Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leversjukdomar - Lewert, Carl - Leverskrumpning - Levertin, släkt - Levertin, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Leverskrumpning—Levertin
628
i c t e r u s, vanlig gul sot (se d. o.), bakom
vilken ligger en hepatit (leverinflammation),
orsakad av ett virus. Smittan kan ske via
mat-smältningskanalen. Ibland uppträder sjukdomen
epidemiskt, varvid förorenat vatten troligen är
en viktig smittokälla. Inkubationstiden är i regel
3—5 veckor, i vissa fall ända till 3 månader.
Efter ett par dagars aptitlöshet, illamående,
kläm-sel i magen och ev. lätt feber framträder
gul-soten, som kan kvarstå 1—6 veckor el. mera
för att sedan avtaga, i regel utan att efterlämna
besvär. I en del fall utvecklar sig emellertid
direkt en akut gul leveratrofi el. ett mera
långvarigt lidande, en kronisk hepatit, el. efter en
lång tids hälsa en cirrhos. En särskild form av
hepatit har under senare år iakttagits hos
personer, som av olika skäl fått injektioner. Denna
hepatit överföres dels med inj ektionsnålarna
(även efter noggrann rengöring och
sterilisering), dels med serum eller blod från
virusbärare. Huruvida virus är detsamma som vid den
vanliga hepatiten, är omtvistat. Inkubationstiden
är i regel längre men sjukdomsbilden densamma.
— Amy 1 oid 1 ever utgör ett delfenomen i en
allmän amyloiddegeneration. Levern förstoras,
blir hård. — Syfilis ger i sekundärstadiet en
diffus 1., vilken sedan kan utvecklas till cirrhos.
I tertiärstadiet förekomma begränsade,
tumör-liknande bildningar, gummata, vilka sönderfalla
och ge upphov till en höggradig, grovloberad
skrumpning av organet. — Leverabscesser
förekomma som enstaka el. i flertal, av alla
storlekar. Väl avgränsade behöva de ej ge besvär,
i annat fall uppstå feber o. a. tecken på varig
infektion. Hos oss härleda de sig vanl. från
härdar i tarmkanalen (t. ex.
blindtarmsinflammation) el. i gallvägar, medan den tropiska
leverabscessen (vanl. vid amöbadysenteri)
har en mer primär karaktär. Behandling
kirur-gisk. Leverekinokokk ter sig som en stor
el. flera mindre blåsor (cystor) i levern, vilka
innehålla vätska samt huvuden av den parasit,
hundbandmasken (Taènia echinococcus), som
under ett utvecklingsstadium orsakar dess bildning.
Sjukdomen förekommer i Sverige mest hos
lapparna. — Flera parasiter äro i varmare
länder orsak till 1. — Leversvulster. Bland
dessa spela eg. endast kräfttumörmetastaserna
någon roll. Levern är den vanligaste lokalen för
sådana. Ursprungstumören sitter i något
bukorgan el. t. ex. i det kvinnliga bröstet. När kräftan
på detta sätt spritt sig, kan man icke hejda dess
vidare växt. Primär leverkräfta liksom
s a r k o m äro sällsynta. Godartade svulster, som
kunna förekomma, sakna betydelse. — I den
allmänna terapien ingår buktappning som
hjälpmedel vid bukvattusot. Skonande diet bör hållas. Man
har funnit, att levern bättre motstår skador, då
dess glykogenförråd är rikligt och ger därför i
vissa fall den leversjuke samtidigt insulin, socker
och vitaminpreparat. Om sjukliga processer i
gallvägarna se Gulsot och Gallsten.
2) Veter. För diagnos av leverskador hos djur
förekommer (förutom kemiska undersökningar,
palpation m. m.) relativt ofta le ve r h ar pu-
n e r i n g, d. v. s. man tar med hj älp av ett
specialkonstruerat instrument genom instick genom
bröst- el. bukvägg ut en mindre del av levern,
som kan bli föremål för undersökning. — Levern
blir hos djuren mycket ofta säte för
omsättnings rub bningar, ej sällan med
förfett-ning som följd. 1 samband med
foderförgiftning påverkas levern av toxiska produkter
med förfettning, gulsot och cirrhos som vanliga
följder. Allvarliga 1. uppträda ofta som följd
av infektioner. Leverabscesser hos
nötkreatur äro relativt vanliga komplikationer till
traumatisk mag- och mellangärdsinflammation. L.
till följd av parasitangrepp äro mycket
vanliga hos nötkreatur och får. Svulster i
levern kunna vara både primära och sekundära.
Vid 1 e u k o s hos höns är levern mycket ofta
angripen.
Lewert, Carl Johan, tonsättare (1818—88),
kantor och musiklärare i Örebro. L. har bl. a.
komponerat musik till sångspelet ”Peder Rank
och hans fästmö” (1870) och till lustspelet
”Vingåkers flickan” (1878).
Leverskrumpning, med., se Levercirrhos.
Levertin, judisk släkt, urspr. från Leeuwarden
i Holland. Köpmannen Jacob Levin L. (1780
—1869) inkom 1793 från Altona till Stockholm.
En sonson till denne var nedannämnde O. L.
Oscar Ivar L., litteraturhistoriker, skald
(1862 17/7—1906 22/ø). L. blev 1881 student i
Stockholm, vistades 1881—82 vid Rivieran som
bröstsjuk, gifte sig 1887 med Lisen Svanström (d.
1889), promoverades till fil. dr 1888 och blev 1889
doc. i litteraturhistoria i Uppsala. Han föreläste
från 1893 i litteratur- och konsthistoria vid
Stockholms högskola, där han 1899 erhöll en donerad
professur i litteraturhistoria. 1889—90 och 1890—
91 tillbragte L. längre tider i Davos. Från maj
1897 var han litteraturkritiker i Svenska
Dagbladet.
L. debuterade 1883 med reseskisserna och
novellerna ”Från Rivieran” och berättelserna
”Småmynt”, vilka följdes av ”Konflikter” (1885) och
den längre
Stockholmsberättelsen ”Lif-vets fiender” (1891),
en ojämn och nervöst
stilbrokig produkt av
stämningar från en
brytningsperiod.
Under stark personlig
påverkan av Verner von
Heidenstam slöt han
sig till dennes program
för en litterär
renässans, skrev tills, m.
honom ”Pepitas
bröllop” (1890), en
skämtsam oppositions-
skrift mot ”lillnaturalismen”, och utvecklade sig
till djup personlig egenart som skald.
Diktsamlingen ”Legender och visor” (1891) visade hans
rätta karaktär: en känslolyriker av sällsynt
intensitet med en originell, rikt smyckad och lärd
stil, en romantiker, som helst uttryckte sig genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
