Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larson, Ivar - Larson, Kyösti (Larin-Kyösti) - Larson, Nils, i Tullus - Larssen-Björner, Anna - Larsson, Albert - Larsson, Carl Anders, i Maspelösa - Larsson, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
Larson—Larsson
420
stadgad arbetarsemester” (1920) och ”Om
kollektivavtalets användning i svensk industri” (1925).
Larson, Kaarlo K y ö s t i, finländsk
författare under pseud. L a r i n-K y ö s t i (1873—
1948). Han debuterade 1897 med en samling
färgrik och frisk, av Fröding påverkad lyrik i
folklig ton. L:s rika formtalang har givit finsk
poesi många nya impulser, och hans stora
produktion innehåller vid sidan av lätt och ytligt
gods ting av betydande konstnärligt värde. Hans
diktsamlingar uppgå till ett 20-tal. Skådespel äro
”Tuhkimo ja kuninkaantytär” (1903; sv. övers.
”Askepilt och prinsessan”, 1916) och ”Ad astra”
(1907; sv. övers. 1911). I svensk övers,
föreligga vidare ett urval ”Dikter” (1908) samt
novellsamlingen ”Sanning och sägen” (1916). L.
översatte till finska verk av bl. a. Strindberg,
Fröding, P. Hallström samt Holberg och H. C.
Andersen.
Larson, Nils, i Tu 1 lus (Jämtland),
hemmansägare, politiker (1822—96). L. studerade
några år i Frösö skola, övertog 1845
fädernegården och anlitades tidigt i offentliga värv. Han
var led. av bondeståndet 1850—66 och blev snart
genom sin stora begåvning och ovanliga bildning en
av ståndets mest framskjutna män (talman 1862
—63 och 1865—66). Som led. av A. K. 1867—78
intog han en städse bemärkt ställning. Vid 1867
års riksdag arbetade han på att skapa ett
”mi-nisteriellt” parti till De Geers stöd men övergick
1870 till Lantmannapartiet. I främsta ledet
framträdde han åter, bl. a. då Lantmannapartiet 1878
tog initiativ till en försvars- och
grundskattereform. Efter 1878 års riksdag avsade han sig
omval. Vid maj riksdagen 1887 återvände han som
representant för frihandlarna. I sin hembygds
offentliga liv spelade L. en dominerande roll bl. a.
som mångårig led. och ordf, i Jämtlands läns
landsting.
Larssen-Björner, Anna Vilhelmina Johanne
Dorthea, f. H a 1 b e r g, dansk skådespelerska
(f. 1875). Hon var 1892—95, 1899—1905 och
1906—09 anställd vid Dagmar-teatret och 1895
—99 vid Folketeatret i Köpenhamn. 1909 drog
hon sig plötsligt av religiösa skäl tillbaka från
scenen. Påverkad av den norske metodistprästen
Th. B. Barrat, slöt hon sig 1910 till
pingströrelsen, för vilken hon sedan, tills, m. sin andre
make, löjtnanten, sedermera föreståndaren för
Evangelieforsamlingen i Köpenhamn Sigurd
Björner, ägnade sig åt predikoverksamhet. —
Bland L:s roller märkas Julia i ”Romeo och
Julia”, Kameliadamen, Salome, Christine i
”Älskog” och Monna Vanna. Hon var en av det
moderna Danmarks ursprungligaste och
tempera-mentsfullaste skådespelerskor, med lika äkta
toner för den skäraste poesi som för den
hänsynslösaste sinnlighet. -— L. utgav 1935 sina
memoarer ”Teater og tempel”. —- Litt. Ch.
Kje-rulf, ”Anna L.” (1917).
Larsson, Albert Lorentz, målare (1869—
1952). Han studerade i Köpenhamn vid
konst-akad. och i Kröyers skola, var sedermera
verksam i Skåne. Han målade skånska landskap med
stark lokalstämning, t. ex. ”En gård i skymning”,
”Månsken över slätten”, ”Fattigmanshem”,
”Sommarnatt”. På 1930-talet målade han akvareller i
en säregen teknik. Representerad i museer i Skåne
samt i Göteborgs museum.
Larsson, Carl Anders, i Maspelösa,
hemmansägare, politiker (1819—84), invaldes 1859
i bondeståndet, där han under de tre sista
ståndsriksdagarna spelade en betydande roll
som en av ledarna för den liberala riktningen,
även kallad östgötapartiet. Efter
representationsreformen tillhörde han A. K. 1867—69 samt
1873—84. Under första perioden medverkade han
vid bildandet av det ministeriella partiet och
tillhörde därefter nyliberalerna men anslöt sig 1873
till Lantmannapartiet och intog även inom detta
en inflytelserik ställning. Han var 1863—82 medl.
av Östergötlands läns landsting. L. var i sitt
yttre framträdande något burdus och bullersam
(”Bondeståndets stormklocka”) men vänsäll och
godmodig.
Larsson, Carl Olof, konstnär (1853—1919).
På fädernet av bondesläkt, f. i Stockholm,
arbetade L. från 1866 som fotografiretuschör, från
1871 som tecknare i veckotidningen Kasper,
studerade vid Konstakad., vann kungl. medalj för ett
svenskhistoriskt ämne 1876, vistades i Paris 1877
—85 (med flera avbrott). Hemma blev han känd
som en flitig och rapp illustratör; i Paris slog
han igenom 1883 med eleganta, förfinade
akvareller och motiv från byn Grez. På
världsutställningen 1889 utställde han sitt första större
dekorativa alster, tre kompositioner över ämnena
”Renässans”, ”Rokoko”, ”Modern konst”,
oljemålningar jämte skulpterade rambilder, utförda
för Fürstenbergs galleri i Göteborg, nu i
stadens konstmuseum. I Göteborg, där han
förestod museets konstskola 1886—88 och 1891—93,
dekorerade han 1891 trapphuset i
Elementarläroverket för flickor spirituellt och originellt med
en serie bilder ur svenska kvinnors liv under
gångna sekler. Från början av 1890-talet
uppehöll sig L. dels i Stockholm, dels i byn Sundborn
i Dalarne, där han utbyggde och inredde sitt hem
efter egen smak. Därmed vidtog ett nytt skede
i hans levnad. Han blev hemmets och barnens
målare, hans konst fick under årens lopp en
kärn-svensk karaktär, i sina målningar och i en följd
av bilderböcker blev han en vältalig förkunnare
av hemkänslans och fosterlandskänslans
evangelium. Han släppte likväl aldrig den monumentala
konsten ur sikte. Redan 1888 hade han vid tävlan
om utförandet av väggmålningar i
Nationalmuseets trapphall vunnit ett pris, och efter åratal
av förarbeten och slitningar fick han 1896 där
utföra sex fresker med motiv ur svenskt konstliv
under 1600- och 1700-talen. Ytterligare en
väggmålning utförde han 1908 för Nationalmuseum,
”Gustav Vasas intåg i Stockholm 1523”, utförd
i olja. 1901 hade han målat
Stockholmsmo-tivet ”Skolungdomens korum på
Ladugårdsgärde” i fresk i Norra latinläroverket, men
sina övriga dekorativa verk utförde han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
