliga mossor, kärlkryptogamer och
blomväxter strängt genomförd. I några fall utveckla
sig k. utan befruktning till nya individ. Då k.
bildas ur modercellerna, sker s. k.
reduktionsdel-ning (se d. o.).
Hos dj uren och människan bildas k.
vanl. i särskilda körtlar, könskörtlarna (testiklar
och äggstockar), och ombesörja den könliga
fortplantningen. K.
äro av två slag,
hanliga, sädes
-kroppar (sper-matozoer el.
spermier) och
honliga ° (ägg,
ova). Då
uppgifterna för de
båda slagen k.
äro helt olika,
visa de också
en starkt
avvikande byggnad.
Äggen (fig. i),
som skola
lämna material till
fostrets
tidigaste utveckling, äro
proto-plasmarika och
innehålla i regel en mindre el. större mängd
reservnäring, s. k. gula, samt bli därför vanl.
stora, ofta verkliga jätteceller. Kärnan, den
s. k. groddblåsan, är rundad, blåsformig med en
stor kärnkropp, s. k. groddfläck. Sädeskropparna,
som skola uppsöka och vid befruktning tränga in
i äggen, äro små, protoplasmafattiga, starkt
specialiserade, fritt rörliga celler. På en sädeskropp
(fig. 2) särskiljer man vanl. huvudet (a), som
ut-göres av den kompakta kärnan, mellanstycket (b),
ett kort, smalare parti, som innehåller centrosomet
och som fortsätter i den kontraktila tunna svansen
(c). Jfr Befruktning, Fortplantning och
Könsor
Fig. i Äggcell. I övre kanten en
del vidhängande celler från den
vävnad, som omger ägget i
äggstocken. 300 ggr förstoring.
a äggcell, b kärna, c kärnkropp,
d membran kring ägget.
Fig. 2.
Sädeskropp av
människa. 2,000
ggr förstoring.
a huvud, b
mel-lanstycke,
c svans.
gan. — Utvecklingen av
ägg och sädeskroppar,
oogenes och
spermioge-n e s. På tidigt
embryonalstadium finnas i könskörtlarna
in-differenta celler, som efter
upprepade delningar giva upphov
till könsmoderceller, oogonier i
äggstockarna och spermiogonier
i testiklarna (fig. 3). Vad först
äggens utveckling beträffar, så
dela sig oogonierna, och deras
dotterceller växa starkt i
storlek, bli protoplasmarika med mer
el. mindre gula och kallas
oocy-ter (Ooc). Dessa undergå
mog-nadsdelningar. Vid den första
uppkomma 2 celler (var och en
med endast halva, haploida,
antalet av kromosomer,
karakteristiskt för arten), av vilka den
ena blir stor, oocyt II, och
den andra helt liten, en s. k. polkropp (Ooc II
och RkJ. Båda dessa celler dela sig åter, varvid
oocyt II ger upphov till en stor cell, det mogna
ägget (1) och en liten polkropp (2). Även den
första polkroppen delar sig ofta i 2 små
polkroppar. Vid den andra mognadsdelningen kunna
således 4 celler uppkomma, ett moget ägg och 3
polkroppar (1—4). Dessa senare gå snart under,
men ägget däremot är livsdugligt och kan efter
befruktningen utveckla sig vidare. Dessa
mog-nadsdelningar äga rum, strax innan ägget genom
den graafska follikelns bristning kommer ut i
bukhålan. — Från spermiogonierna taga de
hanliga könscellerna sitt ursprung, i det att
spermiogonierna tillväxa något i storlek och bilda
sper-miocyter I (Spc I), vilka liksom oocyt I undergå
2 mognadsdelningar, varvid först 2 spermiocyter
II el. prespermatider (Spc II) bildas och sedan
Fig. 3. Schematisk bild av äggens och sädeskropparnas
utveckling hos de flercelliga djuren. Oogon honliga
urkönsceller (oogonier), Ooc I oocyt I, Ooc II oocyt
II, Rkt polkropp I, I—4 moget ägg och polkroppar,
Spgon hanliga urkönsceller (spermiogonier), Spc I
spermiocyt I, Spc II spermiocyter II (prespermatider),
Spt 1—4 spermatider, Spm sädeskroppar (spermier),
syg zygot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
