Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurin, 1. Carl - Laurin, 2. Thorsten - Laurin, Joël - Laurinsyra - Laurion - Lauritsala - Lauritzen, Wilhelm - Laurus - Laurvigens grevskap - Lausanne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
Laurin—Lausanne
472
i) Carl Gustaf Johannes L., författare (1868
-—1940), fil. kand, i Uppsala 1890, fil. hedersdr
1927; anställd i ab. P. A. Norstedt & söner.
1897 grundade han föreningen Konsten i skolan,
utgav 1899 skriften ”Konsten i skolan och konsten
i hemmet” samt verkade som föreläsare i flera
inst. Hans ”Konsthistoria” (1900) är utgiven i
en mängd uppl. (jubileumsuppl. 1927—29 i 3 bd,
11 :e omarb. uppl. utg. av E. Wettergren 1946).
Vidare utgav han ”Konsten i Sverige” (1915,
2:a uppl. 1921) samt
det betydelsefulla
arbetet ”Nordisk konst”
(4 bd, 1921—26).
Härtill komma
monografier över J. F.
Millet (1907, 2:a uppl.
1918) och C. Milles
(1930). L. utgav
därjämte en mängd andra
arbeten om konst och
kultur, bl. a.
”Kulturhistorisk bilderbok”
(1905, 2:a uppl.
1919), ”Skämtbilden”
(1908, 4:e uppl. 1920),
”Sverige genom konstnärsögon” (1912, 2:a uppl.
1920) och ”Barnet i liv och konst” (1938). De
politiska och sociala områdena behandlade L. i
saml. ”Våld och väld” (1910, 5:e uppl. 1925),
”Svensk själfprövning” (1912), ”Alla ha rätt”
(1917), ”Folklynnen” (1915, p:e uppl. 1926). I
arbetena ”Kvinnolynnen” (1916, g:e uppl. 1917)
och ”Människor” (1919) visade L. sin blick för
det personligt egendomliga. L:s teaterartiklar i
Ord och bild utgåvos samlade i ”Ros och ris”
(6 bd, 1913—39). L. utgav 1929—32 sina
”Minnen” (4 bd). Ett urval ur L:s korrespondens
utgavs 1946 av sonen C. Laurin under titeln ”Liv
och konst”.
2) Thorsten Olof L., den föreg:s bror,
bokförläggare och konstsamlare (f. 1875 V4),
jur. kand. 1900, anställd hos ab. P. A. Norstedt
& söner 1904, suppl.-dir. där 1910—24, dir. och
led. av dess styrelse sedan 1924. L. har en av
Sveriges största konstsamlingar. L. tog 1911
initiativet till Föreningen Nationalmusei vänner,
var 1914—49 ordf, i Föreningen för grafisk konst
och har skänkt en stor saml. utländsk grafik till
Nationalmuseum. Han har även kraftigt verkat
för spridande av kännedom om svensk konst i
utlandet.
Laurin, Joel, ämbetsman (f. 1899 6A), jur.
kand. 1922, assessor vid Skånska hovrätten 1931,
sekr. hos i:a lagutskottet s. å., byråchef för
lagärenden i Finansdep. 1933—36, borgmästare i
Hälsingborg 1936—48, president i Göta hovrätt
sedan 1948. L. har även biträtt i Social- och
Justitiedep. i lagstiftningsfrågor.
Laurinsyra, en mättad fettsyra, C11H23.
COOH, smältpunkt 43% förekommer som
gly-cerid i många fetter, ss. smör, palmkärna och
kokosfett.
Lau’rion, se Lavrion.
Låu’ritsala, köping i Kymmene län, Finland,
vid Saima kanals mynning i Saima; omkr. 10,000
inv. Trävaruindustri.
LauTitzen, Wilhelm, dansk arkitekt (f.
1894), utbildades vid akad. i Köpenhamn och
har sedan 1920 haft en omfattande självständig
verksamhet. Bland hans byggnadsverk märkas
för Gladsaxe kommun bl. a. rådhuset (1937),
sporthallen och Marielystskolan (1938) samt i
Köpenhamn Nörrebros teater (1932),
huvudbyggnaden vid Kastrups flygfält (1938) och
Radiohuset (1938—-45). Det sistn. karakteriseras,
liksom de flesta av L:s verk, av en mycket
avancerad funktionsuppdelning.
Låu’rus, bot., se Lager.
LåuTvigens grevskap, se Larviks grevskap.
Lausanne [låza’n], huvudstad i kantonen
Vaud i Schweiz, på Mont Jorats i terrasser
sluttande utlöpare ned mot Genèvesjön; 107,200 inv.,
huvudsakl. protestanter och fransktalande. L.
uppstod som handelsstad (Lousonna) redan under
romartiden. De gamla stadsdelarna, La Cité,
S:t Fran<;ois och S:t Laurent, ha krokiga och
branta gator, långa trappor och oregelbundna
terrasser. I det c:a 150 m över sjön belägna
La Cité ligger katedralen (nu protestantisk),
invigd 1275. Det forna biskopsslottet därbredvid
är urspr. från 1300-talet, sedan ombyggt (nu säte
för kantonstyrelse). I närheten ligga det gamla
rådhuset (1468), museerna Arlaud (tavelgalleri)
samt Ruminepalatset från 1800-talets slut,
inrymmande univ., gr. 1890. Den storslagna, 1839—44
uppförda granitviadukten Grand Pont över
Flon-dalen förenar stadsdelarna S:t Fran^ois och S:t
Laurent. L. har stora choklad- och möbelfabriker
samt bryggerier. Schweiziska
förbundsdomstolen och Internationella byrån mot alkoholism ha
sitt säte i L. På gr. av sitt gynnsamma klimat
och sitt härliga läge har L. blivit en mycket
besökt turiststad. N. om staden ligger
flygstationen La Blécherette.
I L. ha flera viktiga internationella
konferenser hållits; två freder ha där slutits under modern
tid. 15/io 1911 avslutades Tripoliskriget mellan
Italien och Turkiet genom freden i L. el., son.
den också kallas, freden i Ouchy, en med L.
sammanväxt ort, där förhandlingarna ägde rum.
Turkiet erkände Tripolis’ och Kyrenaikas ”fulla
autonomi”, vilket betydde deras överlämnande till
Italien. Rhodos och Tolvöarna skulle italienarna
återlämna till Turkiet men behöllo dem t. v. —
I nov. 1922 sammanträdde i L. en konferens för
att få till stånd en slutgiltig fred mellan de
allierade och Turkiet, vars segrar i
grekiskturkiska kriget upphävt freden i Sèvres. Först
24/r 1923 kunde freden undertecknas mellan å ena
sidan Turkiet och å andra sidan Storbritannien,
Frankrike, Italien, Japan, Grekland, Rumänien
och Jugoslavien. Utom dessa makter hade även
U.S.A. och Sovjetunionen haft representanter
vid konferensen. Turkiets europeiska gräns
fastställdes, varvid floden Marica väsentligen följdes.
Turkiet behöll öarna Imbros och Tenedos, som
fingo viss autonomi, samt Kaninöarna. Det
avstod slutgiltigt Rhodos och Tolvöarna till Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
