Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leydig, Franz - Leygraf, Hans - Leygues, Georges - Leys, Hendrik - Leyster (Leystar), Judith - Leyte - Leytebukten - Slaget vid Leytebukten - Leyton - lg - lgd - Lhasa, Lhassa, Las(s)a - Lhermitte, Léon - L’hombre el. lomber - L’Hôpital el. L’Hospital, Michel de - Lhote, André
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
Leygraf—Lhote
638
derna cell- och vävnadsforskningens banbrytare.
Hans ”Lehrbuch der Histologie des Menschen
und der Thiere” (1857) tog full hänsyn även till
de ryggradslösa djuren och innehöll en mängd
nya rön om insekternas byggnad.
Leygraf [léi’-], Hans, pianist (f. 1920 7/»),
blev vid 7 års ålder elev av G. Boon, framträdde
redan två år senare som solist och gav sin första
pianoafton 1932, var 1936—40 elev vid
Musik-konservatoriet, deltog 1936 och 1938 vid
internationella pianisttävlingar i Wien och förvärvade
tysk statsexamen 1942. L. har gett pianoaftnar
och har framträtt som solist med orkester i
Sverige och de flesta övriga länder i Europa.
Sedan sin tidigaste ungdom tillhör L. den svenska
pianisteliten. L. har även framträtt som
tonsättare.
Leygues [lä’g], Jean Claude Georges,
fransk politiker (1858—1933), urspr. advokat i
Paris, ägnade sig därjämte åt litterär och
politisk verksamhet samt blev 1885 medl. av
deputeradekammaren (moderat vänsterman). Han var
1894—95 undervisningsminister under Dupuy,
1895 inrikesminister under Ribot, 1898—1902
undervisningsminister under Dupuy och
Waldeck-Rousseau, 1906 kolonialminister under Sarrien,
1917—20 marinminister under Clemenceau. 1920
blev L. konseljpresident och utrikesminister efter
Millerands val till president. Genom ett
parlamentariskt nederlag i jan. 1921 tvangs L. att
avgå och lämna plats för Briand. 1925—26 var
han marinminister under Briand, 1926—29 under
Poincaré, 1929—30 under Tardieu och 1932—33
under Herriot. Bland hans skrifter märkas
”L’école et la vie” (1903) och ”Colbert et son
æuvre” (1920).
Leys [léis el. lä(s)], Hendrik Jan
Augustin, baron, belgisk målare (1815—69). Han
utbildade sig till en samvetsgrann historiemålare
genom studium av tysk och nederländsk
1500-tals-konst. Sådana bilder som ”Massakern på
magistraten i Löwen” förskaffade honom först
berömmelse; den historiska genren blev hans förnämsta
område (”Erasmus föreläser för Karl V”,
”Borgmästare Six hos Rembrandt” m. fh). I
Nationalmuseum, Stockholm, finnas några
skisser av L. Bland hans elever märkes Georg v.
Rosen.
Leyster [léi’s-] (Leystar), Judith,
nederländsk målarinna (omkr. 1610—60), elev av
Frans Hals, vars uppfattnings- och målningssätt
hon följde; 1636 g. m. genremålaren J. N.
Mo-lenaer. Bland hennes tavlor märkes ”Det lockande
anbudet” (Haag). I Nationalmuseum, Stockholm,
finnes av L. ”Gosse blåsande flöjt”.
Leyte [léi’ta], ö bland Filippinerna.
Leytebukten, havsarm ö. om ön Leyte och
s. om ön Samar, Filippinerna, mot Stilla havet i
ö. begränsad av den lilla ön Homonhon.
Slaget vid Leytebukten (amer. the battle for
Leyte Gulf) betecknar en serie sjöstrider 23/io
—26/io 1944, tillsammans utgörande 2:a
världskrigets väldigaste drabbning till sjöss. Denna
resulterade i en överväldigande seger för de
amerikanska flyg- och sjöstridskrafterna över
japanerna. De strategiska följderna av slaget, i
vilket nästan hälften av den japanska styrkan
om sammanlagt 75 stridsfartyg gick förlorad,
blevo, att Japan avstängdes från sina
råvarukällor i s. samt att ockupationen av Filippinerna
kunde fullföljas.
Leyton [léi’tn], en av Londons n. ö.
förstäder, inom grevsk. Essex; 106,000 inv. L. ligger
8 km n. ö. om City och är främst bostadsområde.
Ig, mat., förk. av logaritm.
Igd, förk. för geografisk längd el. longitud.
Lhasa, Lhassa, Las(s)a (tibetanska,
”gudarnas ställe”), huvudstad i Tibet; 15,000—20,000
inv., munkarna oräknade, vilka torde vara minst
lika många. L. ligger 3,630 m ö. h.; de
omgivande bergen nå 1,200—1,500 m högre; stadens
omgivningar äro rika på grönska. Stadens
medelpunkt är Chokhangtemplet från 600-talet, då L.
blev landets huvudstad. Sedan början av
1400-talet är L. lamaismens centrum och sedan mitten
av 1600-talet säte för Dalai Lama, som residerar
i det vid samma tid på en höjd i v. byggda
Potala, en väldig anläggning, på en gång kloster,
palats och tempel (se bild vid Lamaism). Staden
är medelpunkt för den högre undervisningen, och
de stora klostren äro tillika teol. högsk. 2 moskéer
finnas. Jämte Jerusalem och Mekka torde L. vara
jordens mest besökta vallfartsort och kan vid de
stora festerna hysa 100,000 människor. 1951
byggdes en permanentad väg från Gartok till L.
— De första européer, som bevisligen inkommit
i L., äro de två jesuiterna Grueber och D’Orville
(1661). Under 1800-talet vägrades européer
tillträde till Tibet, och blott i undantagsfall lyckades
man då inkomma i L. 1903—04 företogo
engelsmännen en militärexpedition till L. — Litt.: W.
M. Mc Govern, ”1 förklädnad till L.” (1924).
Lhermitte [lärmi’t], Léon Augustin, fransk
målare (1844—1925). Han var på 1880-talet en
av vägbrytarna för vardagsgenren och
frilufts-måleriet, utförde bondelivsbilder i monumental
storlek, i kraftfull bredd och styrka (”Döden och
vedhuggaren”, ”Kristus hos de fattiga”).
Göteborgs museum äger ”Höslåtter” (pastell).
L’hombre [lå’mbrä] el. 1 omber, ett urspr.
spanskt kortspel från 1300-talet, vilket över
Frankrike spred sig till det övriga Europa men
numera är sällsynt. Det spelas av tre pers, med
vanliga kort, sedan åttor, nior och tior borttagits.
Varje spelare får nio kort; de övriga tretton
bilda talong.
L’Höpital [låpita’l] el. L’H o s p i t a 1,
Michel de, fransk statsman (1507—73). L.
anställdes 1537 vid parlamentet. Katarina av Medici
gjorde L. till rikets kansler 1560. L. var en kylig
och torr natur, klok och fast besluten att söka
avhjälpa statens inre svaghet, som orsakades av
re-ligionssöndringen. Han kunde ej hindra
religionskrigets utbrott 1562 men förmedlade freden i
Amboise 1563. Motarbetad av katolska partiet,
föll L. efter freden i Longjumeau 1568 i onåd
och avskedades s. å.
Lhote [lå’t], André, fransk målare (f. 1885).
L:s tidigaste måleri är påverkat av Cézanne; 1906
utställde han tills, m. independenterna. Hans in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
