- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
443-444

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Las Vegas - László, Philipp - La Tènekulturen - Latenstid - Latent - Latent värme el. bundet värme - Lateral - Lateralskleros - Lateranen - Lateranfördragen - Lateransynoder, laterankonsilier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

443

Låszlo—Lateransynoder

444

som ägt rum i ökentrakterna n. om staden.
24,624 inv. (1950; 8,422 inv. 1940).

Låszlo [lä’sla], Philipp Alexius, ungersk
porträttmålare (1869—1937), blev efter att 1894
ha haft stor framgång med ett porträtt av furst
Ferdinand av Bulgarien den mest uppskattade
porträttören av Europas furstehus och aristokrati.
Hans konst var ytlig och effektfullt
salongs-mässig. Från 1914 var han bosatt i England. —
Litt.: Monogr. av O. v. Schleinitz (1913).

La Tènekulturen [la tä’n-], kultur, som
uppkallats efter fyndorten La Tène vid
Neuchåtel-sjön i Schweiz. Tiden för denna kultur följer
efter Hallstattiden; de bilda tills, den
förromerska järnåldern. La Tènetiden börjar i
huvudområdet redan omkr. 500 f. Kr. L. når
ytter-zonen för sin utbredning först omkr. 300 f. Kr.
och undantränges omkr. Kr. f. av den romerska
kulturen. Den uppbäres av kelterna i
Mellan-Europa. L. finner man på Brittiska öarna, där
den höll stånd längre än på andra områden, i
Belgien, Frankrike, Schweiz, s. och mellersta
Tyskland, stora delar av Österrike och Ungern,
n. delen av Balkan, Norditalien och n. Spanien.
Senare spred sig L. fram över Polen inemot
Kiev; t. o. m. i Mindre Asien fanns en utlöpare.
Samtidigt utbredde den sig på germanskt område
i Holland, Nordtyskland, Danmark, s. och
mellersta Sverige och s. Norge.

Ehuru befruktad med nya klassiska impulser,
är L. en fortsättning av Hallstattkulturen, vilket
ornamentalt visar sig i den rika användningen av
genombrutna metallarbeten och inläggningar i
färg. Särskilt i användningen av växtmotiv
anknöt L. däremot till grekisk formvärld, fastän
det nya karakteristiskt omdanades (t. ex. det
egendomliga s. k. fiskblåsemönstret).

Utmärkande föremål bland La Tènetidens fynd
äro de små fibulorna av brons eller järn samt
halsringarna i guld, brons och järn. Bältehakar
och remändbeslag äro typiska. Saxen är en nyhet
för L. Svärden äro i Mellaneuropa tveeggade
och ha ofta utomordentligt vackert ornerade
sli-dor. Karakteristiska äro de långa sköldarna med
en i mitten längsgående ribba, vilken sedermera
romarna upptogo. — Bilder se Järnåldern och
Keltisk arkeologi. — Litt.: P. Vouga, ”La Tène”
(1923); K. Friis Johansen m. fl., ”De
förhistoriska tiderna i Europa”, 2 (1927).

Late’nstid, benämning på den tid, som
förflyter mellan en retning och dess effekt. För
tvär-strimmig muskulatur kan 1. understiga 0,001 sek.,
medan den hos glatt muskulatur kan överstiga
1 sek.

Late’nt (av lat. latére, vara dold), dold.

Latent värme el. bundet värme, det
värme, som under vissa omständigheter kan tillföras
el. fråntagas ett ämne, utan att dess temp.
undergår någon förändring. Då ett ämne smälter,
bin-des en bestämd värmemängd, beroende av ämnets
mängd och kemiska beskaffenhet. Detsamma är
förhållandet vid avdunstning, kokning eller
ång-bildning. Vid förändringar i motsatt led
(stelning, frysning, kondensation) frigöras åter
sam

ma värmemängder. Man skiljer mellan
smält-värme och avdunstningsvärme.

Lateräl, sidoställd; sido-. — Språkv., sidljud,
vid vars bildande luftströmmen banar sig väg ut
vid sidorna av en avspärrning.

Laterälskleros [-å’s], sjukdom i ryggmärgens
sidosträngar, särskilt i de s. k. pyramidbanorna,
vilkas vävnad skleroseras, d. v. s. blir hård
och fast. Sjukdomssymtomen börja med att
benen lätt tröttna vid ansträngningar. En viss
spänning och styvhet (”rigiditet”) inträder i dem,
och senreflexerna bli ökat livliga. Småningom
övergår denna rigiditet till en relativ, ej
fullständig förlamning (pares) av benen, varjämte starka
ofrivilliga muskelspänningar uppträda, huvudsaki.
i benens sträckmuskler. Detta utgör vad som
kallas spastisk pares, och symtomkomplexen
har fått namnet spastisk s p i n al p a r
a-lys. Sjukdomen kan bestå i årtionden, utan att
livet hotas. En särskild, under namn av a m y
o-t r o f i s k 1. beskriven form förenar med
ovannämnda symtom även bulbärparalys. Utom den
spastiska paresen framträda sålunda vid denna
sjukdom fullständig atrofi av vissa
muskelgrupper och småningom även höggradiga rubbningar
i talet och svälj ningen. Vad som framkallar dessa
sjukdomar är ännu okänt; terapien vid dem är
blott symtomatisk.

Lateränen, påvestaten tillhörigt
byggnadskom-plex i Rom. L. har fått sitt namn efter
Latera-nernas familj, vars palats Konstantin den store
blev ägare till och skänkte till Sylvester I. I
det på 800-talet ombyggda palatset bodde
påvarna till in på 1300-talet; under påvarnas
Avignon-tid fick det förfalla, och Vatikanen blev
påvebostad. Det nuv. L. uppfördes 1586 under
ledning av Domenico Fontana i enkel, sträng
barockstil. I denna byggnad inrättades 1843
Late-r anmusee t med saml. av antika skulpturer.
Laterankyrkan, S. Giovanni in Laterano,
var urspr. en av Konstantin den store uppförd
basilika men fick flera gånger genomgå
ombyggnader, den sista omkr. 1650 under ledning av
Borromini. Kyrkans klassiska kolonnfasad tillkom
1734 efter ritningar av A. Galilei. I förbindelse
med kyrkan står vidare baptisteriet S. Giovanni
in Fonte från 400-talet. I L. ingår även Sancta
Sanctorum, påvarnas huskapell, med Scala Santa,
den heliga trappan, som enl. legenden kommer
från Pilatus’ palats i Jerusalem.

Lateränfördragen, de fördrag, som 11A 1929
efter många års konflikt ingingos mellan Italien
och Heliga stolen. L. utgjordes av ett politiskt
fördrag, ett konkordat och ett finansavtal.
Italien erkände Heliga stolens fulla suveränitet och
medgav återupprättandet i viss omfattning av
den oberoende Kyrkostaten (Stato della Cittå del
Vaticano). Enl. finansavtalet erhöll påvestolen
750 mill. lire kontant och 1 milliard lire i
italienska statsobligationer som ersättning för
förlorad egendom. Sedan Vatikanen 1947 hade
erkänt den nybildade italienska republiken,
inrycktes L. i republikens statsförfattning.

Lateransynoder, la te r än konsilier, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free