Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilienthal, David - Lilienthal, Otto - Lilit - Lilium - Lilius, Albert - Lilja (botanik) - Lilja, Gertrud - Lilja, Sven - Liljebaggar - Liljebaneret - Liljeblad, Carl Ragnar - Liljedal - Liljefors, 1. Bruno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilienthal—Liljefors
683
Han deltog i arbetet på framställandet av den
första amerikanska atombomben och var ordf,
i en amerikansk kommitté, som 1946 uppgjorde
utkast till en plan (Baruchplanen) för
internationell kontroll av atomenergien. Okt. 1946—jan.
1950 var han ordf, i den amerikanska
atomenergikommissionen. L. har utg. ”This I do believe”
(1949), vari han bl. a. berör
atomkontrollproblemen.
Lilienthal [-täl], Otto, tysk ingenjör (1848—
96). Han studerade fåglarnas flykt, som han ansåg
förebildlig för flygkonsten, byggde 1890 en
”glidflygare”, utförde 1891—94 en serie banbrytande
flygförsök från en höjd vid Grosslichterfelde
och grundläde den metodik, som senare ledde till
konstruerandet av verkligt fria aeroplan (se
bild 1 å pl. vid Flygning). 1895 byggde L. en
ny maskin med motor men omkom 9 aug. 1896
vid maskinens nedstörtande. Han skrev ”Der
Vo-gelflug als Grundlage der Fliegekunst” (1889).
Lilit (hebr. Lilith), hos Jesaja (34: 14) en
kvinnlig nattdemon. Enl. rabbinska myter var
hon Adams hustru före Eva men övergav
honom av stolthet, varefter hon i ormens gestalt
vållade syndafallet. Hon är demoners och onda
andars moder.
Lilium, bot., se Liljesläktet.
Li’lius, Albert Henrik, finländsk pedagog
(1873—1947), doc. 1907 och prof, i pedagogik
och didaktik vid Helsingfors univ. 1920—39;
inspektör för de svenska folkskolorna i Helsingfors
1908—19. L. var särsk. känd som framstående
ungdoms- och barnpsykolog. Bland hans skrifter
märkas ”Skolålderns själsliv” (1916, 4:e uppl.
1948), ”De växandes känsloliv” (2 bd, 1922—24),
”Skolpedagogikens huvudfrågor” (1926, 3:e uppl.
1946), ”Pestalozzi” (1929), ”Barnpsykologi”
0933), ”Gestalter ur bildningsarbetets historia.
Antiken” (1938), ”Själslivet” (s. å., 2:a uppl.
1943) och ”Nordiska gestalter ur
bildningsarbe-tet historia” (1946).
Lilja. 1) (Bot.) Se Liljesläktet och Liljeväxter.
2) (Her.) Se Fransk lilja.
Lilja, Gertrud Linnea, författarinna (f.
1887 15/s), utbildades till ciselör vid Högre
konstindustriella skolan i Stockholm, var
ciselör 1917—21 och teckningslärarinna i Ronneby
1922—33. Hon debuterade med novellerna
”Den besvärliga gåvan” (1924) och ”Den
ensamma” (1926) och har sedan gett ut
romanerna ”Paulina” (1927), ”Bergakungen” (1930),
”Stundom en idyll ...” (1934), ”Kvinnorna i
släkten” (1936), ”Så leva vi” (1938), ”Byborna”
(1940), ”Hök och duva” (1942), ”Ovädret drar
förbi” (1944), en skildring från beredskapsåren
under 2:a världskriget, och ”Det hemlösa hjärtat”
(1946) samt minnena ”Vid vägkanten” (1931),
berättelserna ”Karl-Uno och sångerskan” (1932),
”Fröken Andersson och ungdomen” (1935). L.
berättar självständigt, förstår och levandegör
människor av skilda slag snabbt och otvunget. Utan
illusioner men också utan bitterhet, rättframt,
klokt och ömsint, skildrar hon vardagens
tragedier och komedier, med varm medkänsla särskilt
för de ensamma och olyckliga kvinnorna.
