Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Fayette, 1. Marie Madeleine de - La Fayette, 2. Joseph Motier de - Laffitte, Jacques - Lafontaine, August - La Fontaine, Henri - La Fontaine, Jean de - Laforgue, Jules
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
Laffitte—Laforgue
254
die till hennes mästerverk, ”La princessé de
Clèves” (1678; sv. övers. 1923), som är en tragisk
passionshistoria. En beundrande kritik har
omväxlande kallat berättelsen en Racinesk tragedi på
prosa och den första moderna kärleksromanen.
— Monogr. av O. d’Haussonville (4:0 uppl. 1919).
2) Marie J o s e p h Gilbert du M o t i e r,
markis de L., fransk militär och revolutionsman
(1757—1834). L. tillhörde en gammal förmögen
adelssläkt och var
dragonkapten, då
nordamerikanerna började
sitt frihetskrig. L.
anmälde sig som
deltagare 1776 samt fick av
kongressen 1777
generalmaj ors rang. Han
deltog med framgång
i fälttåget 1777/78
och bidrog i hög grad
till segern vid
York-town 1781. L. blev
efter återkomsten till
Frankrike även där
generalmajor 1781.
Han var led. av adeln i les états généraux
och slöt sig snart till tredje ståndet. Efter
amerikanskt mönster framlade L. 11 juli 1789 den
ryktbara Déclaration des droits de 1’homme (se
d. o.). Dagen efter B astil j ens fall blev den
populäre L. överbefälhavare för det nybildade
nationalgardet, införde trikolorkokarden och fick
stort inflytande. L:s politiska program var
närmast ett liberalt, konstitutionellt kungadöme.
Ro-j alisterna misstrodde honom dock som en av
revolutionens anstiftare, och han miste
småningom även de radikalas förtroende, då han sökte
stäcka deras välde. Då L. på Marsfältet 17 juli
1791 blodigt undertryckte det republikanska
upp-rorsförsöket var det slut med hans folkgunst.
Våren 1792 fick L. befälet över Ardennerarmén,
ivrade förgäves mot omstörtningarna i Paris och
flydde aug. s. å. över gränsen, österrikarna som
i L. sågo en av revolutionens huvudledare,
häktade honom i Liège och höllo honom i fängelse
i fem år. Han återkom 1799 men spelade ingen
mera framträdande politisk roll. Från 1818 satt
han i deputeradekammaren. Vid julirevolutionen
1830 blev L. åter chef för Frankrikes
nationalgarden. Han medverkade till Ludvig Filips val
men slöt sig snart åter till oppositionen. Vid
besök i Nordamerika 1824—25 mottog L.
överväldigande hyllning. Från ungdomen genomträngd
av ett oklart, naivt och exalterat frihetssvärmeri,
hade den tappre men fåfänge L. aldrig förmågan
att realistiskt och kallt bedöma den politiska
situationen. — L:s memoarer äro utg. 1837—38
(6 bd), hans brev 1793—1801 äro utg. av J.
Thomas (1903). — Litt.: Biogr. av B. Whitlock
(2 bd, 1929) och W. E. Woddward (1939; sv.
övers, s. å.).
Laffitte [lafi’t], Jacques, fransk
finansman och politiker (1767—1844). Han blev ingift
i ett bankirhus i Paris, var 1814—19 chef för
Franska banken och tillhörde under restaurationen
den liberala oppositionen. Under julirevolutionen
var Lis bostad de revolutionäras högkvarter. L.
var nov. 1830—mars 1831 chef för en allt
svagare liberal regering.
Lafontaine [lafåTjtä’na], August Heinrich
Julius, tysk författare (1758—1831). L. var sin
tids populäraste och skrupelfriaste mångskrivare.
Hans familjeromaner förhärliga huslig lycka och
oskuld med ohejdad svada, kälkborgerlig
moralisering och en otrevlig blandning av känslosamhet
och lystenhet.
La Fontaine [la fåtä’n], Henri, belgisk
jurist, fredsvän (1854—1943), prof, i internationell
rätt vid Bryssels univ. 1893, senator (socialist)
1894—1936. Såsom medlem av belgiska
parlamentet och ett flertal fredsorganisationer verkade
L. energiskt för fredssaken Han var i många
år president för Internationella fredsbyrån i Bern.
1913 erhöll han Nobels fredspris. Bland hans
talrika skrifter märkes ”Bibliographie de la paix”
(1904).
La Fontaine [la fåtä’n], Jean de, fransk
diktare (1621—95). Bördig från Champagne, där
fadern var jägmästare, kom L. vid unga år till
Paris för att studera till präst, sedermera till
jurist, men ägnade sig huvudsakligen åt
sällskapslivet, där han snabbt vann en ställning genom sin
egenartade humor och litterära talang. Kroniskt
dåliga affärer tvungo honom att söka tjänst hos
mäktiga damer och herrar. Bland hans
aristokratiska beskyddare har hans moderliga och
förstående väninna Mme de la Sablière haft den största
betydelsen. Avgörande för hans poetiska framtid
blev bekantskapen med Boileau, Racine och
Molière, i vilkas krets han infördes på 1660-talet.
Hållningslös och lättsinnig som människa —
hustru och barn lämnade han vind för våg i
Chåteau-Thierry —, har L. som diktare knutit sitt
namn till världslitteraturens mest berömda
fabelsamling, ”Fables” (12 ”böcker”, 1668—-94). Det
moraliserande syftet — efter antika mönster —
framträder starkare i de första böckerna;
sedermera blev djurfabeln, vars typgalleri företrädesvis
hämtades från de medeltida rävsagornas
pittoreska värld, huvudsakligen en förevändning för att i
spirituell och älskvärt avväpnande form gissla
tidens speciella och människornas allmänna lyten.
Men djuren äro icke blott masker och symboler;
L. har öppet sinne för deras individuella egenart,
och han kan fånga ett stycke levande natur i
några få ord. En annan populär, med rävsagan
närbesläktad medeltida diktgenre, ”fabliån”, har
L. givit klassisk form i sina ”Contes” (4
”böcker”, 1665—74), vilkas dristiga skämtlynne,
särskilt på det erotiska området, oroade icke blott
Boileau utan också polisen. — Fabler av L. ha
översatts till sv. av bl. a. G. F. Gyllenborg,
Kellgren och fru Lenngren. I senare tid ha urval
av L:s fabler och versnoveller översatts av A.
Ehrensvärd (1924) och I. Harrie (1930). — Litt.:
H. Taine, ”L. et ses fables” (1853, flera uppl).
Laforgue [lafå’rg], J u 1 e s, fransk författare
(1860—87). Han började 16-årig sin poetiska
verksamhet i de symbolistiska tidskrifterna och
var 1881—86 lektör hos kejsarinnan Augusta vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
