Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lidén, Johan Henrik - Lidén, Oskar - Lidforss, 1. Edvard - Lidforss, 2. Bengt - Lidhem - Lidhult - Lidice - Lidingö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
657
Lidén—Lidingö
658
öva ett betydande mecenatskap. Han skänkte
1779 till Östgöta nation i Uppsala sitt bibi.
(5>336 bd och 500 kopparstick) jämte 24,000 dal.
kmt till samlingens förökande; hela gåvan
lämnades 1787 till univ.-bibl. L. donerade inalles
I35>400 dal., bl. a. till andra bibi., till
Vetenskaps-och Vitterhetsakad., fattigvård etc. L:s viktigaste
arbete är ”Catalogus disputationum in academiis
et gymnasiis Sueciae habitarum” (5 bd, 1778—80).
Lidén, Oskar Linus, skolman och arkeolog
(f. 1870 8/i2), folkskollärarexamen i Göteborg
1894, fil. kand, i Lund 1917, fil. lic. 1937, fil. dr
1938. L. har varit verksam som lärare, rektor
och folkskolinspektör på skilda platser i s. och
mell. Sverige. Sin största insats som arkeolog
har L. gjort genom sina undersökningar över
stenåldersbebyggelsen i Kullabygden, där han
lyckats skilja ut olika bebyggelsestadier,
erte-böllekulturens och gropkärlskulturens. Bland L:s
talrika skrifter märkas ”Sydsvensk stenålder” (2
bd, 1938—40), ”Hällgröpningsstudier” (1938),
”De flinteggade benspetsarnas nordiska
kulturfas” (1942) och ”Aktuella sydsvenska
stenålders-problem” (1948).
Lidforss. 1) Volter Edvard L.,
språkforskare (1833—1910). Han blev adjunkt i moderna
språk vid Lunds univ. 1870 och 1878 prof, i
nyeuropeisk lingvistik där samt var 1885—1901 prof,
i germanska språk. L. utgav värdefulla arbeten
i fransk och italiensk filologi, men hans
huvudfack var dock hispanologien. Mest betydande av
hans arbeten på detta område äro hans utmärkta
edition av ”Los cantares de Myo Cid” (1895—96)
och en förträffligt kommenterad översättning av
Cervantes’ ”Don Quijote” (1891—92, ny uppl.
senast 1925—26). L. utgav även en orimmad
tolkning av Dantes ”Divina commedia” (1902—03)
samt läroböcker i franska och tyska.
2) B eng t L., den föreg:s son, botanist,
skriftställare (1868—1913), fil. dr i Lund 1893, docent
1897, prof, i Uppsala 1910, i Lund 1911. L:s
forskningsområden voro cytologien, fysiologien
och ärftlighetsläran,
och han gjorde bl. a.
viktiga undersökningar
över pollenets
biologi, retningsrörelser hos
pollenslangar och
sper-matozoider, växternas
köldhärdighet och
artbildningen hos släktet
Rubus. Han var även
en framstående
populärvetenskaplig författare, varom serien
”Naturvetenskapliga kåserier” (3 bd, 1908
—13) vittnar.
L. utövade ända från ungdomen ett flitigt
författarskap i skilda ämnen, utom
naturvetenskapliga mest sociala, politiska, litterära och religiösa.
Från hans hand föreligger ett stort antal
uppsatser, vanl. först tryckta i tidningar, mestadels
i Arbetet. De flesta äro senare utgivna i bokform,
t. ex. ”Fragment och miniatyrer” (1904), ”Onda
makter och goda” (1909), den postuma samlingen
”Ur Bengt Lidforss’ litterära kvarlåtenskap” (2
bd, 1916—17). De utmärkas av klar och ädel
stil, vittna om sällsynt vida kunskaper och
lysande intelligens samt kryddas ofta av lekande
humor. L. var på sin tid Sveriges skarpaste
polemiker. Särskilt gjorde sig detta gällande i hans
försvar för Strindbergs skaldskap, ”August
Strindberg och den litterära nittiotalsreklamen”
(1910). Polemiskt präglat var också hans större
verk ”Kristendomen förr och nu” (1911). Tidigt
medlem av socialdemokratiska partiet, utövade L.
där stort inflytande ej bara genom sin penna och
talarkonst utan också genom sin personlighet. ■—
Litt.: ”B. L. En minnesskrift” (1923); Gärda
Lidforss af Geijerstam, ”Så minns jag B. L.”
(1945); E. Malmström, ”B. L.” (1946); E.
Wig-forss, ”Minnen” (1950).
Lidhem, gods i Väckelsångs sn i Småland, 24
km s. om Växjö; 1,601 har. Har tillhört bl. a.
släkterna Rosenbielke (1600-talets slut), Boije af
Gennäs, Silfversparre, Taube och sedan 1916
Lei j onhufvud.
Lidhult. 1) Sn i Kronobergs län, Sunnerbo hd,
gränsar i v. till Hallands, i n. till Jönköpings län;
120,21 km2, 1,218 inv. (1952). Småbergig
skogstrakt, rik på mossar och småsjöar, 728 har åker.
I socknen ligger L. 2). Nuv. kyrkan av sten
byggdes 1878. Ingår i Odensjö, L:s och Vrå
pastorat i Växjö stift, Sunnerbo kontrakt. Utgör
tills, m. Vrå och Odensjö storkommunen
Lidhult; 325,67 km2; 2,588 inv. (1952); i Sunnerbo
domsaga.
2) Municipalsamhälle (sedan 1922) i L.i) vid
järnvägslinjen Halmstad—Bolmen; 265 km2; 575
inv. (1952). Mindre trä- och textilindustrier.
Lidice [li’ditse], gruvsamhälle i Böhmen, 35
km v. om Prag; c:a 500 inv. (1942). Som
vedergällning för mordet på den tyske riksprotektorn
R. Heydrich blev L. 10/6 1942 av SS-folk jämnad
med marken, varvid alla män mellan 16—60 år
jämte 56 kvinnor dödades.
Lidingö, stad i Stockholms län, n. ö. om
Stockholms stad, 30,14 km2; 21,808 inv. (1953); se karta
vid Stockholm. L. omfattar L i d i n g ö n (29,87
km2) och omgivande smärre öar och holmar
(Fjäderholmarna, Tranholmen, St. och L:a Höggarn
m. fl.). L. består till stor del av ren landsbygd.
1900 hade L. 1,319 inv., började exploateras 1906
av villastadsbolag, blev köping 1910 med 4,474 inv.
och stad 1926. Det är en typisk trädgårdsstad,
dock med inslag av modern hyreshusbebyggelse.
De olika villaområdena ha uppbyggts ganska
oberoende av varandra, varför L. saknar verkligt
centrum. Det i dagligt tal kallade N o r r a L.
mellan Kyrkviken och Lidingöbron är öns tätast
bebyggda område med H e r s b y (urspr. kallat L
i-dingö villastad, grundad 1906),
Herse-rud (1907), Tor svik (1880-talet, urspr.
arbe-tarsamhälle), I s 1 i n g e (1906) och Mosstorp.
Södra L. består av Skärsätra (1907),
som vuxit upp kring Svenska ab Gasaccumulators
stora fabrikskomplex (AGA), Gångsätra,
Brevi k, K ä p p a 1 a, K i 1 1 i n g e, G å s h a g a,
Kottla, Stockby, Katrinelund (1914)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
