Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lampris - Lamprofyr - Lampsakos - Lampyris - Lamsdorff, Vladimir Nikolajevitj - Lamu - Lamuter - Lana - Lanark - Lancashire - Lancashireprocessen - Lancashireångpanna - Lancaster (England) - Lancaster (Pennsylvania) - Lancaster, ätter - Lancaster, Sir James - Lancaster, Joseph - Lancaster Sound - Lancelot från sjön - Lancera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Lampris—Lancera
318
La’mpris, zool., se Glansfisken.
Lamprofyr, sammanfattande benämning för
sådana i friskt tillstånd mörkgrå till svarta
gångbergarter, som äro rikare på mörka (järn- och
magnesiarika) mineral än de djupbergarter, ur
vilkas magmor 1. differentierats.
La’mpsakos, forngrekisk stad i Mindre Asien,
vid Hellesponten, anlades av joner från Fokaia
och Miletos; säte för Priapos’ (se d. o.) kult.
Lampyris, se Lysmask.
La’msdorff [-dårf],
VladimirNikolaje-vit j, greve, rysk diplomat (1845—1907), av
tyskbaltisk börd. L. anställdes 1866 i utrikesministeriet
samt blev 1900 t. f. och 1901 ord. utrikesminister
(efter Muraviev). Han avgick 1906. L.
åstadkom okt. 1903 Mürzstegöverenskommelsen om
rysk-österrikisk samverkan i den makedoniska
frågan. Däremot förmådde han ej hindra
rysk-japanska krigets utbrott febr. 1904.
Lamu [lämo’], hamnstad på ön Lamu, invid
kusten av Kenyakolonien i Östafrika, 240 km
n. ö. om Mombasa; c:a 6,500 inv.
Lamüter, ”folket vid havet”, tungusfolk vid
Ochotska sjön, på n. v. Sachalin och i n.
Kam-tjatka; c:a 3,000. De idka dels renskötsel, dels
fiske och pälsdjursjakt. De flesta äro
schamanis-ter, några kristna. — Litt.: S. Bergman,
”Kamt-chatka” (1928).
Lana, fiskredskap, som brukas till att fånga
nedvandrande ål i forsar. L. består av ett
säck-formigt nät, som är spänt i en fyrkantig ram
och slutar i en smal kil, ofta i en särskild
fångstlåda.
Lanark [lä’nak], grevskap i s. v. Skottland,
kring Clyde; 2,278 km2; 1,614,100 inv. (inkl.
Glasgow). L. har den största folkmängden i något
skotskt grevskap. L. är ett betydande
industridistrikt och har rika kol- och j ärnfyndigheter.
Lancashire [lä^ka/ia], grevskap i England,
vid Irländska sjön; 4,857 km2, 5,116,000 inv.
Huvuddelen omfattar kustslätten och delar av
Pen-ninska bergen; skilt härifrån av Westmorland
och Morecambeviken, ligger norrut det kuperade
Furness med rika j ämmalmsfyndigheter. Mellan
floderna Ribble och Mersey utbreder sig
L.-bäcke-nets oerhört rika koldistrikt, som beräknats
innehålla 4,240 mill. ton stenkol. Främst tack vare
dessa naturtillgångar har här uppblomstrat en
enorm industri. S. L. har världens största
bomullsindustri med centrum i Manchester. Järn- och
stålindustrien har sin tyngdpunkt i
Barrow-in-Furness, glasindustrien i S :t Helens, läder- och
tvålindustrien i Warrington o. s. v. Floderna
förbindas genom ett nät av kanaler. Fiskets
huvudcentra äro Fleetwood och Liverpool. L. är
ett av världens tätast befolkade områden. De
största städerna äro Liverpool, Manchester,
Sal-ford, Bolton, Oldham och Blackburn. Huvudstad
är Lancaster.
Lancashireprocessen [lä^kajia-], se Järn och
stål.
Lancashireångpanna [lä^kafia-],
ångpanne-typ, utformad såsom en liggande cylinder med
inre eldstad i form av två parallella eldrör samt
yttre murade rökkanaler.
Lancaster [lä’9kasta], huvudstad i Lancashire
i England, vid floden Lunes estuarium; 52,000
inv. L., urspr. en romersk garnisonsort, har flera
ålderdomliga kvarter samt en kyrka, S:t Mary,
huvudsaki. från 1400-talet. Mekaniska verkstäder,
bomulls-, möbel- och linoleumindustri. Större
fartyg gå ej längre upp än till Glasson.
Lancaster [lä^kasta], stad i Pennsylvania,
U.S.A., no km v. om Philadelphia; 64,000 inv.
Centrum i jordbruksdistr.; mångsidig industri.
Lancaster [lähjkasta], engelska ätter. Det
äldre huset L. härstammade från Henrik III:s
son Edmund och utdog 1361 på manssidan. En
dotter till den siste medl. av detta hus blev g. m.
John av Gaunt (1340—99), 4:e son till
Edvard III, stamfader för det yngre huset L. John
av Gaunt tog livlig del i striderna med Frankrike
och sökte, g. m. en dotter till Peter den grymme
av Kastilien, bli erkänd som konung av sistn.
land. Med Johns son Henrik (IV) uppsteg ätten
på Englands tron, varefter det långvariga
rosornas krig mellan huset L. och York utbröt. Ätten
Tudors arvsanspråk grundades på härstamning
från huset Somerset, härstammande från en
yngre son till John av Gaunt.
Lancaster [lä^kasta], Sir James, engelsk
sjöfarare (d. 1618). Han företog 1591—94 den
första engelska färden till Ostindien, 1594—95
en plundringsexpedition till Brasilien och ledde
1601—03 Ostindiska kompaniets första expedition
bl. a. till Sundaöarna. Som en av direktörerna
i kompaniet utsände han bl. a. Hudson för att
söka nordvästpassagen. Lancastersundet
uppkallades 1616 av Baffin efter L.
Lancaster [lä^kasta], Joseph, engelsk
pedagog (1778-—-1838). Han öppnade 1798 i en av
Londons fattigaste förstäder en skola, där han
lät de äldre och kunnigare lärjungarna som
”monitorer” biträda vid undervisningen, en metod,
som redan förut försökts av Andrew Bell. L:s
verksamhet uppmärksammades livligt, och han
fick så rikliga bidrag, att han 1801 kunde
förvandla sin skola till en friskola för omkr. 1,000
gossar samt upprätta en av hans två systrar ledd
skola för över 200 flickor. L., som 1801 blivit
kväkare, ville ge lärjungarna kristlig fostran utan
att bilda dem för någon särskild kyrka el. sekt.
Härigenom misstänkt hos ledande högkyrkomän,
som då i stället gynnade Bell, måste han snart
lämna hela sin verksamhet. 1818 utvandrade han
till Amerika och dog i New York. Bland L:s
skrifter märkes självbiogr. ”An epitome of the
chief events and transactions of my own life”
(1833). — Biogr. av D. Salmon (1904).
Lancaster Sound [lä’ijkast9 såu’nd],
Lancastersundet, sundet mellan Baffins land
och Devon Island, arktiska Canada.
Lancelot från sjön, fr. Lancelot du lac
[läslå’ dy la’k] (av fnfr. l’ancelot, barnet),
medeltida sagohjälte, tillhörande ”riddarna av runda
bordet”. Den förnämste bearbetaren av L:s
sägenhistoria var Chrestien de Troyes (”Lancelot”,
omkr. 1164).
Lancera, se Lansera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
