Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lamartine, Alphonse de - Lamb, Caroline, f. Ponsonby - Lamb, Charles - Lambaesis - Lamballe, Marie Thérèse Louise - Lambayeque - Lambdasömmen - Lambeaux, Joseph (Jef) - Lambek, Christian - Lambert - Lambert från Hersfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307
Lamb—Lambert
308
geringens verklige ledare ett par upprörda
månader. Vid presidentvalet s. å. fick han likväl blott
några tusen röster, och prins Napoleons
statskupp i dec. 1851 gjorde definitivt slut på hans
politiska roll. Utarmad tvingades han att arbeta
för brödet under växande bekymmer, tills han,
överansträngd och nedbruten, 1867 fick en
statspension, som också räckte att gälda hans
skulder.
L:s första diktsamling, ”Méditations poétiques”
(1820), följd av ”Nouvelles méditations” (1823),
betecknar den romantiska lyrikens genombrott i
Frankrike. Klassisk i sin form, som L. dock
givit högre flykt och en underton av verklig
musik, rymmer denna lyrik ett fullkomligt
modernt innehåll. Han invaldes 1829 i Franska akad.
och utgav 1830 ”Harmonies poétiques et
reli-gieuses”, varmed han befäste sin berömmelse.
Efter sin Orientresa, mycket fritt skildrad i
”Voyage en Orient” (4 vol., 1835; ”Minnen från
en resa i Orienten”, 1837), återupptog L. sin
poetiska verksamhet med de två episk-filosofiska
diktcyklerna ”Jocelyn” (2 bd, 1836) och ”La
chute d’un ange” (2 bd, 1838), följda av
”Re-cueillements poétiques” (1839), som inskärpte
skaldens sociala ansvar. L:s prosaskrifter äro
av växlande värde. Sin ungdoms översvinnliga
kärleksupplevelser har han novellistiskt
behandlat i ”Raphaèl” (1849; sv. övers, s. å.) och
”Gra-ziella” (sv. övers. 1850). Ett historiskt dokument
av stor betydelse för kännedomen om hans egen
politiska ståndpunkt är hans ”Histoire des
giron-dins” (8 bd, 1847; ”Girondisternas historia”,
1848—49). Sin egen korta regeringstid har han
skildrat i ”Trois mois au pouvoir” (1848; ”Tre
månader vid statsrodret”, s. å.) och ”Histoire
de la révolution de 1848” (1849; sv. övers, s. å.).
Själv utgav L. sina ”Oeuvres complètes” i 41
bd (1860—66), vartill kommer ett stort antal
postuma skrifter, brev och memoarer. — Litt.:
É. Deschanel, ”L.” (2 bd, 1893); P. de
Lacre-telle, ”Les origines et la jeunesse de L.” (1911);
H. R. Whitehouse, ”The life of L.” (2 bd, 1919);
E. Harris, ”L. et le peuple” (1932); R. Mattlé,
”L. voyageur” (1936); H. Guillemin, ”Le
Joce-lyne de L.” (s.. å.), ”Connaissance de L.” (1942),
”L. et la question sociale” (1946).
Lamb [läm], Caroline, f. Ponsonby,
engelsk författarinna (1758—1828), äktade 1805
William L., sedan Lord Melbourne, samt
var 1812—13 skalden Byrons älskarinna. Då
denne brutit med henne, skildrade hon honom
karikerande och hatfullt i den dåliga romanen
”Glenarvon” (3 bd, 1816).
Lamb [läm], Charles, engelsk författare
(T77S—1834). Han var 1792—1826 anställd i
Ostindiska kompaniet, stod nära sjöskolans män och
företrädde som de en romantisk idealism. I
”Tales founded on the plays of Shakespeare”
(2 bd, 1807; senaste sv. övers. 1947—48)
berättade han mästerligt innehållet i Shakespeares
skådespel för barn. Hans förnämsta verk är
”Essays of Elia” (1820—23 och 1833), förut
publicerade i London Magazine, ett slags
mellanting mellan essäer, skildringar och berättelser,
romantiska och
realistiska på samma
gång i sin blandning
av fantasi och
verklighet, analys och
drömstämning. L: s
verk utgåvos i 2 bd
1908, ”Life and
works” i 12 bd 1899
—1900. ”Essayer”,
sv. övers. 1952 av
Sigfrid Lindström. —
Monogr. av E. V.
Lucas (2 bd, 1905, ny
uppl. 1946).
Lambaé’sis, fr. Lambèse, antik stad och
lägerort i Numidien (Algeriet), n. om Djebel Aurès;
från Trajanus’ tid till c:a 400 e. Kr.
förläggningsort för en legion. L. har utgrävts av
fransmännen och erbjuder med sina väl bibehållna
ruiner det förnämsta bevarade exemplet på ett
befäst romerskt läger.
Lamballe [ laba’1 ], Marie Thérèse
Louise, prinsessa av L. (1749—92), var född
prinsessa av Savojen-Carignan. Hon blev 1767
g. m. prins de L., en son till hertigen av
Pen-thièvre, och änka 1768. Berömd för skönhet och
behag, blev hon Marie-Antoinettes
hovmästar-inna och trogna väninna. Hon delade någon
vecka dennas fängelse i Tempeltornet aug. 1792
men förflyttades till ett annat fängelse och blev
ett av pöbelns offer under septembermorden.
Lambayeque [-bajä’ke], dep. i n. v. Perus
kustland; 11,952 km2, 238,850 inv. Ris-, bomulls-,
tobaks- och sockerrörsodling. Huvudstad är
Chiclayo.
Lambdasömmen, se Huvudskål, sp. 602.
Lambeaux [läbå’], Joseph (J e f), belgisk
skulptör (1852—1908). Han blev en av sin tids
främsta representanter för realistisk bildkonst,
för obändig, överströmmande kraft och rörlighet.
Bland hans verk märkas gruppen ”Kyssen”
(1889), den stora Brabobrunnen (1887) och ”De
mänskliga lidelserna” (relief, 1889—1900).
Lambek, Hans Christian Laurids
Chris-tensen, dansk filosof (1870—-1947), skolman,
rektor vid en realskola i Horslunde på Lolland.
Genom en lång rad skrifter utvecklade L. en
beskrivande psykologi, som erinrar om Ludvig
Feilbergs men förkastar dennes mekaniska
analogier. Hans huvudarbete är ”Udkast til en
sjælelig bevægelselære” (3 bd, 1901—06). Bland
övriga skrifter märkas ”Personlig kultur” (1910;
sv. övers. 1924, 4:e uppl. 1947) och ”Det
beständige i menneskelivet” (1931).
La’mbert, romersk kejsare (d. 898), son och
en tid medregent till Guido av Spoleto samt efter
dennes död 894 ensam kejsare. Han förjagades
895 av kejsar Arnulf. Senare lyckades han stärka
sin maktställning.
La’mbert från Hersfeld, tysk
krönike-skrivare (d. omkr. 1088 i benediktinklostret
Hersfeld, där han blev munk 1058). Hans ”Annales”
(utg. 1533, bäst av O. Holder-Egger 1894)
utgöra för tiden från 1040 en självständig
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
