Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Largillière, Nicolas de - Largo - Largo Caballero, Francisco - Laridae - La Rioja - Larisa - Larivey, Pierre - Larix - Larm - Larmförläggning - Larnaka - La Rochefoucauld, François de - La Rochelle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
413
Largo—La Rochelle
414
S :te-Geneviève. Jämte Rigaud är L. den främste
franske porträttmålaren under Ludvig XIV. Han
förstod dock bättre än Rigaud att följa stilens
utveckling mot rokoko.
La’rgo [-gå], it., mus., långsamt; det
långsammaste tempot.
La’rgo Caballero [-gå kacoaljä’rå],
Francisco, spansk politiker (1869—1946), urspr.
stuckarbetare. L., som bl. a. var sekr. i spanska
landsorganisationen, trädde i förgrunden som
ledare för den radikala vänsterfalangen inom den
spanska socialdemokratien. Efter revolutionen
1931 blev L. led. av provisoriska regeringen och
var arbetsminister 1931 och 1933. Under
inbördeskriget 1936 blev han i sept. konseljpresident
och krigsminister. Han lyckades emellertid ej
stabilisera den militära situationen; hans regering
måste lämna Madrid och tog säte i Valencia. I
maj 1937 måste han avgå och lämna plats för
en mer moderat regim under Negrin. L. flydde
1939 till Frankrike och hölls under 2 :a
världskriget fängslad i ett tyskt koncentrationsläger.
Läridae, zool., se Måsar.
La Rioja [la riå’ka], se Rioja.
Lärisa, forntida stad i s. Eolis vid
Hermosflo-den, vid nuv. Burundjuk 40 km n. om Smyrna.
L:s historia är föga känd. Under spartanernas
och persernas fejder i 4:e årh. f. Kr. synes det
ha spelat en viss roll. Vid L. företogos 1902 av
prof. L. Kjellberg, Uppsala, och dr J. Boehlau,
Kassel, arkeologiska utgrävningar, varvid
påträffades tempel, palats, skulpturer, keramik
m. m. från tiden 600—300 f. Kr. — Litt.: J.
Boehlau och L. Kjellberg, ”L. am Hermos”
(3 bd 1940—42).
Larivey [larivä’], Pierre, fransk dramatiker
(omkr. 1540—omkr. 1612). L. har spelat en viss
roll i det franska lustspelets historia som
förmedlare av den italienska renässanskomediens
högt uppdrivna intrigteknik och typskildring,
varmed han fullföljer Jodelles initiativ och direkt
förebådar Molière. Den mest berömda av L:s
komedier, byggd på italienska och latinska
original, är ”Les esprits” (1579).
La’rix, bot., se Lärk.
Larm (kortform av alarm, eg.: till vapen),
krig sv., signal med jägarhorn, trumpet, visselpipa
el. särskild larmapparat, för att med innebörd enl.
gällande reglementen ange flyglarm, gaslarm el.
allmän alarmering av trupp för intagande av
stridsberedskap; i fredstid signal för snabbt
uppställande av ett truppförband utan föregående
varning av dess underavd. — Flyglarm och
be-redskapslarm med sirener m. m. användas även
vid civilförsvaret (jfr d. o., sp. 842, och
Luftbevakning) .
Larmförläggning, krigsv., innebär förläggning
med hög stridsberedskap; truppen vilar påklädd
med vapen och utrustning nära till hands, beredd
att snarast möjligt lösa stridsuppgift.
La’maka, forntidens Kition, hamnstad på
Cypern; 15,000 inv.
La Rochefoucauld [la rå/fokå’], F ranqois
de, hertig, fransk skriftställare (1613-—80). Han
umgicks som ung med prins de Marsillac i
Hotel de Rambouillet 0. a. preciösa salonger,
kon-spirerade mot Richelieu och deltog aktivt i
fron-dens uppror, efter vars misslyckande hans
politiska roll var utspelad. I sällskapslivet fortfor
L. att spela en dominerande roll och knöt intima
vänskapsförbindelser med ryktbara kvinnor som
madame de Sablé, madame de Sévigné och
ma-dame de La Fayette. Sin desillusionerade
världsvisdom nedlade han främst i ”Réflexions ou
sentences et maximes
morales” (1665; sv.
övers. 1915), vanl.
helt enkelt kallade
”Maximes”, ett av de
stora mästerverken i
fransk prosakonst
och, ehuru tillkomna
som tankelekar i
madame de Sablés
salong, ett djupt
allvarligt uttryck för L:s av
jansenismen starkt
påverkade människouppfattning, enl. vilken
egoismen är
drivfjä
dern för allt mänskligt handlande. L. författade
även värdefulla memoarer till tidens historia. —
Monogr. av J. Bourdeau (1895).
La Rochelle [la rå/ä’l], huvudstad i dep.
Cha-rente-Maritime i v. Frankrike, vid en vik av
Atlanten, mitt emot lie de Ré; c:a 50,000 inv.
Staden nämnes f. ggn under namnet Rupella på
900-talet. I flera årh. åtnjöt L., som blivit en
av Frankrikes största sjö- och handelsstäder, en
vidsträckt självstyrelse. L. blev, särsk. efter
Bartolomeinatten, den franska protestantismens
främsta bålverk. 1572—73 belägrades L.
förgäves av katolikerna. Under de nya hugenottkrigen
under Ludvig XIII trädde L. i förbindelse med
engelsmännen, men genom en damm tvärs över
hamnen avskar Richelieu staden från sjön och
tvang den efter mer än ett års hjältemodigt
försvar till kapitulation. Upphävandet av Nantesiska
ediktet berövade L. 5,000 av dess inv. L. har
den största fiskehamnen på Frankrikes västkust,
Djuphamnen La Pallice (bombad under 2:a
världskriget) ligger 5 km åt v. och tävlar med
Hamnen i La Rochelle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
