Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labadie, Jean de - Laban - Laband, Paul - Labarum - Labbsläktet - Labdakider - Labe - Labellum - Labelsystem - Labenwolf, Pankraz - Laber - Laberius, Decimus - Labialer, läppljud - Labialpipor - Labiater, Labiatae - Labiau - Labiche, Eugène - Labienus, släkt - Labienus, 1. Titus - Labienus, 2. Titus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
Laban—Labienus
234
der den kvietistiska mystikens inflytande drevs
han här till en kritik av det bestående
kyrko-väsendet, som 1669 ledde till öppen separation,
varpå L. bildade en egen friförsamling, upplöst
1732. — Litt.: P. Balsenq, ”L. et le labadisme”
(1908).
Läban, Jakobs svärfader. Jfr 1 Mos. 27—31.
Laband [lä’bant], Paul, tysk statsrättslärare
(1838—1918), prof, i Königsberg 1864 och 1872
i Strassburg. L:s största vetenskapliga insats är
”Das Staatsrecht des deutschen Reiches” (1876
—82, 5:e uppl., 4 bd, 1911—14), där han klart
skiljer statsrätten från statsvetenskapen och åt
den förra giver en juridisk terminologi och metod.
La’barum, ett slags romerskt fälttecken;
särskilt den av Konstantin den store och några av
hans efterträdare förda korsfanan.
Labbsläktet, Stercorärius, tillhör fam. måsar,
Laridae, och omfattar dels några nordiska el.
arktiska, dels några antarktiska arter. De
igenkännas på den i spetsen krökta näbben, som från
roten och till de långt fram belägna näsborrarna
är klädd med vaxhud, på de stora vassa klorna
och de spetsiga vingarna. Labbarna leva på att
i luften fråntvinga måsar och tärnor deras byte,
som de uppfånga, innan det nått vattenytan. De
taga även själva ägg, fågelungar o. dyl. Äggen
äro två. I Sverige häcka två arter. Den
vanliga labben, 5". parasiticus, är något större
än en fiskmås, ovan mörkbrun, under gulvit el.
brungrå. Den förekommer vid västkusten samt
på östkusten från Östergötlands skärgård och
norrut, åtm. till Ångermanland. F j ä 11 a b b e n,
S. longicaudus, häckar i fjälltrakterna och är
allmän under lämmelår, annars sällsynt.
Tillfälligtvis ha i Sverige anträffats den stora,
nordatlantiska storlabben, 5. skua, och den till
polartrakterna hörande biedstjärtade
labben, S. pomarinus.
Labdakider, grek, myt., ättlingar till
sago-konungen Labdakos i det forngrekiska Tebe.
Hans son var konung L a i o s.
La’be, tjeck, namn på Elbe.
Labe’llum, bot., se Orkidéer.
Labelsystem [léi’bl-] (av eng. label, etikett
på flaskor o. dyl.; i uttrycket union label,
fack-föreningsstämpel, tidigast brukat i U. S. A.),
system, som består däri, att en
arbetarorganisation tillhandahåller ett (inregistrerat) varumärke
åt de arbetsgivare, som fylla organisationens
anspråk på arbetsbetingelser m. m. L. tillämpades
tidigast 1875, har upptagits i amerikansk
arbetarrörelse men vunnit ringa efterföljd i andra länder.
Läben wolf, Pankraz, tysk bronsgjutare
(1492—1563), var trol. lärjunge till P. Vischer
och fick en mängd beställningar också i utlandet.
Med säkerhet tillskrives honom utsmyckningen av
brunnen på rådhusgården i Nürnberg. Av hans
son Georg L. (d. 1585) har man en
springbrunn i Altdorf vid Nürnberg. Han gjorde även
en fontän för Kronborg.
Läber (Ity. labber), svag (om vind).
Labèrius, D e c i m u s, romersk riddare och
författare av mimer. Han uppfordrades av Cae-
Fjällabb.
sar att själv uppträda i ett av sina stycken, och
då han gjorde detta, ansågs han ha vanärat sig
och riddarståndet. Häröver klagat han i pjäsens
prolog. Av L:s verk har ett antal fragment
bevarats.
Labiäler, 1 ä p p 1 j u d, språkljud, bildade
företrädesvis med tillhjälp av läpparna. Man
särskilj er två huvudgrupper, b i 1 a b i a 1 e r och
dentilabialer (labiodentaler). L
a-biala el. labialiserade vokaler,
sådana vokaler, vid vilkas bildande läpparnas
medverkan starkt framträder, t. ex. u, y, å, ö.
Labiälpipor, sådana pipor i en orgel, som vila
på samma princip som en flöjt. De äro dels av
metall, dels av trä, öppna (ss. principal), täckta
(ss. gedackt) och halvtäckta (ss. rör flöjt).
Labiäter, L a b i ä t a e, se Läppblomstriga.
Läbiau, stad i Ostpreussen, nära Kurisches
Haff; c:a 6,000 inv. — Genom Karl X Gustavs
fördrag i L. 10 (20) nov. 1656 med kurfursten
Fredrik Vilhelm av Brandenburg förnyades
deras vapenförbund (av juni s. å. i Marienburg)
och gavs åt kurfursten och hans ättlingar
suveränitet över Ostpreussen.
Labiche [labi’J], Eugène, fransk dramatiker
(1815—88), led. av Franska akad. 1880. Han
vann på 1850- och 1860-talen enorm publikgunst
med småborgerliga vådeviller och folkliga
lustspel, sammanlagt ett 100-tal, många spelade än
i dag, ss. ”Le chapeau de paille dTtalie” (1851)
och ”Le voyage de M. Perrichon” (1860).
Labienus, fornromersk släkt.
1) T i t u s L., politiker och krigare. Han fick
som anhängare av ”popularpartiet” folktribunatet
63 f. Kr., var Caesars mest betrodde legat i
Gallien men övergick vid inbördeskrigets utbrott
till Pompeius. Efter slaget vid Farsalos (år 48)
flydde han till Afrika, där han med de övriga
republikanerna delade nederlaget vid Thapsus (år
46). Undkommen till Spanien, stupade han vid
Munda 45 f. Kr.
2) T i t u s L., bekant vältalare under
augus-teisk tid; representerade en talekonst, som
förenade ålderdomlig höghet med hans egen tids
lidelsefulla stil. L. författade ett historiskt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
