Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehmann-Kalisch, Lilli - Lehmbruck, Wilhelm - Lehnberg, Magnus - Lehnert, Edwin - Lehtonen, Aleksi - Lehtonen, Joel - Lei - Leibl, Wilhelm - Leibniz, Gottfried Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Lehmbruck—Leibniz
532
eftersökt sånglärarinna. L. utgav ”Meine
Ge-sangskunst” (1902), studier till Fidelio (1904) och
Tristan och Isolde (s. å.) samt ”Mein Weg”
(1913). — Litt: Biogr. av L. Andro (1907).
Lehmbruck [lè’mbrok], Wilhelm, tysk
skulptör (1881—1919). Delvis under påverkan av
A. Maillol skapade L. sin karakteristiska stil. L:s
människofigurer äro vanl. övernaturligt långa
och förena det
gotiskt slanka
med det
klassicistiskt formstränga samt
äro oftast starkt
själsligt
betonade. Hans mest
bekanta arbete
är ”Knäböj
ande” (1911). L.
var även målare
och grafiker. —
Monogr. av P.
Westheim (2 :a
uppl. 1922).
Lehnberg,
Magnus,
biskop (1758—
1808). Han
prästvigdes
1785 och
tjänstgjorde vid Storkyrkan i Stockholm. För två
äreminnen i tidens stil, över Birger j arl 1787 och
Carl Carlsson Gyllenhielm 1788, som blev epokens
mönster, prisbelönades L. av Sv. akad., där han
också invaldes 1789. Han blev 1800 teol. dr, 1802
konungens överhovpredikant samt kyrkoherde i
Jakobs och Johannes’ församling i Stockholm och
1805 biskop i Linköping. L. förstod att i såväl
profan som kyrklig vältalighet ge ett klassiskt
uttryck för tidens smak. Han skapade en ny
period i svensk predikans historia, låt vara att
hans predikoform numera synes alltför konstlad.
Han sökte efter förmåga omskriva de gamla
trossanningarna efter samtidens uppfattning.
Därigenom ville han rädda dem undan den gängse
förnekelsen. L:s predikningar utgåvos i 3 bd
1809—13. — Litt: E. Leufvén, ”M. L. som
predikant” (1920).
Lehnert, Berthold Edwin, tysk-svensk
veterinär (f. 1884 18/2), avlade veterinärexamen i
Hannover 1908, dr med. vet. i Hannover 1921,
tjänstgjorde under 1 :a världskriget 1915—19 i
Tyskland. L. erhöll svensk legitimation 1922,
blev laborator vid Statens
veterinärbakteriologiska anstalts serologiska avd. 1923, vet. med. dr i
Stockholm 1939, avd.-föreståndare vid Statens
veterinärmedicinska anstalt 1940. L. erhöll 1949
prof:s namn.
Le’htonen [hörbart h], A lek si Emanuel,
finländsk teolog (1891—1951), teol. dr 1923, doc.
i praktisk teologi i Helsingfors 1927, prof. 1932
—34, biskop i Tammerfors stift 1934, ärkebiskop
1945. L., som var varmt intresserad av det
mellan-kyrkliga samarbetet, spec. med den engelska
kyrkan, var sekr. i finländska avd. av Allmänkyrkliga
världsförb. 1921—28, led. i redaktionen av
Kristen gemenskap och utg. bl. a. ”The church of
Finland” (1927).
Le’htonen [hörbart h], Joel, finländsk
författare (1881—1934), blev student 1901 och
verkade sedan som tidningsman. Hans första arbeten
på prosa och vers innehöllo våldsamma
romantiska överdrifter, men i senare skildringar, ofta med
motiv från hembygden Savolax, fann L. en egen,
lugnare form. Den digra romanen ”Putkinotko”
(1919—20) skildrar en eländig torparfamilj och
ger en mästerlig om än beklämmande analys av
mycket primitiva själstillstånd. En liknande ehuru
mindre övertygande bild av lågtstående mänskliga
varelser återfinnes i förstadsromanen om den
förälskade krymplingen Sakris Kukkelman (1922).
— Litt.: B. Collinder, ”Finsk prosadiktning”
(1932).
Lei, plur. av leu (se d. o.), rumänskt mynt.
Leibl [låi’bal], Wilhelm, tysk målare
(1844—1900). Han studerade måleri i München
för Piloty och Ramberg och 1869—70 i Paris.
L. var i sitt släktled av tyska målare den
starkaste karaktärsskildraren och den mest
konsekvente realisten. Han målade med en bredd
och storhet i hållningen, som kunde påminna om
Holbein och Frans Hals (”Dachaukvinnor”, ”Tre
kvinnor i kyrkan”), och andra gånger med en
häpnadsväckande mikroskopisk skärpa
(”Bypolitiker”). L. utförde även kärnfulla porträtt och
etsningar. — Monogr. av J. Mayr (2:a uppl.
1914) och E. Waldmann (2:a uppl. 1930).
Leibniz [lai’pnits], Gottfried Wilhelm
von, frih., tysk filosof och matematiker (1646
Wilhelm Leibl: Dachaukvinna med sitt barn, 1874.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
