Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lettland - Historia - Litt. - Lettow-Vorbeck, Paul von - Lettre - Lettres de cachet - Lettström, Harald - Letälven - Leu - Leublfing, August von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lettow-V orbeck—Leublfing
607
teten till Tyskland. Under förevändning, att L.
fört en sovjetfientlig politik, besattes landet 17/e
1940 av ryska trupper, varefter en ”frivillig”
anslutning av landet till Sovjetunionen iscensattes.
En kommunistisk regering tillsattes, och folket
förelädes en lista å parlamentskandidater, som
uppges ha samlat 90 °/o av rösterna vid de
kom-munistkontrollerade valen i juli s. å. Det på
detta sätt tillkomna parlamentets första åtgärder
voro att godkänna en författning efter sovjetiskt
mönster och att anhålla hos Sovjetunionens
högsta råd om L:s upptagande i Sovjetunionen,
vilket även skedde 7/s 1940. Sovjetiskt
förvaltningssystem infördes, och landets sovjetisering
påbörjades. Alla inom politiken och näringslivet
framstående personer och högre militärer,
tillsammans över 6,000 personer, häktades och
avrättades el. deporterades till Sovjetunionen. Alla
förmögenheter, inbegripna privata
banktillgodohavanden över 1,000 rubel, nationaliserades.
Terrorn nådde sin höjdpunkt i en massdeportation
13/e—15/« 1941, som drabbade över 14,000
personer av alla samhällsklasser. L. översvämmades
av ryska element, och levnadsstandarden
nedtrycktes. Då mobilisering proklamerades vid det
tyskryska krigets utbrott i juni 1941, åtföljdes
denna emellertid i stor utsträckning ej av letterna,
som i stället bildade partisanförband, gingo till
angrepp mot ryska trupper och befriade
vidsträckta områden från bolsjevikerna. I början av juli
ockuperades L. av tyskarna. Letternas
förhoppningar, att Tyska riket, som 7/b 1939
undertecknat en nonaggressionspakt med L., ej skulle
hindra återupprättandet avL:s självständighet,
skingrades. Alla framstötar i denna riktning avvisades.
I stället infördes tysk civilförvaltning, och L.
blev ett generalkommissariat inom
rikskommissariatet Ostland och Riga dess centrum. Under den
tyske generalkommissarien sorterade ett lettiskt
generaldirektorium som ett slags lettisk regering,
dock med ganska inskränkt myndighet.
General-direktoriets upprepade krav på återställande av
L:s självständighet blevo resultatlösa. De
bolsj evikiska nationaliseringsåtgärderna bibehöllo sin
giltighet. Med hänsyn till den ryska faran
bildades lettiska enheter, som försvarade landets
gränser mot ryssarna. Vid den tyska östfrontens
sammanbrott 1943 formerades genom mobilisering
lettiska regementen, som under den ryska
offensiven 1944 gjorde segt motstånd. Då största
delen av L. hösten 1944 ockuperats av ryssarna,
bildades på våren 1945 i Kurland en lettisk
regering. Denna kunde emellertid intet uträtta, och
ryssarna fullbordade i maj 1945 L:s ockupation.
Dessförinnan flydde ett hundratusental letter till
Tyskland och Sverige. 1946—48 genomfördes
även lantbrukets kollektivisering, som ledsagades
av deportationer av letter till Sovjetunionen. En
stark rysk kolonisation gjorde sig gällande.
Litt.-. M. Hallenberger, ”Die baltischen
Länder” (1929); C. v. Weymarn, ”Zur physischen
Landesnatur Lettesgallens” (i Zeitschrift für
Geo-morphologie, 5, 1930); C. Munthe, ”Estland och
L.” (1938). — S. Swedberg, ”De baltiska
ländernas utrikeshandel åren 1918—1938” (i Gothia,
608
5, 1940), ”Det lettiska jordbrukets geografi”
(i Svensk geografisk årsb., 1942); E. Kant,
”Studier över gårdsbefolkningens täthet i
förkrigstidens Estland och L.” (därst., 1949). —
F. Balodis, ”Det äldsta L.” (1940). — K.
Duzmans, ”L. förr och nu” (1926); A. Schwabe,
”The story of Latvia” (1949); B. Kalnins, ”De
baltiska staternas frihetskamp” (1950).
Lettow-Vorbeck [lä’tå-få’rbäk], P a u 1 v o n,
tysk general (f. 1870). Han deltog i 1900 års
Kinafälttåg samt tjänstgjorde både i Tyska
Syd-västafrika och Kamerun. 1914 kom han, då
överstelöjtnant, till Tyska Östafrika, där han
under 1 :a världskriget med fåtaliga stridskrafter
och under de svåraste förhållanden i 4 års tid
kämpade mot engelsmännen. L. befordrades 1917
till generalmajor. Efter kriget var han 1919—20
chef för kåren Lettow-Vorbeck och deltog aktivt
i nedslåendet av kommunistoroligheterna i
Hamburg. L. har utg. ”Meine Erinnerungen aus
Östafrika” (1920), ”Heia Safari” (s. å.; sv. övers.
1921) och ”Was mir die Engländer über
Östafrika erzählten” (1932).
Lettre [lätr(a)], plur. lett res, fr. (av lat.
lit[t\era), bokstav, brev. — Lettres de cachet
[lä’tra da ka/ä’], se nästa art. — L. dechange
[da Jä’$], växel. — L. de créance [da
kreä’s], kreditivbrev. — L. de marque [da
ma’rk], kaparbrev. — L. de rappel [da [-ra-pä’l],-] {+ra-
pä’l],+} rappellbrev. — Lettres persanes
[pärsa’n], ”persiska brev”, se Montesquieu.
Lettres de cachet [lä’tra da ka/ä’], fr., ”brev
under sekret”, i Frankrike urspr. nästan alla
under konungens mindre sekret (cachet el. petit
signet) utfärdade slutna brev. Småningom
övergick 1. att beteckna huvudsakligen kungliga
häktningsorder. På 1500- och 1600-talen användes 1.
ofta mot politiskt misshagliga personer, men detta
blev allt sällsyntare. Det godtyckliga systemet
med 1. angreps 1770 av Malesherbes. L.
avskaffades först genom ett 16 mars 1790 av
konstituerande nationalförsamlingen antaget dekret. —
Litt.: F. Funck-Brentano, ”Les 1.” (1926).
Lettström, Harald Vilhelm, finansman (f.
1877 27/s). L. praktiserade efter jur. kand.-examen
1900 som advokat i Stockholm 1903—17,
styrelseled. i Svenska handelsbanken 1913—19 och
sedan 1942, dir. där 1913—42, styrelseledamot i ab.
Nordiska kompaniet 1915—48. L:s vidsträckta
kulturella och sociala intressen ha gjort honom
till en gärna anlitad kraft i skilda styrelser. Han
tillhörde sålunda Dramatiska teaterns styrelse
1913—47 (dess ordf. 1938—47), Kungl. teaterns
ab:s 1938—45, Konsertföreningens 1917—20 och
1923—47, ekonomisk rådgivare vid
Nationalmuseum sedan 1915, styrelseled. i
Folkbildnings-förb. 1905—39, sekr. i Drottningens
centralkommitté sedan 1914, ordf, i Höstsol 1940—51 o. s. v.;
överintendent vid Konungens hov 1938.
Letälven, se Gullspångsälven.
Leu [leco], plur. lei, rumänskt mynt, urspr. =
1 franc, indelas i 100 bani.
Leublfing [låTbl-], August von, Gustav
II Adolfs livpage (1614—32). Han antogs i mars
1632 i Nürnberg till livpage och var vid
ko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
