Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagring - Lagrådet (Konungens) - Lagsaga - Lagskipning - Lagstadd - Lagstiftande församling - Lagstiftande kåren - Lagstiftning - Lagstånden - Lagsökning - Lagtima - Lagting - Lagtolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
Lagring—Lagtolkning
288
Lagring, geol., en bergarts egenskap att vara
lagrad, d. v. s. bestå av på varandra liggande
lager, varv el. skikt, stundom av olika tjocklek.
Vid tunnare lager brukas oftast termen
skiktning.
Lagrådet även kallat Konungens 1., en
1909 i Sverige skapad inst. av sakkunniga jurister
för avgivande av utlåtanden över förslag till nya
el. ändrade lagar el. författningar, vilka för
ändamålet överlämnas till L. av K. m:t. L:s yttrande
måste inhämtas, såvitt förslaget avser allmän
civil-, kriminal- el. kyrkolag el. strafflagen för
krigsmakten. L. består av 3 justitie- och 1
regeringsråd, utsedda av sina kolleger inom Högsta
domstolen, resp. Regeringsrätten, för en tid av 2 år.
Lagsaga, urspr. lagmannens muntliga föredrag
av lagen på tinget, stundom även lagen själv, men
snart beteckning för lagmannens ämbetsområde,
hans domkrets, domsaga, i äldre tid även kallad
lagmansdöme. Under medeltiden utgjorde
varje landskap i det egentliga Sverige egen 1.,
sammanlagt 9, i regel med egen lag. 1611 skildes
Norrland från Uppland och bildade egen 1. 1683
tillkommo 4 nya 1. för de forna danska el. norska
provinserna. Ytterligare 1. bildades sedan i
Norrland och i Dalarne samt öster- och
Västergötland. Antalet minskades dock sedan och utgjorde
1849, då 1. upphävdes, 11. Finland var äldst egen
1., delades 1435 i 2, på 1600-talet i 3, 1776 i 5 1.
Då lagmansinst. upphävdes där 1868, voro 1. 6.
Lagskipning, se Rättskipning.
Lagstadd, i laga form anställd (förr om
tjänstehjon), enl. äldre tiders legostadga i
husbondens tjänst lagligen stadd tjänare.
Lagstiftande församling som benämning på
folkrepresentationen förekom f. ggn i Frankrike
1791-
Lagstiftande kåren (fr. le corps législatif),
se Corps.
Lagstiftning, se Lag 2).
Lagstånden sades (i äldre svenskt lagspråk)
en fastighet (el. rättare åtkomsten till en
fastighet) vara, dels då denna efter föryttring
erbjudits (medelst uppbud el. enskilt h e m b u d)
förre ägarens fränder till inlösen, utan att dessa
under ”lagaståndstiden” begagnat sin lösningsrätt
(bördsrätt), dels också då fastigheten
pantsatts el. utmätts för skuld och sedermera, efter
det att borgenären låtit (genom uppbud)
erbjuda fastigheten till inlösande, ägaren icke löst
den under utsatt tid. Sedan åtkomsten blivit 1.,
utfärdades fastebrev. I Sverige avskaffades
denna ordning 1875.
Lagsökning, jur., utkrävande av fordran
på skriftlig väg, erbjuder för vissa fall
borgenär en enklare och snabbare utväg för
indrivning av förfallen gäld än vanlig
domstolspro-cess. Stadgandena om 1. finnas numera i lag 20/i2
1946 om 1. och betalningsföreläggande. — L.
kan ske för en till betalning förfallen fordran,
grundad på skuldebrev el. annat skriftligt
ford-ringsbevis. L. göres skriftligen hos allmän
underrätt. Upptages ansökningen, förelägger
domstolen gäldenären att inom viss tid avgiva
skriftligt svaromål vid påföljd att målet ändå avgöres.
Om alltså svar ej inkommer, avgöres målet på
de skäl borgenären företett. Nekar svaranden
sin hand och förskrivning och har han ej förut
officiellt erkänt handlingen, hänskjutes målet
såsom tvistigt till rättegång. Invänder
gäldenären, att han blivit tvungen el. förledd att utgiva
handlingen, och visar han sannolika skäl härför,
går målet också till rättegång. Gör gäldenären
annan invändning mot kraven, har han att förete
skriftligt bevis till sitt stöd; finnes han då ha
skäl för invändningen, går målet till rättegång.
Utgöres fordringsbeviset av ett kontrakt, t. ex.
ett hyreskontrakt, kan gäldenären ej alltid styrka
invändning om lägenhetens beskaffenhet m. m.
genom skriftliga bevis. Det räcker då om han
på annat sätt förmår göra sin invändning
sannolik. — Hänskjutes målet icke till rättegång
i något av de nu angivna fallen, ålägger
domstolen gäldenären att betala. Avser 1. betalning ur
intecknad fast egendom el. fartyg, fastställer
domstolen samtidigt fordringen till betalning ur
den intecknade egendomen. Har borgenärens
talan sålunda bifallits, äger gäldenären föra talan
om återvinning genom skriftlig ansökan till
domstolen. Lagsökningsutslaget går dock i
verkställighet, såvida ej domstolen annorlunda förordnar.
Lagtima (av fsv. time, tid), om på i lag
bestämd, ordinarie tid sammanträdd församling,
t. ex. riksdag, ting med häradsborna, kyrkomöte,
adelsmöte, landsting. Motsats: urtima.
Lagting. 1) Motsvarighet i Norge till de forna
landskapstingen i Sverige och Danmark, dock att
i Norge ej hela menigheten deltog, utan från
varje fylke sändes ett visst antal ”nämndemän”,
utsedda av konungens ämbetsmän. L. antagas
införda av Håkon den gode omkr. 940 efter
förebild av engelska imtenagemot. Representanter för
konungen och kyrkan deltogo jämväl i 1.
Småningom övergick l:s lagstiftande myndighet till
konungen och rådet, medan 1. från Magnus
La-gaböters tid behöll endast sin dömande
verksamhet. Rättegångsärendena handlades dock
uteslutande inför och avgjordes av ett utskott inom 1.,
kallat lagretten. L. blev så en överdomstol, ledd
av kungl. lagmän. Antalet 1. ökades med
lag-mansdömena, tills dessa jämte 1. 1797
avskaffades. I Norges nya grundlag 1814 återupplivades
namnet 1. för en av stortingets avd., liksom den
1888 införda juryn i brottmål fick beteckningen
lagrett. — 2) För Färöarna nyskapades 1852 en
representativ församling kallad 1. Detta har ung.
samma ekonomiska och kommunala uppgifter
som ett svenskt landsting men får även yttra sig
över lagförslag, som angå öarna, samt väljer
representant i danska Landstinget. L. består av
20 ord. medl., utsedda genom allmänna val; även
kvinnor ha valrätt.
Lagtolkning, tolkning av ett lagbuds innehåll,
om detta icke skulle vara tillräckligt klart och
otvetydigt till ordalydelsen. L. utövas av och
tillkommer dels domstolar och förvaltande
myndigheter genom rättspraxis, dels den
rättsvetenskapliga verksamheten. Hjälpmedlen därvid äro
dels av språklig, dels av logisk art. I sistn.
avseende är särskild hänsyn att taga till sammanhanget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
