Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lektor - Lektorat - Lektris - Lektyr - Lektör - Lekvattnet - Lekythos - Lekåsa - Lely, Sir Peter (Pieter van der Faës) - Lelång - Lelången - Lem - Lemaître, Frédérick - Lemaître, Jules - Le Mans - Lemberg - Lemche, Gyrithe, f. Frisch - Lemercier, Jacques - Lemercier, Népomucène
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Lektorat—Lemercier
552
med motsvarande uppgifter. — Under de senare
åren ha museilektorer med uppgift att
handha den pedagogiska verksamheten införts vid
flera större svenska museer, tidigast vid Nordiska
museet.
Lektorat, lektors befattning.
Lektris, kvinnlig föreläsare i enskild tjänst.
Lektyr, läsning.
Lektör, föreläsare i enskild tjänst.
Lekvattnet, sn i Värmlands län, Fryksdals hd
vid gränsen mot Norge; 196,59 km2, 252 inv.
(1952). Genomflytes av Rottnaälven; berglänt
skogsbygd. 331 har åker. Kyrkan av trä är
från 1851. Ingår i Fryksände och L:s pastorat,
Karlstads stift, Fryksdals kontrakt. Tillhör
storkommunen Fryksände.
Lèkythos, grek., mindre, forngrekisk vas el.
flaska med smärt kontur, trång hals,
trattfor-mig mynning och ett lodrätt handtag, nyttjad till
förvaring av olja för toalettbruk, traditionellt
även som offergåva vid dödskulten, varpå det
utsmyckande bildmotivet i dylika fall plägar
hän-syfta.
Lekåsa, sn i Skaraborgs län, Barne hd, vid
s. länsgränsen, n. v. om Herrljunga; 22,46 km2;
348 inv. (1952). Slättbygd, särsk. i s. och ö.
uppdelad av berg och åsar. 1,041 har åker.
Kyrkan av sten är från 1860. Ingår i Essunga, L.,
Barne-Åsaka, Fåglums och Kyrkås pastorat i
Skara stift, Vånga kontrakt. Tillhör
storkommunen Essunga.
Lely [li’li], Sir Peter, tysk-engelsk
porträttmålare (1618—80); hette eg. Pieter van
der F a è s. Efter studier i Haarlem begav sig
L. 1641 till England. Hans egentliga glansperiod
inföll under restaurationen, då han för Karl II :s
räkning fick utföra ett stort antal porträtt.
Ryktbarast äro de båda bildserierna av Karls
älskarinnor på Windsor och Hampton Court samt de
ypperliga amiralsporträtten i Greenwich. — Litt.:
C. H. Collins Baker, ”L. and Kneller” (1922).
Lelång, storkommun i Älvsborgs län, Tössbo
och Vedbo domsaga, omfattar socknarna
Laxarby, Vårvik, Torrskog och Ärtemark (utom
Bengtsfors köping); 492,30 km2, 4,650 inv. (1952).
Lelången, långsträckt sjö i n. Dalsland och s.
Värmland; 40 km lång, 54 km2, 93 m ö. h., 47
m djup.
Lem, hos ryggradsdjuren dets. som extremitet.
Redan de äldsta kända fossila fiskarna voro
försedda med åtminstone främre lemmar, varför
frånvaron av extremiteter hos en del
ryggradsdjur anses vara ett sekundärt tillstånd.
Fiskarnas lemmar, bröst-, resp, bukfenor, kunna alla
hänföras till samma typ, som i stort sett
överensstämmer med de opariga fenorna (jfr Fiskar,
sp. 535). De anses ha utvecklat sig ur pariga,
längsgående sidoveck, av vilka vissa delar
förblivit bestående och förstärkts med fenstrålar.
Av helt annan typ äro däremot fyrfotadj urens
lemmar (jfr Människan), som likaledes visa stor
överensstämmelse sinsemellan. Ehuru
övergångsformer mellan fenor och fyrfotadjurens lemmar
saknas, har man sökt härleda de senare ur en
hos vissa fossila fiskar påträffad fentyp, som nära
överensstämmer med den av Wiedersheim på
teoretisk väg härledda s. k. urfenan, arkipterygium.
Lemaitre [lamä’tr], Frédéric k, fransk
skådespelare (1800—76). Han genomgick från
1815 konservatoriet i Paris, var sedan en kortare
tid anställd vid Odéon och senare också vid
Théåtre franqais men förde f. ö. ett oroligt
vand-ringsliv mellan privatteatrarna i Paris och spelade
bl. a. också i London. ”Boulevardteaterns Talma”
var romantikens store skådespelare i Frankrike.
Bland L:s roller märkas Othello, Ruy Bias och
Edmond Kean. L:s ”Souvenirs” utkommo 1879.
— Litt.: L. H. Lecomte, ”F. L.” (2 bd, 1888).
Lemaitre [lamä’tr], J u 1 e s, fransk författare
(1853—1914), framför allt känd som
inflytelserik kritiker i Journal des Débats och Le Temps.
Hans i bokform
samlade kritiska uppsatser,
”Les contemporains”
(8 bd, 1886—1918)
och ”Impressions de
théåtre” (11 bd, 1888
—1920), äro
standardverk i sin art. En
skarpsynt och
spirituell iakttagare är L.
även som novellist och
dramatiker. Bland hans
1 o-tal skådespel
märkes ”L’åge difficile”
(1895; Den farliga
åldern, Sthlm 1896).
Som klassiker och traditionalist i sina litterära
meningar ställde sig L. efter sekelskiftet i den
uppblossande nationalistiska och monarkiska
rörelsens tjänst och skrev en rad politiska
stridsskrifter. Hans ”J. J. Rousseau” (1907; sv. övers.
1912) är ett våldsamt angrepp på romantiken. L.
skrev även monografier över Racine (1908),
Fé-nelon (1910) och Chateaubriand (1912). —
Mo-nogr. av H. Bordeaux (1920) och H. Morice
(1924).
Le Mans [la mä’], se Mans, Le.
Lemberg [-rk], stad i SSSR, se Lwow.
Lemche [-ka], Ellen Gyrithe, f. Frisch,
dansk författarinna (1860—1945), verkade dels
som förkämpe för kvinnosaken, dels som
romanförfattarinna. Hennes förnämsta arbete är en
serie berättelser om en släkts historia genom 100
år, ”Edwardsgave” (5 bd, 1900—12), en av de
intressantaste böckerna i nyare dansk romankonst.
Av L:s övriga romaner märkas ”Tempeltjenere”
(3 bd, 1926—28), som delvis har självbiografisk
karaktär, ”Strömmen” (4 bd, 1929—32),
”Vug-gen gaar” (1935) och ”Farvergaarden” (1937).
Lemercier [lamärsje’], Jacques, fransk
arkitekt (omkr. 1585—1654). Efter studier i Rom
blev L. kungl. arkitekt samt (från 1624) ledare
för arbetena på Louvre-palatset (de n. v.
partierna, inkl. Pavillon de 1’Horloge). På uppdrag
av Richelieu uppförde L. bl. a. nuv. Palais royal
(ombyggt) och Sorbonnekyrkan.
Lemercier [lamärsje’], Louis Jean N é p
o-mucène, fransk författare (1771—1840). L.
var en av revolutionstidens mest spelade och
po
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