[-Sparrisbaggen.-]
{+Sparris-
baggen.+}
684
Lilja, Sven Ernst Emanuel, musiklärare,
kör-dirigent (1887—1951), studerade 1912—17 vid
Musikkonservatoriet, var 1916—19 anställd som
skådespelare, bl. a. i Göteborg, och var från 1921
musiklärare vid Stockholms folkskolor och från
1927 kantor i Sofia förs. L. gjorde sig känd som
kördirigent, bl. a. för Stockholms
arbetarsång-fören. sedan 1922, och var från 1935 2:e
för-bundsdirigent i Stockholms sångarförb. L. vann
stor popularitet som ledare för s. k. allsång,
som främst tack vare L. växte ut till en
folkrörelse.
Liljebaggar, Criocertni, skalbaggsgrupp av
fam. bladätare. Hit höra bl. a. liljebaggen,
Lilioceris lilii, och sparrisbaggen,
Crioceris asparagi, som gör skada på
resp, liljor och sparris.
Liljebaneret, en vit fana, beströdd
med gyllene franska liljor, var den
franske konungen Karl IX:s och hans
efterträdares baner. 1 dess ställe blev
1789 trikoloren nationalflagga. L. var
1814—30 åter Frankrikes flagga.
Liljeblad, Carl Ragnar,
ingenjör, industriman (f. 1885 25/9),
ut
examinerad från Tekniska högsk. 1907,
verk-stadschef hos Nya förenade elektriska ab.,
Ludvika, 1914 och, när detta företag 1917 uppgått i
Asea, dir. och chef för sistn. bolags
tillverknings-avd. 1918—44 samt sedan 1945 konsulterande
teknisk dir. där och teknisk rådgivare i Stockholms
enskilda bank ab.; sedan 1947 styrelseled. i ab.
Atomenergi. L. har publicerat ett stort antal
avh. och uppsatser i tekniska, fysikaliska, sociala
och filosofiska spörsmål m. m. Han blev hedersdr
vid tekniska högsk. i Trondheim 1935.
Liljedal, villasamhälle i Eds sn i Värmland.
Liljefors. 1) Bruno Andreas L., målare
(1860—1939). Han var elev vid Konstakad. 1879
—82, studerade vintern 1882—83 i Düsseldorf och
besökte sedan bl. a. Paris. 1894 bosatte han sig
i Stockholms yttre skärgård, och på 1920-talet
flyttade han till Stockholm. — L. hade från
första början sitt speciella område: djurliv i skog och
mark, striden för tillvaron bland rävar, katter,
hundar, kråkor och småfåglar. Han visade en
förbluffande förmåga att betona olika djurs
karaktär, att fånga en ögonblicklig rörelse, att se
djuren i omedelbar förbindelse med deras miljö.
Nya områden öppnade sig för honom, när han
flyttat ut i havsbandet, stora utsikter över
himmel och hav, ett rikt fågelliv, örnar, ej drar,
svanor, måsar, vildgäss. I sin ungdom tog han
intryck av samtida franskt friluftsmåleri. Med
motivens art och dukarnas ökade storlek blev
behandlingen stark och samlad, senare bred och
mustig, ibland av våldsam styrka. Han är rikast
representerad i Thielska galleriet — 50 n:r, bl. a.
”Ejdersträcket”, ”örn jagande en hare” (1904),
”örnar” (plafondmålning, s. å.), ”Ejdrar” (1907),
även ett ”Självporträtt” (1913) och en statyett,
”Atlet”, i silver. Representativa arbeten av L.
ägas även av Nationalmuseum (”Räv och
stöva-re”, 1885, ”Tjuvskytt”, 1894, ”Havsörnar”,
”Fällande vildgäss”, ”örnbo”, alla 1897, m. fl.) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
