Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langevin - Langfeðgatal - Langfjellene - Langhans, Carl Gotthard - Langhelle, Nils - Langjökull - Langland, William - Langleik (langeleik) - Langlet, 1. Emil - Langlet, 2. Valdemar - Langley, John - Langley, Samuel Pierpont - Langlois, Charles Victor - Langmuir, Irving
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357 Langfeögatal—Langmuir 358
tell fysik vid Collège de France 1909, dir. för
École de physique et chimie 1925. L. var verksam
inom en mängd olika områden av fysiken och
utförde talrika arbeten, bl. a. över sekundär
röntgenstrålning, den elektriska ledningsförmågan hos
gaslågor, den kinetiska gasteorien, elektronteorien
för magnetismen samt relativitetsteorien.
Langfeögatal, isl., ”släktregister”, namn på
en troligen från noo-talet härstammande
genealogi, där de norska jarlarnas och de svenska
och danska konungarnas anor föras upp till Oden
och Adam el. Noak. Här föreligger också
samma uppgift om asarnas härstamning från Troja
som hos Snorre. — Litt.: A. Heusler, ”Die
ge-lehrte Urgeschichte im altisländischen Schrifttum”
(1908).
La’ngfjellene, sammanfattande benämning på
de sydnorska fjällen s. om
Gudbrandsdalen-Roms-dalen. L. börja med Jotunheimen i n., fortsättas
av Filefjell och Hardangervidda och sluta i s.
med fjällvidderna kring Setesdal och i Ryfylke.
La’nghans, Carl Gotthard, tysk arkitekt
(1732—1808). Han var först huvudsakligen
verksam i Breslau, fr. o. m. 1788 i Berlin, där
Bran-denburger Tor blev hans mest ryktbara verk;
detta arbete är typiskt för L:s strävan att
återuppliva en sträng klassicism. Även sonen Carl
Ferdinand L. (1781—1869) var arkitekt;
mest gjorde han sig känd som teaterbyggare.
Langhelle, Nils, norsk politiker (f. 1907),
led. av stortinget sedan 1950 (socialdemokrat).
Han var 1945—51 kommunikationsminister och är
sedan 1952 försvarsminister.
La’ngjökull, se Island, sp. 173.
Langland [lä^land], William, engelsk
skald (1332—1400), skrev enl. tradition från
1400-talet den religiösa allegoriska dikten ”The
vision of Piers the Plowman”, i sin första
version härrörande från 1362.
Langleik (1 a n g e 1 e i k), norskt
stränginstrument (två spel-, sex ackompanjemangsträngar,
alla av stål) av liggande cittrans typ, motsv.
1600-talets svenska ”långharpa” och 1700-talets
hum-mel. L. spelas ännu i Valdres och Telemarken.
Ett motsvarande instrument har även spelats i
Danmark. — Litt.: H. Panum, ”Langelegen som
dansk folkeinstrument” (1918).
Langlet [laule’]- 1) Emil Viktor L.,
arkitekt (1824—98). I Italien studerade han bl. a.
den gamla byggnadskonstens teknik och fick i
medeltida kupolkyrkor uppslaget till en
central-kyrkotyp för protestantiskt behov. Alltifrån 1857
varierade han denna typ och uppförde ett flertal
centralkyrkor, bl. a. Caroli och Pauli kyrkor i
Malmö. Han uppförde stortingshuset i Oslo
(1861—66) samt börs- och teaterbyggnader i
Drammen m. m.
2) Valdemar Georg L., den föregfs son,
publicist (f. 1872 W12), fil. kand, i Uppsala 1894,
var medarbetare i Stockholms Dagblad 1898—
1905, i Svenska Dagbladet 1909—14, andre red. i
Aftonbladet 1914—21 och medarbetare där 1921
—22 samt red. av Svensk Handelstidning 1923—
28 och av tidskr. Det Nya Sverige 1916—22. Han
var tidvis sekr. i Svenska turistföreningen samt
Svenska föreningen Norden, svensk univ.-lektor
i Budapest 1932—45, konsulatsekr. 1933—45,
anställd vid svenska beskickningen i Budapest 1938,
grundare och ledare av Svenska Röda korsets
verksamhet i Ungern 1944—45, initiativtagare till
dess hjälpaktion i samverkan med
svensk-ungerska föreningarna i Stockholm, Göteborg och
Malmö. L., som rest i Ryssland, Sydeuropa, Asien
och Afrika, har utg. reseskildringarna ”Till häst
genom Ryssland” (1898), ”1 ryska kloster” (s. å.)
och ”Till häst genom Ungern” (1934).
Tidshis-toriska studier har han givit i
”Revolutionsrörelsen i Ryssland” (1905), ”Kriget om Balkan”
(1912; tills, m. I. T. Aminoff), ”Det stora
världskriget” (9 bd, 1914—21; tills, m. C. O.
Nordensvan) och ”Verk och dagar i Budapest” (1946).
Bland hans övriga skrifter märkas ”Pressen och
tidningsmännen” (1915), ”Bevingade ord och
slagord” (2 bd, 1925—28), ”Säregenheter i finländsk
tidningssvenska” (1930).
Langley [lähjli], John Newport, engelsk
fysiolog (1852—1925), prof, i fysiologi i
Cambridge och från 1894 utgivare av Journal of
Physiology. L. förvärvade sig framför allt
genom sina undersökningar över det autonoma
nervsystemets fysiologi en plats bland vår tids främsta
fysiologer.
Langley [lä’gli], Samuel Pierpont,
amerikansk astrofysiker (1834—1906). Han blev
1867 prof, vid Pittsburghs univ. och 1887 sekr.
vid Smithsonian Institution. L. utförde klassiska
undersökningar ang. solens spektrum och vidgade
kännedomen om dess långvågiga område på ett
storslaget sätt genom konstruktionen av
synnerligen känsliga strålningsmätare (se Bolometer)
och mätningar med dessa. L:s mest
uppmärksammade upptäckt inom strålningsläran, förekomsten
av periodiska ändringar i solens utstrålning, med
därav följande starka klimatiska växlingar,
synes ej ha bekräftats genom senare
undersökningar.
Langlois [läglæa’], Charles Victor,
fransk historiker (1863—1929). Han blev 1888
prof, vid Sorbonne och 1913 chef för Archives
nationales. L:s vetenskapliga produktion är
koncentrerad kring Frankrikes historia under de
senare kapetingerna. Han framträdde även som
handboksförf. i bibliografi (”Manuel de
biblio-graphie historique”, 2 1x1, 1896—1904) och
historisk metod samt utgav tills, m. C. Seignobos 1898
”Introduction aux études historiques”. L:s
huvudarbete är ”La vie en France au moyen åge,
de la fin du Xlle au milieu du XlVe siècle”
(4 bd, 1924—27).
Langmuir [lä^mjoa], Irving, amerikansk
fysiker och tekniker (f. 1881), dr phil. i
Göttingen 1906, sedan 1909 anställd vid General Electric
Co:s forskningslaboratorium i Schenectady,
numera som teknisk chef. L. har utfört viktiga
arbeten inom elektrotekniken. Han konstruerade
gasfyllda glödlampor och högevakuerade
elektronrör. Genom att förse glödtråden i
glödkatodrö-ren med ett överdrag av torium lyckades L.
väsentligen förbättra elektronemissionen från denna,
varigenom glödtrådens temp. kunde göras lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
