Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laval, Pierre - La Vallée - La Vallière, Louise Françoise - Lavandula - Lavansaari, Lövskär - Lavar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
La Vallée—Lavar
478
utrikesministerportföljen; 4 veckor senare föll
hans ministär. Vid denna tid hade L. genom
skickliga transaktioner av delvis tvivelaktigt slag
skapat en betydande förmögenhet. L. var
arbetsminister under Tardieu febr.—maj 1932, blev i
maj 1934 koloniminister i Doumergues
samlingsregering, efter mordet på Barthou i okt.
s. å. utrikesminister, vilken post han behöll i
Flandins och Bouissons ministärer 1934—-35. L.
fortsatte Barthous politik genom att slutföra
förhandlingarna om den fransk-ryska
bistånds-pakten (undertecknad i maj 1935). Samtidigt
försökte han vinna tyskarnas välvilja genom att
underlätta lösningen av Saarfrågan. I jan. 1935
besökte han Rom och träffade flera avtal med
Mussolini. L. lät Mussolini förstå, att den
franska regeringen icke ville lägga hinder i vägen
för italienska expansionsplaner i Etiopien. Sedan
L. i juni s. å. blivit chef för en högerbetonad
centerregering, i vilken han själv var
utrikesminister, vinnläde han sig om att fullfölja sin
italienska linje. Han biträdde motvilligt den av
brittisk opinion stödda sanktionspolitiken mot
Italien under Etiopienkriget och arbetade ivrigt
för en lösning av konflikten på Etiopiens
bekostnad genom Hoare-Laval-planen. Skandalen kring
denna plan jämte L:s finansiellt välbefogade
men impopulära deflationspolitik och hans
tendens att samverka med de fascistiskt anstuckna
franska ”ligorna” förorsakade regeringens
avgång i jan. 1936. L. drog sig därefter som
rikeman tillbaka till ett slott i Auvergne. Ehuru
alltjämt senator, var han utan politiskt
inflytande, tills han plötsligt i juni 1940 trädde i
förgrunden vid besluten i Bordeaux om Frankrikes
kapitulation. Hans ingripande bidrog i hög grad
till omintetgörandet av planerna på att överflytta
regeringen till Nordafrika och att där fortsätta
motståndet mot Tyskland. L. utarbetade vidare
som justitieminister i marskalk Pétains
provisoriska regering den i juli s. å. antagna nya
författningen, som likviderade det parlamentariska
styrelseskicket och gjorde Pétain till autoritär
statschef. L. blev Pétains designerade
efterträdare och v. konseljpresident i den nya
regeringen. Då regeringen ombildades i sept. s. å., blev
han jämväl informationsminister och fick
uppdraget att samordna de olika dep:s arbete. Han
överläde med Hitler och Ribbentrop i Paris,
arrangerade mötet mellan Hitler och Pétain i
Montoire i okt. s. å. och blev några dagar senare
utrikesminister. I dec. s. å. avskedades han
oväntat av Pétain, som hade fått veta, att L.
konspi-rerade med tyskarna för att åvägabringa en
förflyttning av regeringen från Vichy till Paris.
L. arresterades men släpptes efter ingripande av
den tyske ambassadören Abetz och reste till
Paris, där han arbetade för en mera protysk fransk
politik; i aug. 1941 undslapp han med lindriga
skador ett attentat. I april 1942 såg sig Pétain
nödsakad att återkalla L., som blev
konseljpresident, utrikes-, inrikes- och informationsminister.
Han förklarade sig önska Tysklands seger och
förfäktade ett intimt franskt-tyskt samförstånd.
Efter de allierades landstigning i Nord- och
Västafrika i nov. s. å. erhöll han av Pétain
diktatoriska fullmakter och utnämndes åter till
marskalkens designerade efterträdare i st. f. Darlan.
L. gjorde allt större eftergifter för Hitler, ökade
utskrivningen av arbetare till Tyskland, skärpte
åtgärderna mot den franska motståndsrörelsen
och upptog kollaboratörer som Darmand och
Déat i regeringen. I aug. 1944 tvingades han
att tills, m. denna bege sig till Sigmaringen i
Tyskland, varifrån han i april 1945 flydde till
Barcelona i ett flygplan. L. utlämnades i aug.
s. å. av de spanska myndigheterna, dömdes efter
en upprörd, vid flera tillfällen skandalös
rättegång i okt. s. å. till döden för högförräderi och
arkebuserades.
La Vallée [la vale’], se De la Vallée.
La Vallière [la valjä’r], Louise
Fran-9 0 i s e, hertiginna av, Ludvig XIV :s älskarinna
(1644—1710). Två av deras barn nådde mogen
ålder, näml. Marie Anne, ”Mademoiselle de
Blois”, och greven av Vermandois.
Hertiginneti-teln fick L. 1667. Hon gick 1675 i kloster och
ägnade sig åt botövningar.
Lava’ndula, bot., se Lavendel.
La’vansaari [-säri], Lövskär, ögrupp i
Sovjetunionen, i Finska vikens ö. del, c:a 45
km ö. om Högland; 16 km2. Ögruppen omfattar
tre öar, Lavansaari, som är den största ön,
Sui-saari, som genom ett smalt näs är förenad med
huvudön, samt Penisaari. L. tillhörde intill 1940
Finland men avträddes i freden i Moskva samt
vid vapenstilleståndet 1944 till Sovjetunionen.
Lavar, Lichènes, en egendomlig grupp av
växter, som äro dubbelorganismer, bestående av
svampar, vilka leva i samliv med alger.
Växtkroppen är hos 1. en bål, d. v. s. ej uppdelad i
rot, stam och blad. I vissa fall är den h. o. h.
dold i underlaget — i bark el. i sten —, varur
endast fruktkropparna träda fram. I andra är
den skorplik och tätt vidvuxen underlaget
(s korplavar), bladlik och mer el. mindre
löst fäst vid detta (b 1 a d 1 a v a r) el. busklik
(bus kl av ar). Bålen består av rikt
förgrenade svamphyfer, som vanl. äro tätt sammanvuxna
och bilda ett kompakt barklager, i bålens inre
däremot bilda en lucker, luftförande vävnad,
märglagret. Algerna, gonidierna, äro
kloro-fycéer (rent gröna el. gulgröna) el. schizofycéer
(blågröna) och ligga ofta i ett mer el. mindre
sammanhängande skikt överst i märglagret. Hos
vissa 1. finnas förutom de i bålen normalt
förekommande gröna gonidierna i utväxter på bålens
yta el. i skarpt begränsade partier i dess inre
(cefalodier) blågröna sådana.
L. föröka sig genom sporer, som hos några
få bildas genom avsnörning på basidier (som
hos basidiomyceterna; Basidiolichenes, t. ex.
C ord), hos det stora flertalet genom fri
cellbildning inuti sporsäckar (som hos askomyceterna;
Ascolichenes). Fruktkropparna,
apothecier-n a, överensstämma hos dessa med motsv. organ
hos askomyceterna och äro antingen öppna (som
hos diskomyceterna; Discolichenes) el. slutna
(som hos pyrenomyceterna; Pyrenolichenes). För
ett antal fall har påvisats, att bildningen av
frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
