Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo XII (påve, Annibale della Genga) - Leo XIII (påve, Gioacchino Pecci) - Leo, ab. - Leo, Friedrich - Leo, Henning - Leo, Leonardo - Leo Africanus (Hasan ibn Mohammed al-Wassan) - Leoben - Leochares - Leo Diaconus - León (landskap) - León (stad i Spanien) - León (stad i Mexico) - León (stad i Nicaragua) - León, Luis Ponce de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
571
Leo ab.—Leon
572
strängt ultramontansk politik med drakoniska
lagar. Hans första encyklika (5 maj 1824)
fördömde tros- och religionsfriheten samt
bibelsällskapen. Jesuiternas makt ökades, judarna
trakasserades, och i Romagna anordnades ett
sannskyldigt utrotningskrig mot de radikala partierna.
L. var framgångsrik i sin konkordatspolitik.
8) L e o XIII (f. 1810; påve 1878—1903) hette
eg. Gioacchino Pecci. Han inträdde 1818
i jesuitkollegiet i Viterbo, samt blev 1832 teol. dr.
Han var nuntie i Bryssel 1843—45> blev 1846
biskop i Perugia, 1853 kardinal och 1877
camer-lengo. Han valdes till påve 1878.
L. fortsatte sin företrädare Pius IX:s
ultra-montana politik men sökte alltid vinna sitt mål
genom opportunistiska och moderna metoder. Med
full avsikt erkände
han den moderna
staten och strävade efter
anknytning till denna.
I Tyskland
möjliggjorde L:s försonliga
hållning, att Bismarck
kunde avveckla den
s. k. kulturkampen.
Även i England,
Amerika och Spanien
förbättrades katolikernas
ställning, och genom
att erkänna republiken
uppnådde L. ett
drägligt förhållande till
Frankrike. Till den italienska staten ställde sig
L. kyligt avvisande.
I sin inomkyrkliga politik ägnade L. stor
omsorg åt den dittills försummade sociala frågan.
Han behandlade denna i encyklikor, bl. a. i
”Re-rum novarum”, 1891, om arbetarnas organisation.
— Teologiskt sett stod L. på medeltida grund.
Tomas’ från Aquino teologi och filosofi blevo
påbjudna i alla katolska läroanstalter. Därjämte
betonade L. prästernas bibelstudium och tillsatte
1902 en bibelkommission. Sitt vetenskapliga
intresse visade han genom att öppna
Vatikanbiblio-teket för forskare. L. var en mäktig personlighet
och bidrog starkt till kyrkans återställda
internationella maktställning. — Litt.: Hj. Holmquist,
”Påvedömets historia 1800—1920” (1920); F.
Hayward, ”L. XIII” (1937).
Leo, ab., läkemedelsfabrik i Hälsingborg,
grundad 1914.
Leo [lé’å], Friedrich, tysk filolog (1851
—1914), prof, i Göttingen från 1888. Bland hans
många skarpsinniga verk märkas textkritiska
uppl. av Senecas tragedier (1878—79) och
Plau-tus (1895—96), ”Plautinische Forschungen”
(1895), "Die griechich-römische Biographie”
(1901) och en romersk litteraturhistoria (i
”Kultur der Gegenwart”, 1:8, 3:e uppl. 1912).
Leo, Henning Wilhelm, politiker (1885—
1953). Urspr. lokomotivförare intog L. tidigt
en ledande ställning inom Sveriges
lokomotiv-mannaförbund. Han tillhörde A. K. 1918—28
och 1933—41 samt F. K. 1930—32
(socialdemo
krat). 1910—28 var L. en av Första lagutskottets
mera bemärkta medl. Han var 1926—32
Socia-liseringsnämndens sekr. och 1932—36
kommunikationsminister samt 1936—51 generaldir. och chef
för Byggnadsstyrelsen. Han tillhörde
socialdemokratiska partiets styrelse 1932—40.
Leo [le’å], Leonard o, italiensk
operakompositör (1694—1744), konservatorielärare i
Neapel. L:s operor tillhöra den neapolitanska skolans
främsta och utmärka sig för stor melodirikedom
och gedigen utarbetning. Han skrev även
kyrkomusik i sträng polyfon stil, orgel fugor samt
konserter för violin och cello.
Leo Africanus [le’å], eg. Hasan ibn
Mohammed a 1-W a s s ä n, morisk geograf
(omkr. 1495—1550), bereste 1508—20 hela n. och
n. v. Afrika samt Västasien, tillfångatogs av
sjörövare, som skänkte honom till påven Leo X,
vilken lät döpa honom och gav honom sitt namn.
L:s huvudverk, en beskrivning över Afrika,
utgavs 1526 på italienska.
Leoben [leå’ban], stad i Steiermark,
Österrike, vid Mur; c:a 34,000 inv. Bergshögsk., gr.
1894. Medelpunkt för översteiriska
brunkolsin-dustrien.
Leo’chares (grek. Leocha’res), grekisk
bildhuggare, verksam omkr. 350—320 f. Kr., deltog
i den skulpturala utsmyckningen av mausoleet i
Halikarnassos. Mest berömd av alla L:s skapelser
var framställningen av Ganymedes’ rov (en
efter-bildning härav i Vatikanen). Även Apollon di
Belvedere torde gå tillbaka på ett original av L.
Leo Diäconus [le’å], bysantinsk historiker
(f. 950). Han följde kejsar Basileios II på hans
bulgariska fälttåg. L. skrev Bysantinska rikets
historia 959—975, utg. i ”Corpus scriptorum
histo-ricorum byzantinorum” (1828). Hans
kulturhistoriska notiser om bulgarer och ryssar äro av stort
värde.
Leon [läå’n], landskap och fordom
konungarike i n. v. Spanien, mellan Portugal och Gamla
Kastilien, omfattande de nuv. prov. Leon, Zamora
och Salamanca; 38,306 km2, 1,268,000 inv. —
Konungariket L. bildades 910 och förenades
sedan med Galicien och Asturien. Det försvagades
under arabernas anfall, var åter betydande under
Alfonso V (reg. 999—1027) men erövrades snart
av Navarra och förenades senare med Kastilien.
Leon [läå’n], huvudstad i sp. prov. L. och i
det forna kungariket Léon, vid sammanflödet av
Torio och Bernesga; 53,000 inv. Biskopssäte.
Katedralen (av kalksten; grundstenen lades 1199)
är ett av de skönaste gotiska byggnadsverken i
Spanien. Livlig industri och handel.
Leon [läå’n], stad i staten Guanajuato,
Mexico, på en bördig högslätt, 1,835 m ö. h., i ett av
Mexicos rikaste jordbruksområden; 87,000 inv.
Tillv. av lädervaror, yllevaror, särsk. långa
schalar (rebozos) m. m.
Leon [läå’n], stad i Nicaragua; 52,000 inv.
L. är en av Mellanamerikas äldsta spanska
städer. Järnväg till hamnstaden Corinto och till
Managua. Vacker katedral. Universitet.
Leon [läå’n], Luis Ponce de, spansk för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
