Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenning, John - Lennmalm, Frithiof - Lennox (titel) - Lennox, Matthew Stuart - Lennstrand, Viktor - Lennäs - Lenoir, Étienne - Lenormand, Henry René - Lenôtre el Le Nôtre, André - Lenôtre, Georges - Lens - Lénström, Carl - Lentibulariaceae - Lenticell - Lentini - Lentinus - Lento - Lenz, Emil - Lenz, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
567
Lennmalm—Lenz
568
—79), son till Christian L., som 1810 anlade
Drags fabriker i Norrköping. L. blev 1854
disponent för Drags ab., då detta grundades.
Framstående industriledare och kommunalman, åtnjöt
L. i sin fädernestad högt anseende för duglighet
och allmänintresse. Han donerade i sitt
testamente sammanlagt c:a 1,5 mkr, bl. a. till John
och Matilda L:s sjukhem. Han inrättade i
Norrköping en vävskola, nuv. Lennings textiltekniska
institut.
Lennmalm, Karl Gustaf F r i t h i o f, läkare
(1858—1924). Han blev med. dr 1886 och docent
i praktisk medicin s. å. i Uppsala, e. o. prof, i
pediatrik och praktisk medicin i Lund 1889 och
var 1890—1923 prof, i nervsjukdomar vid Karol.
inst. (dess rektor 1917—23). L. var en
framstående forskare, en skarpsinnig diagnostiker, en
skicklig läkare och en utomordentlig undervisare.
Han utgav 1909 Svenska läkaresällskapets
historia och 1910 Karolinska institutets historia. —
Nekrolog av H. Marcus i Hygiea 1924.
Lennox [le’naks], skotsk adelstitel, sedan
1473 knuten till en gren av huset Stuart.
Matthew Stuart, Earl of L., Skottlands
regent (1516—71). Han var efter Jakob V:s
död 1542 det franska partiets regentkandidat men
fick vika för earlen av Arran. Han gifte sig
1544 med Henrik VIII:s systerdotter Margaret
Douglas och deltog i gränsstrider mot Skottland,
dömdes där fredlös 1545, återvände 1564 med
drottning Elisabets tillstånd till Skottland och
återfick där av Maria Stuart gods och
earlvär-dighet. Sedan hans son Darnley gift sig med
Maria Stuart, blev L. 1565 styresman över v.
Skottland och krävde 1567 efter mordet på
Darnley åtal mot dennes mördare. L. blev 1570
Skottlands regent men kom i strid med det mäktiga
Hamiltonpartiet och stupade vid dettas överfall
på parlamentet i Stirling (4 sept. 1571).
Lennstrand, Viktor Emanuel,
fritänkaragi-tator (1861—95). Från början varmt kristen,
blev L. vid mogen ålder ateist och började i
föredrag och broschyrer en ivrig propaganda
mot kristendomen. Han stiftade i samma syfte
Utilistiska samfundet och utgav tidn.
Fritänkaren 1889—90. — Litt.: Biogr. av C. J.
Björklund (1926).
Lennäs, se Lännäs.
Lenoir [lano>ä’r], Jean Joseph É t i e n n e,
fransk uppfinnare (1822—1900), konstruerade
1859—60 den första praktiskt användbara
förbränningsmotorn. Genom L:s gasmaskin och den
reklam, som gjordes för densamma, väcktes till
liv ett allmänt intresse för motorproblemet,
varför hans konstruktion, ehuru mycket
ofullkomlig, anses ha haft stor betydelse för den fortsatta
utvecklingen.
Lenormand [lanårmä’], Henry René,
fransk dramatiker (1882—1951). Han gjorde sig
ett namn som det undermedvetnas diktare för
scenen, varvid han dristigt tillämpade Freudska
teorier. L. slog igenom 1920 med ”Les Ratés”,
ett tragiskt passionsdrama med interiörer ur den
lägre skådespelarbohemen. Tydligast märkes
Freudinflytandet i ”Le mangeur de réves” (1922),
och i ”L’homme et ses fantomes” (1924), ett
modernt Don Juandrama. ”Le låche” (1926; Den
fege) har motiv från 1 :a världskriget.
Lenötre [lanå’tr] el. Le N ö t r e, André,
fransk trädgårdsarkitekt (1613—1700). L.
studerade i sin ungdom målning och arkitektur men
övergick snart till trädgårdskonsten. L:s
förnämsta och för den europeiska trädgårdskonstens
utveckling mest betydande anläggningar blevo
slottsparkerna vid Tuilerierna och i Versailles;
i dessa fullföljde L. de idéer han på 1650-talet
i mindre skala förverkligat med parkanläggningen
till slottet Vaux-le-Vicomte. Slottsparken i
Versailles är enastående ex. på den franska
barockens praktfulla trädgårdskonst. Bland L:s
övriga arbeten äro anläggningarna i
Fontaine-bleau, Saint-Germain-en-Laye och Chantilly (se
bild vid d. o.) de märkligaste.
Lenotre [lenå’tr], Georges, författarnamn
för Louis Léon Théodore Gosselin, fransk
historiker (1857—1935). L. gjorde sig känd som
samvetsgrann och intresseväckande förf, av
skildringar från revolutionstiden med en överflödande
rikedom på detalj upplysningar av person-,
kultur-och lokalhistorisk art. I sv. övers, föreligga bl. a.
”Bilder från revolutionen” (5 bd, 1908—12). L.
blev 1932 medl. av Franska akad.
Lens, bot., se Vicker.
Lénström, Carl Julius, författare (1811—
93), doc. i litteraturhistoria i Uppsala 1836,
kyrkoherde i Västerlövsta och Enåker 1845. L.
författade ”Konsttheoriernas historia” (1839),
”Svenska poesiens historia” (2 bd, 183g—40),
”Sveriges litteratur- och konsthistoria i utkast”
(1841) m. fl. liknande verk, åtskillig vitterhet
och var livligt verksam som recensent, bl. a. i
den av honom utg. litterära tidningen Eos (1839
—40). Han var välvillig och ytterst flitig men
föga betydande. Småningom övergick han till
teologiskt författarskap.
Lentibulariäceae, se Läppsporreväxter.
Lentice’ll, bot., se Barkpor.
Lenti’ni, antikens Leontinoi, stad på Sicilien,
25 km s. om Catania; c:a 25,000 inv.
Lentinus, bot., se Timmersvampar.
Le’nto [-å], it. mus., långsamt, nästan
likbe-tydande med 1 a r g o.
Lenz [länts], Heinrich Friedrich Emil,
baltisk-rysk fysiker (1804—65), bidrog till
utforskandet av elektromagnetismen. Om Lenz’ lag
se Elektromagnetism, sp. 545.
Lenz [länts], Jakob Michael Reinhold, tysk
författare (1751—92). Han slöt sig 1771 till
Goethes Strassburgskrets, misslyckades i sitt
försök att bli anställd i Weimar 1776, förde sedan
ett oroligt vandringsliv, vistades sedan 1781 i
Moskva, där han dog sinnessjuk. — L:s dramer
”Der Hofmeister” (1774), ”Der neue Mendoza”
(s. å.) och ”Die Soldaten” tillhöra Sturm und
Drangs betydelsefullaste. Han skrev en
werthe-riserande brevroman, ”Der Waldbruder” (1797;
”Eremiten”, 1799), och ypperlig lyrik m. m. Sami,
verk utg. av E. Lewy i 4 bd, 1917. — Monogr.
av M. N. Rosanow (1909) och H. Kindermann
(1925)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
