- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
239-240

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labrouste, Henri - Labrunie, Gérard (Gérard de Nerval) - Labrus - La Bruyère, Jean de - Labuan - Labyrint - Labyrinten - Labyrintfiskar - Labyrinthodonta - Labyrinttätning - Lac - Lacaille (La Caille), Nicolas Louis de - La Calprenède, Gauthier de Costes - Lacaze-Duthiers, Henri de - Lacerta - Lacertilia - La Chaise, François d’Aix de (le père)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

Labrunie—La Chaise

240

järnkonstruktion i interiören. Ett steg längre
gick han i ombyggnaden av nationalbiblioteket, där
han täckte den stora läsesalen med ett system av
nio kupoler, burna av smidiga järnpelare.

Labrunie [labryni’], G é r a r d, fransk
författare under pseud. Gérard de Nerval
(1808—55). L., en av den franska romantikens
ursprungligaste poetbegåvningar, slöt sig först till
Gautier och hans krets, men själssjukdom och
fattigdom gjorde honom till en bitter enstöring,
som slutligen själv tog sitt liv. Utom poetiska
tolkningar från tyskan och en samling
ungdoms-vers utgav han reseskildringar och berättelser,
utmärkta av rik fantasi och en skälvande
sensibilitet med morbida inslag. Med L:s sista stora
novell, ”Aurélia” (1855; sv. övers, av S.
Lindström, 1947), kan den franska romantiken sägas
ha nått sin höjdpunkt. L:s samlade verk utgåvos
1927 ff.

La’brus, zool., se Snultresläktet.

La Bruyère [la bryjä’r], Jean de, fransk
författare (1645—-96). F. i Paris, utbildade han
sig till advokat, fick 1673 en statlig sinekur och
blev 1684 guvernör
för ”den store”
Con-dés sonson hertigen av
Bourbon. Även
sedan elevens
uppfostran ansågs fulländad
(1686), stannade L.
kvar hos den
furstliga familjen. 1688
utkom anonymt L:s
arbete ”Les caractères
de Théophraste,
tra-duits du grec”, med
ett märkligt tillägg,
”Les caractères ou les
mæurs de ce siècle”,

som i ett slag gjorde den snart avslöjade förf,
berömd. Nio uppl., till vilka L. lade ständigt
nya ”porträtt” och ”maximer”, så att omfånget
slutligen blev det tredubbla, sågo dagen under
förf:s livstid. Med den idealiserande litterära
porträttkonst, som odlades i de preciösa
salongerna, har L:s endast den yttre formen gemensam.
Nya voro däremot den skarpa
verklighetsiakt-tagelse, den mångsidiga människokännedom och
den satiriska blick, som ligga bakom dessa bilder
ur livet. L. står här som en stridbar målsman
för klassicitetens idéer vid sidan av Boileau,
samtidigt med att han förebådar 1750-talets kritiska
”libertinism”. — Sv. övers, av E. Staaff,
”Karaktärer och tidsbilder” (2 bd, 1927). — Litt.:
Flera essäer av C. A. Sainte-Beuve; M. Pellisson,
”L.” (1892); P. Morillot, ”L.” (1904); G.
Mi-chaut, ”L.” (1936).

Labuan [eng. utt. laböGn], ö utanför Borneos
n. v. kust; ingick före 1946 i Straits Settlements,
tillhör nu Brittiska Nordborneo.

Labyri’nt (grek. laby’rinthos), byggnad av
så invecklad anläggning, att man riskerar att gå
vilse i den. Forntiden kände två berömda 1.: 1)
i Egypten vid Moirissjön (oasen Faijum); den
bestod av ett antal tempel för dödskulten vid

Amenemhet III :s pyramid; 2) i Knossos på
Kreta, bekant genom myten om Ariadne och
Theseus. Denna 1. motsvaras av en historisk
verklighet, det omfattande palatskomplex, som
upptäckts av A. J. Evans. Man förmodar, att
ordet 1. är härlett ur ett förgrekiskt ord la’brys,
dubbelyxa, då denna den minoiska religionens
heliga symbol ofta förekommer i 1.

Labyrintartade mönster användas mycket ofta
i konsten. I många länder finnas stensättningar
av labyrintform från obekant tid. De finnas även
i Sverige (stundom kallade ”trojeborgar”, t. ex.
vid Visby).

Labyrinten (benlabyrinten och hinnlabyrinten),
se Hörselorgan, sp. 804.

Labyrintfiskar, Labyri’nthici, benämnas några
grupper tropiska sötvattens fiskar, som utmärkas
av sin förmåga att kunna andas atmosfärisk luft.
Detta möj liggöres genom den s. k. labyrinten,
ett i el. invid gällocken beläget rum, där syre kan
upptagas. Många 1. kräva tillgång på atmosfärisk
luft. Jfr Klätterfisksläktet.

Labyrinthodonta [-då’n-], zool., se
Stegoce-faler.

Labyrinttätning, metod och anordning att
reducera läckning av vatten, ånga el. dyl. mellan två
inbördes rörliga, varandra ej berörande
maskindelar, t. ex. mellan ett turbinhjul och ett turbinhus.

Lac [la’k], fr. (av lat. la’cus), sjö; ingår ofta
i geogr. namn, t. ex. Lac Léman, Genèvesjön.

Lacaille [lakä’j] (även La C ai lie),
Ni-colas Louis de, fransk astronom (1713—62).
Han var 1746—62 prof, i matematik vid Collège
Mazarin. 1751—54 vistades L., som var en
framstående observatör, vid Goda Hoppsudden och
utförde en gradmätning samt omfattande
iakttagelser för bestämning av månens parallax.
Därjämte utförde L. där de observationer, som
lades till grund för den 1763 publicerade
stjärn-katalogen ”Coelum australe stelliferum”, ett
utomordentligt framsteg i fråga om kunskapen
ang. sydhimlens astronomiska objekt.

La Calprenède [la kalpranä’d], Gauthier
de Costes, sieur de, fransk författare (omkr.
1610—63). L. försökte sig först utan lycka som
dramatiker i Corneilles stil men vann ögonblicklig
framgång, då han insatte sina klassiska hjältar
i en romanintrig. L:s förnämsta verk äro
”Cas-sandre” (1644—54) och ”Cléopåtre” (1647—63).

Lacaze-Duthiers [lakä’z-dytje’], Henri
de, fransk zoolog (1821—1901), prof, i Lille
1854, i Paris 1863. L. grundade, till stor del på
egen bekostnad, de zoologiska havsstationerna i
Roscoff vid Kanalen och i BanyuIs-sur-Mer.
Han återupptäckte purpursnäckans färgämne, som
varit okänt sedan antikens dagar, och lämnade
viktiga bidrag till kunskapen om ostronodling
och fiskeri.

Lace’rta, zool., se Ödlesläktet.

Lacertilia, zool., se ödlor.

La Chaise [la Jä’z], F r a n g ois d’A i x d e,
kallad le père L., fransk jesuit (1624—1709),
Ludvig XIV:s biktfader. L:s lantställe i nuv.
östra Paris förvandlades 1804 till begravningsplats,
den ryktbara kyrkogården P è r e-L a c h a i s e.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free