Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lacker - Lackera - Lackfernissa - Lackfärg, emaljfärg - Lackläder - Lackmus - Lackskorv - Lackträd - Lackviol, gyllenlack - Lac Léman - Laclos, Pierre Choderlos de - La Condamine, Charles de - Lacordaire, Henri - La Cour, släkt - La Cour, 1. Janus - La Cour, 2. Poul - La Cour, 3. Dan - La Cour, 4. Jens Lassen - La Cour, 5. Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Lackera—La C our
244
g i 11 a c k e r, blandningar av hartser, vanl.
schel-lack och kolofonium, med terpentin och ett
färgämne samt ett fyllnadsmedel, ss. krita el.
mag-nesia. Elastiska s i g i 11 a c k e r erhållas
genom att utesluta fyllnadsmedlet och ersätta
terpentinen med kollodium.
Lackera, förse med ett överdrag av lack.
Lackfernissa, se Fernissa.
Lackfärg, emalj färg, lack el. fernissa,
försett med lämpligt färgstoff. — Jfr Färglacker.
Lackläder är antingen krom- el. vegetabiliskt
garvat. Med avseende på lackappreturen
särskiljer man kall- och varmlacker. De förra
bestå av kollodiumbomull, löst i amylacetat o. dyl.
Kollodiumlackläder användes som reseffekt- och
portfölj läder samt till beklädnad i automobiler
etc. Varmlack består av linolja, kokt tillsammans
med turkisk umbra vid en temp. mellan 200—
3000. Linoljelackläder är lackerat kalv- och
getskinn el. mindre oxhud och användes huvudsaki.
för framställning av lackskodon.
La’ckmus (holl. lakmoes), ett violett
färgämne, som förekommer i en del lavar av släktena
Roccella, Usnea, Lecanora, Ramalina m. fl.
Numera brukas 1. blott för att påvisa syror och
baser (se Indikatorer). En neutral lösning av 1.
eller ett härmed indränkt olimmat papper (1 a c
k-muspapper) färgas rött av vätejoner och
blått av hydroxylioner.
Lackskorv, se Filtsjuka.
Lackträd, bot., se Rhus.
Lackviol, g y 11 e n 1 a c k, Cheira’nthus chetri,
en till de korsblommiga växterna hörande, omkr.
5 dm hög halvbuske med rödgula, välluktande
blommor.
Vildväxande i s. Europa; i
Sverige odlad och
då ofta med bruna
el. brokiga
blommor. L. innehåller
en giftig glykosid,
cheirantin,
som verkar på
hjärtat likt
digitalis.
Lac Léman
[la’k lemä’], se
Genèvesjön.
Laclos [laklå’],
Pierre C h
o-d e r 1 o s d e, fransk
författare (1741
—1803). L., som
var militär och
under revolutionskrigen blev
brigadge
neral, är förf, till en av 1700-talets
ryktbaraste kärleksromaner, ”Les liaisons
dange-reuses” (1782; sv. övers. 1945). Den är avfattad
i brevform och anses som ett mästerverk av
psykologisk realism. — Jfr monogr. av F.
Caus-sy (1905).
La Condamine [la kädami’n], Charles
Marie de, fransk matematiker (1701—74).
Del
Lackviol.
tog 1735—45 i uppmätandet av en meridiangrad
under ekvatorn samt uppgjorde därunder (1744)
den första på astronomiska bestämningar
grundade kartan över Amasonfloden.
Lacordaire [lakårdä’r], Jean Baptiste
Henri, fransk katolsk teolog (1802—61). Till en
början anhängare av Lamennais’ ”liberala
katolicism”, tog L. avstånd härifrån, då påven
fördömde denna rörelse, och blev en av ledarna för
den kyrkotrogna ”franska nykatolicismen”. 1838
inträdde han i dominikanorden, som genom
honom fick en ny glansperiod i Frankrike, 1850 blev
han fransk ordensprovinsial. L. var en
framstående predikant. Hans ”CEuvres” utgå vos i 9 bd
1872—73. — Litt.: Biogr. av O. d’Haussonville
(6:e uppl. 1924).
La Cour [la kö’r], dansk, urspr. fransk släkt,
som från Tyskland kom till Danmark 1732.
1) J a n u s Andreas Bartholin L., målare (1837
—1909), elev av P. C. Skovgaard i Köpenhamn,
studerade även i Paris och Italien. L. var en
formsäker representant för dansk naturskildring
och utförde sina ofta relativt storstilade, alltid
omsorgsfullt utarbetade landskap med behärskad
kraft och träffsäkert uttryckt stämning.
2) Poul L., den föreg:s syssling, fysiker och
uppfinnare (1846—1908), ägnade sig först åt
meteorologien och uppfann bl. a. en metod att
mäta molnens höjd. Från 1878 till sin död var
han lärare vid Askovs folkhögsk., prof:s titel
1894. L. har gjort en serie för den praktiska
telegrafien värdefulla uppfinningar. Under
senare delen av sitt liv sysslade han med försök
att bättre utnyttja vindkraften såväl inom
lantbruk som industri och konstruerade en regulator,
som gjorde det möjligt att med vinden driva
maskiner med jämn hastighet, samt apparater för
ackumulering av vindenergien.
3) Dan Barfod L., den föreg:s son,
meteo-rolog (1876—1942), var från 1902 knuten vid det
meteorologiska inst. i Köpenhamn, efter 1923
som direktör för detta, doc. i meteorologi vid
Polyteknisk læreanstalt från 1908. L. var
president för den internat. kommissionen för
polaråret 1932—33. L. har spelat en framträdande roll
inom de flesta av geofysikens områden och det
internat. meteorologiska samarbetet.
4) Jens Lassen Faurschou Dornonville de
L., den föreg:s kusin, dansk-svensk
elektroingenjör (f. 1876), diplomingenjör i Zürich 1899, doc.
vid tekn. högsk. i Karlsruhe 1903—04, teknisk
chef hos Asea, Västerås, 1907—14 och hos Norsk
hydroelektrisk kvælstof a/s i Oslo 1914—18,
verkst. dir. i Svenska elektromekaniska industri
ab. i Hälsingborg 1921—42 och ordf, i dess
styrelse sedan 1943. L. var prof. E. Arnolds i
Karlsruhe medarbetare vid utarbetandet av dennes
kända handböcker i elektroteknik, ”Die
Gleich-strommaschine” och ”Die Wechselstromtechnik”,
och efter Arnolds död övertog han själv
redigeringen och utgivandet av dessa verk. Han har
gjort ett flertal uppfinningar, bland vilka märkas
kaskadomformaren, medelst vilken växelström
omformas till likström.
5) Vilhelm Birkedal Barfod Dornonville d e
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
