Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag (filosofi, juridik, fysik) - Lag (kanoner) - Lag (ättika) - Laga domstol - Laga fång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257 Lag—Laga fång 258
att genom i form av förordning meddelade
föreskrifter stifta förpliktande generella regler;
dessa förordningar få dock ej vara lagstridiga, och
enl. vissa författningar kunna förordningar endast
utfärdas med stöd av särskild bestämmelse i
lagen.
Enl. R. F. § 87 skall allmän civil och
kriminallag stiftas gemensamt av konung och riksdag; på
samma sätt stiftas ock kyrkolag, dock att härvid
erfordras samtycke jämväl av allmänt kyrkomöte.
I dessa fall måste alltid Lagrådets yttrande
inhämtas. Även en rad andra lagstiftningsfrågor
måste enl. särskilda bestämmelser avgöras av
konung och riksdag gemensamt. Men konungen äger
också ensam att stifta lagar, näml, sådana, som
röra rikets allmänna hushållning, s. k. ekonomisk
el. administrativ lagstiftning. I mycket stor
utsträckning stiftas likväl även dylika lagar av
konung och riksdag gemensamt. I praxis bruka,
dock ej alltid, de föreskrifter, som beslutas av
konung och riksdag gemensamt, benämnas lagar,
medan av konungen självständigt meddelade
föreskrifter kallas förordningar. Initiativet till
lagstiftning kan tagas antingen av
regeringsorganet el. av representationen, i senare fallet
mestadels i form av begäran om utredning och
förslag. Förarbeten ske genom kommittéer
el. sakkunniga el. direkt i vederbörande dep. I
Sverige har, med kortare avbrott, sedan
1800-talets början funnits en lagberedning med uppgift
att utarbeta förslag till revision av allmänna lagen
i dess helhet el. i vissa delar. Efter förslagets
vederbörliga granskning avgör
regeringsmyndig-heten om och i vilken form förslaget skall
föreläggas riksdagen. Enl. sv. rätt har härigenom K.
m:t tillika för sin del godkänt det förslag, som
sålunda framlägges, och om detta oförändrat
antages, blir det i och med riksdagens beslut lag.
Lagen träder i kraft antingen omedelbart i
och med utfärdandet el. vid annan i lag bestämd
tidpunkt. Enl. svensk rätt gäller, att, där ej
annat föreskrives, en publicerad lag blir tillämplig
4 veckor efter den dag, då den, enl. uppgift på
det nummer av ”Svensk författningssamling”, vari
den finnes införd, utkom av trycket. En lag
upphör åter att gälla, så snart den kommer i strid
med en senare lag rörande samma ämne el. den
uttryckligen förklaras upphävd fr. o. m. viss
tidpunkt, ävensom därest den faktiskt upphör att
tillämpas och detta får opåtalt ske {desnetudd).
Ny lag har emellertid i regel icke tillbakaverkande
(retroaktiv) kraft, d. v. s. de förhållanden,
som uppstått under den äldre lagens giltighetstid,
förbli reglerade i enlighet med denna, därest de
en gång erhållit full konkret rättsbestämdhet
genom den äldre lagen. Under övergångstiden
mellan ny och gammal lag måste ofta tillämpas
särskilda normer för de förhållanden, som börjat
erhålla rättsbestämdhet under den äldre lagen men
icke blivit av denna fullständigt bestämda.
3) (Fys.) Sambandet mellan av varandra
beroende fysikaliska storheters kvantitativa el.
kvalitativa förändringar. En kropp, som uppvärmes,
brukar i regel öka i volym. Fenomenet innebär
ingen allmän lagbundenhet, ty ett isstycke, som
NF XIII — g
smälter, minskar i volym, likaså minskar
smältvattnets volym intill + 40. Däremot sker såväl
isens kontraktion under smältningen som vattnets
volymförändring från o° upp till högre temp. fullt
lagbundet. En sådan lag kan uttryckas genom en
fysikalisk formel, vilken dock, all noggrannhet
till trots, blott har en begränsad giltighet, enär
den alltid beskriver ett idealiserat fall. —
Den teoretiska fysiken uppställer vissa
antaganden, hypoteser. På basis därav utvecklas en
teori, vanl. sammanfattad i formulering av en
lag, som beskriver el. förklarar sambandet
mellan olika företeelser och ofta även förutsäger
nya fenomen. Det tillkommer sedan den
experimentella fysiken att verifiera (pröva) 1. och
bestämma dess giltighetsområde, d. v. s. utröna i
vad mån avvikelser förekomma och huru olika
faktorer inverka på lagbundenheten. — De flesta
naturlagar äro att uppfatta som
sannolik-hetslagar, enär de beskriva det skeende, som
är mest sannolikt.
4) (Teol.) ”Lagen” står som uttryck för
guds-viljan, då denna framträder som krävande och
normerande, ”evangelium” åter, då den betygar sig
såsom den förbarmande och förlåtande kärleken.
Så ha de båda begreppen urspr. präglats och
ställts bredvid varandra av Paulus. När denne i
uttalanden sådana som ”Kristus är lagens ände”
o. dyl. antitetiskt tillspetsar motsättningen mellan
den unga kristendomen och judendomen, innebär
detta närmast ett avvisande av den gamla judiska
tanken om lagen såsom frälsningsväg. Men
härmed har Paulus på samma gång bragt det kristna
grundmotivet till ett klart uttryck: det kristna
gudsförhållandet rymmes icke inom rättsschemats
kategorier, den gudomliga kärleken bryter i
Kristus igenom rättsordningens ram, förlåter den
syndiga människan och upptager henne i sin
gemenskap. Detta betyder icke någon avprutning av
det gudomliga krav, som ”lagen” representerar,
utan i stället en skärpning till det yttersta. —
Denna urkristna grundsyn fördunklades under den
följ, utvecklingen och ersattes särskilt inom den
latinska traditionen av en moralistisk åskådning.
I motsättning mot denna återupptog Luther den
urkristna tankegången om förhållandet mellan
lag och evangelium samt lade denna till grund
för sin fördjupade kristendomstolkning.
Lag. Samtidigt avfyrande av ena sidans
kanoner på fartyg benämndes förr giva ”glatta
laget” el. ”fullt lag”.
Lag, ättika med kryddor och socker för
konservering av frukter m. m.
Laga domstol, jur., se Forum.
Laga fång, lagligt förvärv av egendom,
framför allt av äganderätt till jord. Som motsats till
laga fång uppställes intaga (intäkt), d. v. s.
egenmäktigt inhägnande el. annan olovlig
tilläg-nelse av grannes mark. I rättssystemet indelas
de olika laga fången i 1) originära (förvärv
av nytillkomna el. herrelösa föremål); jord i
Sverige anses ej numera kunna förvärvas genom
originärt 1., om än s. k. accession
(sammanfogande, även, tillandning’) av ålder hänförts hit; 2)
exstinktiva (förvärv av annans föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
