Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levande vikt - Levang - Levanger - Levanten - Levantiner - Levattnet, Ledfat - Levau el. Le Vau, Louis - Levede - Levellers - Levene - Lewenhaupt, ätt - Lewenhaupt, 1. Sten Eriksson Leijonhufvud - Lewenhaupt, 2. Axel Stensson - Lewenhaupt, 3. Gustaf Adolf - Lewenhaupt, 4. Adam Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
Levang—Lewenhaupt
614
kreatur 15c—1,300, får 35—125, getter 45—100 och
svin 100—350 kg. Slaktvikten är 40—90°/o av 1.
Levang. 1) [levahj]. Borste med skaft för
rengöring av däck, segel m. m. — 2) [lè’vag].
Ställning av rundjärn ombord, avsedd för block
el. hakar, vanl. skotblock, rörliga längs levangen.
Leva’nger, stad i Nord-Tröndelag fylke,
Norge, vid Levangerelvs mynning i inre
Trond-beimsfjorden; c:a 1,700 inv. Handelsstad sedan
1836, då vägen genom Verdalen till Sverige just
var öppnad. Huvudförbindelsen mellan
Trönde-lagen och Sverige följer nu järnvägen genom
Stjördalen. 1897 nedbrann 4/s av staden.
Leva’nten (it. il Leva’nte, Österlandet, eg.
soluppgången), vanl. Främre Asiens kusttrakter.
Levantiner, i Levantens handelsstäder
förekommande avkomlingar av europeiska fäder och
österländska mödrar.
Levattnet, L e d f a t, sjölik utvidgning av
Skcllefte älv, nedom Storavan, bildar gräns
mellan Västerbottens och Norrbottens län.
Levau [lavå’] el. Le Vau, Louis, fransk
arkitekt (omkr. 1612—70). Han byggde Hotel
Lambert m. m. i Paris, slottet Vaux-le-Vicomte
samt flera partier av slottet i Vincennes; hans
mest berömda arbeten voro fullföljandet av
Le-merciers Louvren-flyglar i strängt klassicistisk
anda samt uppförandet av två flyglar i
Tuile-rierna (de sedan förstörda Pavillon de Flore och
Pavillon de Mersan). Efter hans planer utfördes
också Collège Mazarin (nu Institut de France).
Levede, före 1940 namn på Levide sn på
Gotland.
Levellers [le’valaz], eng., ”jämlikhetsmän”,
en politisk-religiös riktning under 1600-talets
puritanska revolution i England, vilka 1647
framställde krav på republik, parlamentsvälde, politisk
och social jämlikhet samt fullständig
religionsfrihet. Efter Karl I:s avrättning (1649) sökte
I. upprorsvägen genomföra sitt program, men
resnings försöket undertrycktes av Cromwell och
Fairfax.
Levene, sn i Skaraborgs län, Viste hd, n. v.
om Vara köping; 33,48 km2, 1,336 inv. (1952).
L. tillhör den välodlade Varaslätten, här
avbruten av skogklädda höjdsträckningar. 2,272
har åker. Tätorter: Levene (442 inv. 1951) och
Håkantorp (260 inv.). Egendomar: Håkantorp
och Levene. Kyrkan är i sin mell. del medeltida.
Ingår i L., Sparlösa, Longs och Slädene
pastorat i Skara stift, Barne kontrakt. Utgör tills,
m. Sparlösa, Slädene och Long storkommunen
Levene; 90,93 km2; 2,660 inv. (1952); i Åse,
Viste, Barne och Laske domsaga.
Lewenhaupt, sedan 1569 grevlig gren av ätten
Leijonhufvud (se d. o.).
1) Sten Eriksson Leijonhufvud,
greve, se Leijonhufvud 3).
2) Axel Stensson L., den föreg:s son,
greve, se Leijonhufvud 6).
3) Gustaf Adolf L., den föreg:s sonson,
greve till Raseborg och Falkenstein, riksråd,
fältmarskalk (1619—56). Han utmärkte sig i
slaget vid Leipzig 1642, blev överste 1643,
generalmajor 1645, generallöjtnant 1648 samt riks- och
krigsråd 1650. 1651 utnämndes han till general
och 1655 till fältmarskalk, intog Dünaburg och
inryckte i Litauen. Vid ryska krigets utbrott
1656 fick L. på sin lott Finlands försvar.
4) Adam Ludvig L., den föreg:s brorson,
greve, fältherre (1659—1719). Föräldralös redan
i unga år, erhöll han genom sin förmyndares,
Per Brahe d. y:s, omtanke en sorgfällig, t. o. m.
lärd uppfostran. I kejserlig tjänst visade han
under kriget i Ungern mot turkarna mycken
personlig tapperhet.
Härefter blev han
1689 major och
slutligen överste vid en
svensk h j älpkår till
Nederländerna. Vid
början av stora
nordiska kriget (1700)
blev han överste för
ett s. k.
tremännings-reg:te till fot, vilket
av honom uppsattes
och våren 1701
överfördes till Estland. Då
Karl XII 1702
anträdde sitt tåg inåt Polen,
fick L. stanna vid den här, som kvarlämnades i
Kurland. Mot ryssarnas upprepade försök att
besätta Kurland leddes försvaret huvudsaki. av
L., först under Stuarts överbefäl, därpå, sedan
han vid Saladen (19 mars 1703) slagit en sex
gånger så stor fientlig styrka av litauer och
ryssar samt till följd härav utnämnts till
generalmajor och Stuarts efterträdare, på eget ansvar.
26 juli 1704 segrade L. ånyo, vid Jakobstadt.
Fälttåget 1705, då L. i slaget vid Gemauerthof
s. om Mitau (16 juli) med mycket underlägsen
styrka i grund besegrade den ryske fältmarskalken
Sjeremetiev, ställde honom med ens i främsta
ledet av Karl XII:s generaler. Han blev 1706
general av infanteriet och generalguvernör i Riga.
L:s operationer på denna krigsskådeplats visade
honom som en skicklig och omtänksam general
av äldre skola.
Då Karl XII 1708 inlät sig på den avgörande
fejden med tsar Peter, fick L. i uppdrag att med
det snaraste bryta upp med sin armé, medförande
betydliga förråd, för att ansluta sig till
huvudarmén. Sista dagarna i juni kunde hären sätta
sig i marsch. Att rätt sammanhålla denna
betydande här med dess stora tross blev L. en svår
uppgift, varför hans marsch gick mycket
långsamt. Härigenom tvangs Karl XII att
avmarschera mot Severien utan att dessförinnan förena
sig med denne. L. lyckades ej undgå tsar Peters
förföljelse, blev upphunnen, led i slaget vid Ljesna
(29 sept. 1708) svåra förluster samt måste offra
artilleri och tross för att med återstoden av sina
trupper söka sig väg till Karl XII. I slaget
vid Poltava anförde L. fotfolket. Sedan slaget
var förlorat och Rehnsköld fången, samlade L.
återstoden av svenska hären samt avtågade med
dessa till Perevolotjna vid Dnjepr. När Karl
XII i förväg begav sig över Dnjepr, lämnade han
åt L. som den äldste generalen befälet över
hä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
