Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lille, Axel - Lilleengen, Kaare - Lillehammer - Lillesand - Lilleström - Lillhagen - Lillhjärnsataxi - Lilhjärnstältet - Lillhärad - Lillhärdal - Lillie, släkter - Lillie, Axel Gustafsson - Lilliehorn, släkt - Lilliehorn, 1. Per - Lilliehorn, 2. Carl Pontus - Lilliehöök, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilleengen—Lilliehöök
695
oräddhet kämpade för landets konstitutionella
rättigheter, indrogs 1900, och L:s nya tidning
Dagligt Allehanda drabbades av samma öde 1901,
varefter L. 1902—05 vistades i Sverige. För den
återupprättade Nya Pressen (från 1914 Dagens
Press) stod L. i spetsen 1906—17. L. deltog i
det politiska livet även som lantdagsman i
borgarståndet 1885—1900 och som grundare av Svenska
folkpartiet, vars ordf, och ledande själ han var
1906—17. Han var finländska regeringens
pressrepresentant i Stockholm 1918—19. Kort före
sin död offentliggjorde han det på ett väldigt
material grundade verket ”Den svenska
nationalitetens i Finland samlingsrörelse” (1921). — Litt.:
Biogr. av M. Hanemann (1931).
Lilleengen, K a a r e, veterinär (f. 1904 25/s),
född i Norge, avlade veterinärexamen i
Stockholm 1932, erhöll svenskt medborgarskap 1937;
vet. med. dr 1948. L. blev assistent vid Statens
veterinärbakteriologiska anstalt 1936, var
laborator vid Veterinärhögsk:s avd. för
födoämneshy-gien m. m. 1937—49 och är prof, i
födoämnes-hygien där sedan 1949.
Li’llehammer, stad i Opland fylke, ö. Norge,
n. om Mjösa, vid mynningen av Lågen och Mesna;
c:a 6,500 inv. Staden är vackert belägen på en
backsluttning. På M a i h a u g e n i ö. kanten av
staden ligga Sandvigska samlingarna, ett
kulturhistoriskt mus. för Gudbr andsdal en och
Oplands-bygderna, grundlagt 1887 av tandläkaren A.
Sand-vig. L. ligger vid Gudbrandsdalsjärnvägen och
har om sommaren ångbåtsförbindelse med
Gjö-vik, Hamar och Eidsvoll. Betydande turisttrafik
med många hotell både i L. och på höjderna
ovanför. I trakten finnas flera kända kurorter
för tuberkulos, bl. a. Mesnalien sanatorium. Stad
sedan 1827. Säte för fylkesmannen i Opland.
Lillesand [-n], ladested vid kusten av
Aust-Agder fylke, s. Norge, mellan Kristiansand och
Grimstad; c:a 1,200 inv. Anlöpes av kustångare.
Träindustri m. m.
Lilleström, härad i Akershus fylke, Norge, ö.
om Oslo; 5,07 km2; c:a 7,800 inv. Huvudort är
den stadsmässigt bebyggda, i stark utveckling
stadda trafikknuten Lilleström, där
Kongsvinger-och Hamarbanorna till Oslo förenas.
Lillhagen, n. förort till Göteborg, belägen
delvis inom staden (i Backa förs.) och delvis i Säve
sn; 856 inv. (1951). L. är egnahemsområde kring
S:t Jörgens och Lillhagens sinnessjukhus.
Lillhjärnsataxi, med., se Hjärna, sp. 356.
Lillhjärnstältet, anat., se Hjärnhinnor.
Lillhärad, sn i Västmanlands län, Tuhundra
hd, v. n. v. om Västerås; 50,48 km2; 319 inv.
(1952). I n. v. bergslagsnatur, s. delen tillhör
Mälarslätten. 959 har åker. Molybdengruva. I
kyrkans långhus ingå medeltida murar. Ingår i
Skultuna, L:s och Skerike pastorat i Västerås
stift, Domprosteriet. Tillhör storkommunen
Ding-tuna.
