Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl - Larsson, Erik - Larsson, Gottfrid - Larsson, Gösta - Larsson, Hans (filosof)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Larsson
422
olja: plafond och lunetter i Kungl. teaterns
publikfoajé 1897, den skäligen illustrativt hållna
”Ute blåser sommarvind” i Latinläroverket i
Göteborg 1903 samt ”Dramats skapelse”, plafond i
Dramatiska teaterns publikfoajé 1907. Hans sista
större målning blev fantasien ”Midvinterblot”,
där han ville framställa en konungs offerdöd
för sitt folks väl (skiss 1911, utförd i olja 1915).
L. ansåg detta ämne lämpligt till att utfylla det
sista ännu tomma väggfältet i Nationalmuseums
trapphus som motstycke till ”Gustav Vasas
intåg”. Ämnesvalet framkallade opposition av
myndigheterna, och en långvarig presspolemik
uppstod. Målningen var först på prov uppsatt i
Nationalmuseum, sedan 1942 är den deponerad i
Arkiv för dekorativ konst i Lund.
L:s verksamhet var flödande rik och
mångsidig. Hans område sträcker sig från illustration
och improvisation till monumentalitet. Han är
strängt personlig i sitt lekande skämtlynne och i
sitt allvar. I etsning utförde L. många verk av
hög kvalitet, porträtt, fantasier och modellstudier.
Främst bland hans illustrationsverk stå bilderna
till Anna Maria Lenngrens dikter (Paris 1884)
och till E. Sehlstedts ”Sånger och visor” (1893).
Bilderböcker äro ”Ett hem” (1899), ”Larssons”
(1902), ”De mina” (1905), ”Spadarvet” (1906),
och ”Ät solsidan” (1910; även upplagor med ty.
text). En samling barnporträtt, ”Andras barn”,
följde 1913. Han utförde även några litografier
samt kartonger för gobelängvävnad
(”Kräft-fångst”, utförd av Handarbetets vänner, i
konstindustrimuseet i Köpenhamn). L., som tillhört
opponenterna, avböjde 1898 en erbjuden professur vid
Konstakad. 1903 erhöll han dess Egron
Lund-gren-medalj. På L:s födelsehus vid Prästgatan i
Stockholm uppsattes 1920 en minnestavla. —
Förutom i Sverige, där L. är bäst företrädd i
Nationalmuseum och Thielska galleriet, Stockholm, och
Göteborgs konstmuseum, är han representerad i
Köpenhamn, Åbo, Helsingfors, Berlin,
Luxem-bourgmuseet i Paris, Venedigs moderna galleri
samt Uffizierna i Florens. — Litt.: J. Kruse, ”C.
L.” (1906); A. Romdahl, ”C. L. som etsare”
(1913); G. Nordensvan, ”C. L.” (1920—21);
självbiogr. ”Jag” (1931); G. Svensson, ”C. L.
som bokillustratör” (i Vintergatan, 1941).
Larsson, Erik Lorens, kemist (f. 1899 8/s),
fil. dr vid Lunds univ. 1924 (”Elektrolytisk
disso-ciation av några elektrolyter i etylalkoholisk
lösning”), doc. där s. å., prof, i organisk kemi vid
Chalmers tekniska inst. (sedermera högsk.) 1936,
prorektor där 1949—51, prof, i Lund 1951. L:s
huvudarbeten ligga inom den fysikaliska kemin,
närmast den moderna utformningen av
dissocia-tionsteorien, men hans produktion omfattar även
organiskt kemiska problem.
Larsson, Julius Gottfrid Andreas, skulptör
(1875—1947), studerade vid Tekniska skolan och
var 1900—13 mestadels bosatt i Paris och Italien.
1920—32 innehade L. tills, m. E. Berggren en
privat konstskola i’Stockholm. L. gjorde sig särsk.
känd genom känsliga porträttbyster (C. R. Lamm,
O. Montelius) och karaktärsfulla figurer och
grupper med motiv från arbetets värld, ss.
”Gammal florentinare”, ”Valsverksarbetare” (1909,
uppställd i S. Folkparken i Stockholm 1924) samt
”Arbetare” (1917, Vasaparken, Stockholm). L.
har vidare utfört fontän för järnvägsparken i
Linköping (1922) och skulptural utsmyckning för
Norrköpings rådhus och bankpalats i Stockholm.
Larsson, Gösta, svensk-amerikansk
författare (f. 1898 V2). Efter slutad folkskola arbetade
han i olika yrken, studerade vid Tekniska
elementarskolan i Malmö och Tekniska skolan i
Norrköping, reste 1921 som brobyggare till
Sydafrika, flyttade 1922 över till U.S.A., där han
arbetade bl. a. som hamnarbetare i New York.
Han började tidigt göra försök att litterärt
utnyttja sina erfarenheter och upplevelser. Han
skrev först en roman på svenska, som blev
refuserad, och använde sedan som språk engelska. Han
debuterade 1934 med romanen ”Our daily bread”
(sv. övers. ”Livets nödtorft”, s. å.), en bred
teckning av en svensk arbetarfamiljs öden
under storstrejken 1909, och har sedan utg.
”Father-land, farewell!” (1938; sv. övers, s. å.), en forts,
av debutromanen, ”The ordeal of the Falcon”
(1941; sv. övers. ”Falkens eldprov”, 1946), som
handlar om livet ombord på en lastångare,
”Revolt in Areadia” (1942) och ”Ships in the river”
(1946), där han ger bilder ur hamnarbetarnas liv.
L. har skapat sig en respekterad ställning i nyare
amerikansk litteratur. Han är sedan 1945
amerikansk medborgare.
Larsson, Hans, filosof, diktare och pedagog
(1862—1944), fil. dr 1893, doc. s. å. och prof, i
teoretisk filosofi i Lund 1901—27, led. av
Svenska akad. 1925. Ett
huvudmotiv i L:s
tänkande var att ta vara
på det mesta möjliga
av den positivistiska
erfarenhetsfilosofiens
landvinningar och
inordna detta i ett
normsystem i den klassiska
idealismens stil,
konstruerat med
utgångspunkt i Kant-Fichtes
filosofi. Tendensen
är märkbar i dr-avh.
”Kants
transcenden-tala deduktion af
kategorierna” (1893), och den fullföljes i flera
specialstudier (”Viljans frihet”, 1899, ”Gränsen
mellan sensation och emotion”, s. å., ”Den
intellektuella åskådningens filosofi”, 1920).
Vittgri-pande betydelse för den estetiska diskussionen
fick programskriften ”Intuition” (1892):
kunskapens fulländning är det konkreta ”skådande” av
verklighetens sammanhang, som uppnås i
konstnärlig skaparverksamhet, men denna intuition
är själv en logisk process, icke (som t. ex.
Bergson hävdar) en från det rationella tänkandet
artskild uppenbarelse. Tankegången utföres
när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
