Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leublfing, August von - Leucadendron - Leuchtenberg, ätt - Leucin - Leuciscus - Meucit - Leuckart, Rudolf - Leucobryum - Leucojum - Leufsta - Leuk - Leukas - Leukemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
Leucadendron—Leukemi
610
nungens sida, då denne stupade vid Lützen, där
L. själv dödligt sårades. L. dog i Naumburg 15
nov.
Léucade’ndron, i Kaplandet hemmahörande
växtsläkte av fam. Proteaceae. Talrika arter,
träd med läderartade, vanl. håriga blad. De
vackert silvergrå bladen av L. arg-enteum,
silverträd, användas dekorativt.
Leuchtenberg [låi’^tonbärk], furstlig ätt,
härstammande från Eugène de Beauharnais (se d. o.),
som efter Napoleons fall av svärfadern konung
Maximilian I av Bayern jämte hertigtiteln erhöll
lantgrevskapet L., beläget i Oberpfalz och sedan
1646 tillhörigt Bayern, samt grevskapet Eichstätt.
Av Eugène de Beauharnais’ döttrar blev
Josefina (1807—76) svensk drottning, Oskar I:s
gemål, och Amalia (1812—73) gift med Pedro
I av Brasilien. Även sönerna gjorde förnäma
giften: August (1810—35), som under
belgiska revolutionen uppträdde som belgisk
tronpretendent, äktade Maria II av Portugal,
Maximilian (1817—52) tsar Nikolaj I:s dotter
Maria. Han bosatte sig i Ryssland, där hans
söner 1852 fingo titeln furst Romanovskij. Av
dem var Nikolaj (1843—91) Rysslands
kandidat till den grekiska tronen 1862; hans
naturliga söner fingo 1890 rysk hertigtitel L.;
furstetiteln Romanovskij övergick till Nikolaj s bror
Georg (1852—1912) och hans ättlingar. Båda
grenarna leva efter den ryska revolutionen i
Västeuropa.
Léucin, a-amino-isobutyl-ättiksyra, (CHa)2
CHCH2CH(NH2)COOH, en viktig beståndsdel
av äggviteämnena.
Léucfscus, zool., se Mörtsläktet.
Léiicit (av grek. léuko’s, vit), ett i en reguljär
ikositetraeders (”leucitoeders”) form
uppträdande, av ett kaliumaluminiumsilikat,
K2O . ALOs. 4 SiO2,
bestående mineral av vanl. vit till gråvit färg.
L. förekommer i på kiselsyra alltför fattiga
al-kalibergarter för att medgiva bildningen av
kali-fältspat, t. ex. i de av Vesuvius lämnade
lavorna.
Leuckart [låi’kart], Rudolf, tysk zoolog
(1822—98), prof, i Giessen 1855, i Leipzig 1869.
L. var en av sin tids främsta zoologer. Han har
framför allt gjort sig känd som helmintologiens
eg. grundläggare. Klassiska äro hans arbeten
över trikinen, ”Untersuchungen über Trichina
spiralis” (1860), bandmaskar, ”Die
Blasenband-würmer und ihre Entwicklung” (1856), och
människans parasiter, ”Die menschlichen Parasiten
(2 bd, 1863—76, 2:a uppl. avslutad av G.
Brändes 1879—1901). Bland hans övriga skrifter
märkas sådana över insekternas partenogenes,
insektäggens mikropyl samt polymorfism. L.
visade även, att svampdjuren voro kavitetsdjur och,
jämte Frey, att de radiellt byggda djuren
omfattade två grupper, kavitetsdjur och
tagghu-dingar.
Léuco’bryum, bot., se Bladmossor, sp. 194.
Léüco’jum, amaryllidacésläkte med lök och 6
NF XIII — 20
Leucoium vernum, snöklocka.
lika stora,
klock-likt sammanslutna,
fria hylleblad. Den
tidigt
vårblomman-de, vita L. vernum,
snöklocka,
k 1 o s t e r 1 i
1-j a, är en omtyckt
prydnadsväxt och
förvildas här och
där.
Leufsta [-[lö’v-sta],-] {+[lö’v-
sta],+} se Lövsta
bruk.
Leuk [låik]
(ty.), fr.
Loèche(-la-Üille), stad i
Schweiz, vid
Rhö-ne och
Simplonba-nan; c:a 2,300 inv.
N. om L. ligger
Leukerbad (Loèche-les-Bains), 1,400 m ö. h., med
många varma, radioaktiva källor.
Léu’kas (lat.), en av Joniska öarna.
Leukemi [-k-] (till grek. leuko’s, vit, och
Raima, blod), leukos, en antingen som akut el.
som kronisk uppträdande systemsjukdom i de
blodbildande organen av oklar orsak. Man skiljer
mellan m y e 1 o i s k och lymfatisk 1. Den förra
utgör en rubbning i bildningen av leukocyterna, den
senare av lymfocyterna. Vid 1. uppträda omogna
vita blodkroppar (s. k. myeloblaster, myelocyter,
lymfoblaster el. lymfocyter) antingen enbart i
blodbildningshärdarna (aleukemiska former)
el. även i blodet (leukemiska och s u b
leukemiska former). Bildningen av de vita
blodkropparna sker vid 1. utom på normala ställen
även på en mångfald andra platser i kroppen,
ss. i lever, mjälte och lymfkörtlar. Vid
leukemiska former av 1. äro de vita blodkropparna
ökade i antal i blodet. — De kroniska 1. bruka
uppträda i 30—50-årsåldern. Den sjuke börjar
känna sig trött, magrar, får dålig sömn,
näs-och hudblödningar samt klåda uppträda. Vid den
myeloiska formen klagar den sjuke ofta över
känsla av tryck och spänning i buken; vid den
lymfatiska märker patienten ibland ansvällning av
lymfkörtlar på halsen, i armhålor el. ljumskar.
Den akuta 1. uppträder i yngre åldrar och ger
hög feber med svår sjukdomskänsla samt
blödningar i hud, hjärna, mage, tarmkanal, njurar
och urinblåsa. Den akuta 1. kan föra till döden
på ett dygn, den kroniska kan stundom medge
relativ hjälp i många år. Den akuta 1. är föga
tillgänglig för behandling. Vid kronisk 1. kan
sjukdomens utveckling fördröjas genom
allmänbehandling samt behandling med röntgen,
radioaktiva isotoper (t. ex. radioaktiv fosfor),
arsenik, kvävesenapsgas el. uretan.
Veter. L. äro numera kända hos snart sagt
samtliga slag av husdjur, vidare hos pälsdjur,
kaniner och marsvin samt hos många vilda
dägg-djursarter. Bland fåglar förekomma de förutom
hos höns även hos duvor, änder m. fl. I
Sverige är 1. vanligast hos höns, hund och
nötkrea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