Lillhärdal, sn i Jämtlands län, Svegs och Hede
tingslag; 2,453,04 km2, 1,842 inv. (1952).
Omfattar sydligaste Härjedalen kring Härjån och når
i Sömlinghågna i n. v. 1,196 m ö. h. 622 har
åker. Nuv. kyrkan byggdes 1771. Pastorat i
696
Härnösands stift, Härjedalens kontrakt. Utgör
storkommunen Lillhärdal. Tätort: Lillhärdal
(424 inv. X95i).
Lillie, flera svenska frälsesläkter, kända från
medeltiden, samtliga nu utdöda.
Axel Gustafsson L., greve, militär (1603
—62), fänrik 1625, kapten 1627, överste 1629,
generalmajor och viceguvernör i Vorpommern
1638, i hela Pommern 1641, guvernör i Leipzig
1643—45, riksråd 1648, generalguvernör i
Pommern 1652, i Halland 1655, general av kav. 1654,
fältmarskalk och president i Krigskollegium 1657,
generalguvernör i Livland 1661.
Lilliehorn, svensk släkt, härstammar från
Ronneby. Majoren Peter Berg (1688—1753) adlades
1719 med namnet L. Han var far till L.i). En
bror till L.2), Johan Fredrik L. (1745—1811),
slutl. landshövding i Västmanland, blev friherre
1800; hans ättegren utslocknade 1822.
1) Per L., sjömilitär, politiker (1729—98).
Han tjänstgjorde vid flottan i Sverige och
Frankrike och befordrades 1777 till överste. Vid 1789
års riksdag uppträdde L. som konungens ivrige
anhängare och utnämndes till v. lantmarskalk,
sedan Lewenhaupt avgått som lantmarskalk. Han
utsågs nu till konteramiral och förde s. å.
befäl över en division av flottan i slaget vid Öland
men underlät att trots order föra den fram i
stridslinj en. Detta ansågs ha haft stor betydelse
för den för svenskarna ogynnsamma utgången av
slaget, och en krigsrätt dömde L., som skyllde på
sina underordnade, till döden. Han benådades till
livet, måste gå i landsflykt men återkom under
förmyndartiden, då han sökte hävda, att orsaken
till hans hållning under slaget vid Öland var
hemliga order av Gustav III att ej låta hertig Karl
vinna en avgörande seger.
2) Carl Pontus L., den föreg:s halvbrors
son, militär (1758—1820), överstelöjtnant i armén
1790, åtnjöt stor ynnest hos Gustav III men
entusiasmerades av den franska revolutionens
frihetsidéer och deltog i konspirationerna mot
Gustav HI:s liv. Plågad av ånger, skrev dock L.
en anonym biljett till kungen, i vilken denne
varnades för att deltaga i den maskerad, då
attentatet skulle äga rum. Redan dagen efter
maskeraden blev L. fasttagen och bekände. Han
dömdes till förlust av liv, ära och gods men
benådades med landsförvisning. Under namnet Berg von
Bergheim var han senare bosatt i Tyskland.
Lilliehöök [-hök], svensk frälsesläkt, urspr.
från Västergötland. Från häradshövdingen Bertil
Pederssons (nämnes 1462—94) son Birger
härstammar Kolbäcks ättgren, från den sistnämndes
bror härstamma Fårdala och Gälareds grenar.
Vid introduktionen 1625 sammanfördes Kolbäcks
och Gälareds grenar till ätten L. af Gälared
och Kolbäck; genom lottkastning blev ätten
L. af Får dala adliga ätten n:r 1.
Fårdalasläk-ten utdog 1801. På dess stamtavla hade, genom
misstag i riddarhusgenealogien, Gälaredsgrenen
införts, och då riddarhusdirektionen, bl. a. på
grund av hundraårig hävd, 1861 beslöt låta
därvid bero, representeras alltjämt Fårdalaätten av
Gälareds gren. Av nedannämnda ättemedl.
till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
