Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapslagar - Lanskapsvapen - Landsknektar - Landskommun - Lands-kontor, -kontorist - Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Landskapsvapen—Landskrona
334
av lagmännens lagförkunnelse, lagsagan, vartill
senare gjorts varjehanda tillägg, beskrivningar
av förelupna rättsfall m. m. Västgötalagen har
en ganska knagglig och klumpig språkform,
Östgöta- och Upplandslagarna äro däremot
stilistiska mästerverk, bedömda efter sin tids
måttstock. Vid deras tillkomst ha trol. lärda och
formsäkra andliga medverkat, men även
lekmännen i Sverige synas ha varit framstående
lagskribenter. De svenska 1. äro bäst utg. av H. S.
Cøllin och C. J. Schlyter i ”Sveriges gamla
lagar” (13 bd, 1827—77), översatta till nysv.
jämte kommentar i ”Svenska 1.”, 1—5 (1933—
46) genom Å. Holmbäck och E. Wessén, de
norska utg. av R. Keyser m. fl. i ”Norges gamle
love” (5 bd, 1846—95, 2 række, 2 bd, 1904—34);
av de danska är en ny uppl. med modern
diplo-matarisk apparat under utgivning under ledning
av J. Bröndum-Nielsen, ”Danmarks gamle
land-skabslove med kirkelovene” (1920 ff.), äldre uppl.
av P. G. Thorsen (1849—-52). Jfr R. Geete,
”Fornsvensk bibliografi” (1903—48).
Landskapsvapen, vapen, använda för att
beteckna olika landskap. L. för Sverige och Finland
äro kända tidigast 1560, då de användes vid
Gustav Vasas begravning, för vilket tillfälle de torde
ha skapats. Som de då fastställdes, anknyta de
i något fall till äldre traditioner men utgöra i
allm. nyskapade goda symboler för de olika
landskapens näringsliv, historia el. administrativa
ställning. Några av de nya 1. ändrades redan av
Erik XIV •— ehuru ej alla ändringarna blevo
iakttagna — i praxis och ytterligare andra under
början av Johan III:s regering. Efter hand
utökades antalet 1., t. ex. i början av 1600-talet
med ett för Lappland, och under samma sekel
erhöllo även de med Sverige införlivade danska
och norska landskapen egna vapen. Genom riklig
och olikartad användning, t ex. på
monumentalkonst, förvanskades 1. efter hand. En revision
kom till stånd genom k. f. av 1884 och 1885, där
1. blevo genom beskrivningar officiellt fastställda.
Under 1930- och 1940-talen har en ny revision
verkställts av Riksheraldikerämbetet och vunnit
K. m:ts gillande. Avsikten med denna har varit
att förläna 1. ökad heraldisk korrekthet samt
att i tillämpliga fall återgå till de äldsta
versionerna.
Landsknektar, det värvade fotfolk, som vid
medeltidens slut trängde riddarhärarnas rytteri i
bakgrunden och som bildar en viktig länk i det
europeiska inf:s utveckling. För furstarna låg
det nära till hands att genom värvning av
sold-närer göra sig mera oberoende av ständerna och
vasallerna. Vanl. utställdes värvningspatent åt ett
antal överstar, kaptener, kondottiärer el. åt en
entreprenör. Särsk. mot slutet av 1400-talet tog
i Mellaneuropa värvningen av 1. stor omfattning;
främsta rummet intogo schweiziska och tyska 1.
L:s beväpning utgjordes av svärd jämte pik el.
hillebard. L. voro dugliga i striden, men i övrigt
råa och tygellösa, varför de gjorde sig hatade
av befolkningen. Benämningen 1. upphörde med
1600-talets utgång’.
Landskommun, se kommun.
Lands-kontor, -kontorist, se Länsstyrelse.
Landskrona, stapelstad i Malmöhus län, vid
Öresund, på ett utskjutande landparti, som i n.
begränsar Lundåkrabukten; io,si km2; 25,623
inv. (1953). Det torde vara den egenartade,
naturliga hamnen i lä av grundet Gråen, som
varit orsaken till att Erik av Pommern valde
denna plats för en ny stadsanläggning. 1410
förvärvade kungen en gård, där L. nu ligger,
och s. å. inkallade han från Tyskland
karme-litbröder för att där grunda ett kloster. 1428
plundrades och brändes L. av hanseatema under
det krig, som blev en följd av kung Eriks
handelspolitik. Redan i början av 1420-talet
invigdes en stor stadskyrka, S:t Johannis Baptistae
(Johannes Döparens) kyrka, som var nästan lika
stor som Lunds domkyrka. Kristian III lät till
stadens skydd på v. sidan uppföra ett slott, som
påbörjades omkr. 1550; den s. v. längan av nuv.
citadellet uppfördes, liksom de fyra hörntornen,
varav det n. är bevarat i sin ursprungliga form,
samt sammanbindande murar, av vilka rester
finnas kvar. Slottet förändrades och ombyggdes
senare delvis av Kristian IV. Genom
utrikeshandel o. a. näringar växte L:s välmåga och
betydelse. Emellertid tog denna utveckling ett
hastigt slut under kriget mellan Sverige och
Danmark 1644—45. När L. efter freden i
Bröm-sebro återlämnades till Danmark, var det
närmast en förödd stad. Karl X Gustav hade för
avsikt att förläna staden privilegier, som kunde
befordra dess utveckling, men kriget 1658—60
kom emellan. Karl XI :s förmyndarregering
upptog Karl X Gustavs planer och ämnade göra L.
till Skånes kommersiella och industriella
centrum. 1663 beviljades L. utomordentliga privilegier.
Efter freden 1679 återupptogos de gamla
planerna att göra L. till huvudorten i Skåne. Det var
särsk. den nyutnämnde generalguvernören i
Skåne, Johan Gyllenstierna, som verkade för dessa
planer. L. skulle bli en huvudfästning för s.
Sverige och enda stapelstaden i Skåne. Eric
Dahl-bergh fick i uppdrag att uppgöra stadsplanen
med plats för residens, bank, mynthus,
biskops-hus och univ. (”collegium illustre”). I april 1680
påbörjades arbetena med befästningsverken, men
1682 beslöts, att alla fästningsverk kring staden
skulle slopas och endast citadellet bibehållas. Ej
heller de stora privilegierna av 1663 fick L.
behålla. Så kommo de stora krigen under Karl XII
med nya lidanden och bördor, och L. gick alltmer
tillbaka. Det dåtida L. hade ej alldeles samma
läge som nu; dess centrum var liksom nu
Rådhustorget, men staden nådde ej ut till
hamnrännan, nuv. St. hamnbassängen. L. var bebyggt
huvudsaki. med korsvirkeshus, över vilka reste
sig den ståtliga S :t Johanneskyrkan (i nuv.
Stadsparken) och det senmedeltida, 1579—80 starkt
ombyggda rådhuset.
Vid 1747 års riksdag fattades ett beslut, som
betydde en vändpunkt i stadens historia: L. skulle
återigen göras till en stark fästning; ett nytt
citadell skulle anläggas på S. grundet el. Gråen
till såväl stadens som hamnens skydd. Hamnen
skulle inrättas till en av örlogsflottans stationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
