Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurentius Andreæ - Laurentius Jonæ Gestritius - Laurentius Nicolai el. Laurentius Noregus (Klosterlasse) - Laurentius Paulinus (Gothus) - Laurentius Petri (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
467
Laurentius Jonæ—Laurentius Petri
468
ska kyrkosamfundet i Sverige all inre
självständighet. Slutligen ställdes L. och Olaus Petri på
en herredag i Örebro vid årsskiftet 1539—40
inför rätta för förment högförräderi och dömdes
till döden; de benådades dock mot erläggande av
böter. Sina återstående år framlevde den forne
kungagunstlingen i tillbakadragenhet i Strängnäs.
— På det politiska (kyrkopolitiska) området
gjorde L. en insats, som för alla tider
tillförsäkrat honom en plats bland Sveriges stora
statsmän. Även litterärt och språkligt verkade han
banbrytande genom den ledande ställning han
intog i samtidens svenska bibelöversättningsarbete,
översättningen av N. T. 1526 dirigerades av L.
Han skrev även ”Een kort undervisning om
troo-na och godha gerningar” (tr. 1528).
Litt.: C. H. Rundgren, ”Minne af L. A.”
(1893); N. Lindqvist, ”Studier över
reformationstidens bibelsvenska” (1918) och ”översättaren av
Nya Testamentet 1526” (1929—30).
Laure’ntius Jönæ (Lars Johansson) G e s t r
i-t i u s, kyrkoherde i Resele och slutligen i
Härnösand (d. 1597). Av L:s andliga sånger, övers.,
bearbetningar och original, utgåvos några 1591,
andra 1619 med titeln ”Någre psalmer, andelige
wijsor och lofsonger”.
Laure’ntius Nicoläi (latinisering av Lars
Nilsson) el. L a u r e’n t i u s No r vè gu s, vanl.
kallad Klosterlass e, norskfödd jesuit (1538
—1622). Lärd, vältalig och smidig, befanns han
av katolska kyrkans ledare särdeles lämplig att
användas vid försöken att genomföra en kyrklig
reaktion i Sverige. I april 1576 anlände han till
Stockholm, där han sedan i fyra år verkade,
fördöljande, så gott sig göra lät, sin egenskap av
katolik och jesuit. Sommaren 1576 började han
föreläsa vid det av konung Johan inrättade teol.
kollegiet i det forna gråmunkeklostret på
Riddar-holmen. Sedan Johan III förstått, att påven
aldrig skulle gå in på hans förmedlingsplaner, miste
L. konungens gunst och lämnade (1580) riket.
— Biogr. av A. Brandrud (1895) och A. Perger
(1896).
Laure’ntius Paulinus, med tillnamnet G
o-thus (”från Östergötland”), ärkebiskop (1565—
1646), brorson till ärkebiskop Laurentius Petri
Gothus. Han blev lärjunge och 1587 medlärare
vid det av Johan III inrättade
Stockholmskolle-giet, begav sig 1588 till Tyskland, studerade tre
år i Rostock hos David Chytræus och blev 1592
fil. mag. i Helmstedt. L. var aktuarie på Uppsala
möte 1593, blev s. å. prof, i logik vid Uppsala
univ. och 1594 prof, i astronomi. 1600 blev han
teol. prof. På grund av sin politiska hållning
var L. 1606—08 avstängd från professuren. Han
utnämndes 1608 till biskop i Skara men hann ej
tillträda detta ämbete, innan han 1609 fick
Strängnäs stift. Han fortsatte där sitt teologiska
skrift-ställarskap, som närmast berörde striden mellan
ramism — själv var L. den mest betydande
ramisten — och aristotelism. — L:s senare
författarskap föll inom det praktisk-teologiska
området. Främst står den stora
kateketisk-dogma-tisk-encyklopediska ”Ethica christiana” (7 dir,
1617—30; på sv.); ett sammandrag, ”Thesaurus
catecheticus”, utgavs 1631. Bibeltrohet och stor
lärdom paras här med sträng ortodoxi, men här
möter också stor självständighet, som beredde
L. själv angrepp från kyrkligt håll. Sin största
betydelse fick L. som organisatör och
folkundervisare. Kraftfull i sin ämbetsgärning intill,
stundom över, självrådighetens gräns, skapade han
en förebildlig ordning i Strängnäs stift genom
sina stiftskonstitutioner (före 1624) och
utbildade prästmötesinst. till ett verksamt medel för
prästbildningens höjande; genom nitiskt
övervakade katekesförhör förkovrades församlingarnas
kristendomskunskap, och även läskunnigheten
spreds inom stiftet. L:s arbete för
folkundervisningen är epokgörande. Hans omvårdnad om
det högre undervisningsväsendet kulminerade i
organiserandet av gymnasiet i Strängnäs 1626,
vars studieplan präglades av hans gedigna men i
teologien bundna lärdomsnit. I det allmänna
politiska och kyrkliga lagstiftningsarbetet deltog
han flitigt. På gr. av sitt mindre aggressiva
uppträdande i striden om Consistorium generale
föredrogs han vid ärkebiskopsutnämningen 1637
av regeringen framför den mer betydande
Rud-beckius. — Litt.: H. Lundström, ”L.” (3 bd,
1893—98).
Laure’ntius Petri, med tillnamnet N e r i c i u s
(”från Närke”), . Sveriges förste luterske
ärkebiskop (1499—1573), yngre bror till Olaus Petri.
Försedd med en skrivelse från Gustav Vasa till
Martin Luther, inskrevs L. 1527 vid Wittenbergs
univ. Efter sin hemkomst blev han skolemästare
(professor) i Uppsala. 1531 lät Gustav Vasa de
i Stockholm församlade biskoparna och förnämsta
prästerna välja L. till ärkebiskop i Uppsala, och
s. å. invigdes han av Petrus Magni, vilken 1524
på kanoniskt vis i Rom vigts till biskop av
Västerås. Därigenom bevarades successio apostolica
åt den svenska luterska kyrkan. Gentemot de
absolutistiska tendenserna i Gustavs kyrkopolitik,
som strävade till en ren statskyrka, ivrade L. för
en evangelisk folkkyrka. Sina tankar härom
utvecklade han i de 1533 skrivna ”Förklaringar”
över Västerås recess och ordinantia, vari han
betecknar både kunga- och biskopsämbetena som
nödvändiga och grundade i bibeln. I den stora
krisen 1539 ff. visade han en med klok
undfallenhet parad seghet. Insatt i den domstol, som fällde
dödsdomen över hans broder Olaus, måste L.
underteckna denna. Under den ultratyska regimen
synes han ha funnit sig i Normans ställning som
kyrkans främste ledare och mest ägnat sig åt
litterärt arbete. Främst står bibelöversättningen
1541, för vilken han antages ha stått i spetsen.
1541 utkommo reviderade uppl. av handboken
och mässan, säkerligen främst L:s verk. 1542
skrev han en (först 1587 i Wittenberg tryckt)
värdefull utveckling av luterska trosläran. Han
ombesörjde utgivandet av en psalmbok med
evangeliebok och Luthers lilla katekes jämte en
bönbok.
Efter Normans död 1553 ökades alltmer L:s
inflytande. 1555 utgav han en vidlyftig ”Postilla”
i 2 dir, och 1559 fullbordade han sin ”Svenska
krönika”, som på Gustavs önskan fick en mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
