Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landes, Les - Landesgerichte - Landgericht - Landgille - Landgren, Lars - Landgrundning - Landhockey - Landhusholdningsselskab, Det kongelige danske - Landhöjning och landsänkning - Landis - Landkrigföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Landesgerichte—Landkrigföring
324
dits genom vidsträckta planteringar av tall- och
korkekskog.
2) Departement i s. v. Frankrike, till största
del inom L.l); 9,364 km2, 248,400 inv. L. är
Frankrikes skogrikaste dep. (över halva arealen
skogbärande); där firmas rationellt skötta
tallskogar. Endast det mera höglänta Chalosse i s.
är bördigt och har majsodling. Huvudstad är
Mont-de-Marsan.
La’ndesgerichte [-gari’kta], ty., de av de olika
tyska staterna tillsatta domstolarna, i motsats mot
Reichsgericht, riksrätten; i Österrike domstolar
i första instans, motsv. Landgericht i Tyskland.
Landgericht [la’ntgarikt], ty., en dels i första,
dels i andra instans dömande rätt i Tyskland.
Landgille (da. landgilde el. landgjeld), i
Danmark, Skåne, Halland och Blekinge
förekommande avgift, i egentlig mening den årliga avgäld
(närmast motsv. det svenska avrad), som
brukare av annans jord bl. a. hade att erlägga
till jordens ägare. Detta 1. förutsatte alltså
land-boförhållande. Men det finnes även 1., som icke
motsvaras av känt sådant förhållande. L. var
bestämt i penningar el. persedlar, vanl. smör, som
fått lösas efter olika grunder. Ännu kvarlever
1. som beteckning för arrendeavgifter (i regel
spannmål efter markegång) från kyrkliga
inrättningar tillhörig jord i de skånska provinserna,
det s. k. rätta 1.
Landgren, Lars, biskop (1810—88). Han
blev 1833 fil. mag. i Uppsala, 1838 teol. kand.,
1842 kyrkoherde i Delsbo, 1860 teol. dr och
1876 biskop i Härnösands stift. L. var led. av
prästeståndet vid riksdagarna 1856—58 och 1862
—63 samt av Första kammaren 1867—68. Bland
hans skrifter må nämnas ”Grunddragen till
läran om dopet” (1855), ”Grunddragen till läran
om kyrkan” (1856), ”öfversigt af de
protestantiska missionernas uppkomst och närvarande
tillstånd” (2 bd, 1871—72). Han utgav även
”Uppränning till en grammatik på Delsbomålet”
(1862). Hans mäktiga och kantiga personlighet
satte djupa märken varhelst han verkade. — Biogr.
av T. Bohlin (1942).
Landgrundning, se Grund.
Landhockey (se Hockey), spel på gräsplan
med liten boll och klubbor. Under medeltiden
och under nyare tidens första årh. fanns ett om
1. påminnande spel dels i Frankrike, där det
kallades soule å la crosse, dels i England, under
olika namn i skilda landsändar, bl. a. bandy el.
hockey (i s. England). Spelet levde på vissa
platser kvar in på 1800-talet, framför allt i
England, där det omhändertogs av public schools.
1875 bildades det engelska landhockeyförbundet
(Hockey Association), 1886 utarbetades de
regler, som ännu gälla i stort, och 1924 bildades
Fédération Internationale de Hockey (FIK). L.
kan anses som Indiens nationalspel. Det har
hittills endast sporadiskt förekommit i Sverige
(1949 anordnade Svenska bandyförbundet en
instruktionskurs på Bosön). — Grundtanken är
densamma som i bandy. Spelarnas antal är 11.
Bollen är en kricketboll, klädd med läder samt med
kärna av massivt gummi. Klubban liknar
bandy
Landhockeyplan.
klubban, men
huvudet är avfasat
endast på v.
sidan samt något
smalare. Målet är
3,ø6 m brett, 2,13
m högt.
Speltiden är vanl.
2X35 min. med
max. 5 min.
uppehåll. Planens
indelning, som
avviker från
bandyplanens, antyder
vissa olikheter i
spelregler. De
viktigaste
särreglerna äro: bollen
får endast slås
(fösas) med den avfasade (vänstra) sidan av
klubban. Mål får göras endast när bollen
befinner sig inom slagcirkeln. Vissa fel,
begångna av försvararen inom målområdet,
bestraffas här med straffavslag (strafftekning;
4,5 m framför mållinjen). När bollen
överskridit sidolinjen, rullas den in (med
handen), varvid övriga spelare skola vara innanför
6,5 m-linjen. Spelas bollen över kortsidans linje
(av de anfallande el. oavsiktligt av de
försvarande utanför 23 m-linjen), dömes avslag (tekning)
från 23 m-linjen. Om däremot försvarare, som
befinner sig innanför 23 m-linjen, avsiktligt slår
bollen över mållinjen (el. målet), dömes
straff-hörna (i motsats till vanlig hörna vid oavsiktligt
spel över mållinjen), utförd från valfri punkt på
mållinjen, dock minst 9 m från närmaste
målstolpe. Offside-regel finnes (minst 3 motspelare
mellan vederb. och motståndarnas mållinje). —
Litt.: Svenska bandyförbundet, ”Spelregler för
1.” (1949).
Landhusholdningsselskab [la’n-], Det
kongelige danske, bildades 1769. Det
verkade urspr. för alla näringsgrenar men har efter
hand uteslutande blivit lantbrukssällskap. Genom
utbildning av lantbrukselever, införande av
förbättrade redskap, anställande av konsulenter samt
utgivande av tidskrifter och upplysande verk har
sällskapet utövat stort inflytande på det danska
lantbruket utveckling.
Landhöjning och landsänkning kallas
sådan förskjutning av gränsen mellan land och
hav, som betingas av lokala rörelser i
jordskorpan. För dess uppmätning måste den del av
nivåförändringen, som beror av ändrat
vattenstånd, först noga frånskiljas.
Landis, se Glaciär.
Landkrigföring, den del av krigskonsten, som
berör kriget till lands. Man skiljer här mellan
taktik och strategi. Med taktik avses
uppträdandet på slagfältet. Detta är betingat av många
faktorer, ss. vapenutrustningen, terrängen och
utbildningen. Taktikens grundregler om
överlägsenhet på den avgörande punkten, genombrytning,
omfattning, eldens utnyttjande, överraskning m. m.
äro i princip oföränderliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
