Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilliehöök, släkt - Lilliehöök, 1. Måns Bryntesson - Lilliehöök, 2. Johan - Lilliehöök, 3. Anders - Lilliehöök, 4. Bertil - Lilliehöök, 5. John - Lilliehöök, 6. Hugo - Lilliehöök, 7. Fredrik - Lilliehöök, 8. Gösta - Lilliehöök, 9. Lennart - Lilliehöök, 10. Eleonor - Lillienstedt, Johan Paulinus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Lillienstedt
698
höra i) — 5) Riddarhusets ätt L. af Fårdala
[men endast 1)—3) Fårdalagrenen, 4)—5)
däremot Gälaredsgrenen]; 6)—9) tillhöra ätten L. af
Gälared och Kolbäck (Kolbäcksgrenen). —
Barnen till L.2) blevo på gr. av faderns förtjänster
1651 upphöjda i friherrligt stånd; grenen
utslocknade med L.3). — Utom nedannämnda ättemedl.
märkes Ebba Månsdotter L. (1529—1609),
dotter till L.i) och 1548 g. m. riksrådet Sten
Eriksson Leijonhufvud (1518—68), efter mannens
•död upphöjd i grevligt stånd och 1571 begåvad
med Raseborg som grevskap. Om henne, på gr.
av sin härsklystnad och manhaftighet kallad ”grev
Ebba”, se Ellen Fries i ”Teckningar ur svenska
adelns familjelif”, 1 (3:e uppl. 1910).
1) Måns Bryntesson L., storman (d.
1529). Han blev 1524 hövitsman på Älvsborg
samt vid Gustav Vasas kröning 1528 riddare och
riksråd. Efter hand inträdde en brytning mellan
honom och konung Gustav, och 1529 tog han del
i det s. k. västgötaupproret. L. dömdes till döden
vid riksdagen i Strängnäs i juni 1529 och
halshöggs 5 juli s. å. i Stockholm.
2) Johan Nilsson L., den föregrs brorsons
sonson, militär (1598—1642). L. följde Gustav
II Adolf på hans fälttåg i Livland och Preussen
och blev överste 1628, generalmajor över
infanteriet i Livland 1635 samt guvernör över
Hinter-pommern och kommendant i Stettin 1638. Han
blev 1641 Baners och sedermera Torstensons
närmaste man i befälet över armén i Tyskland samt
1642 rikstygmästare och general av infanteriet.
L. utmärkte sig och sårades till döds i slaget
vid Leipzig (Breitenfeld) 23 okt. 1642.
3) Anders L., den föreg:s son, frih.,
ämbetsman (1635—85). Han blev 1661 landsdomare i
Skåne och 1664 landshövding i Östergötland.
Envoyé i Polen 1666—67, verkade L. där ånyo
som ambassadör 1674—80. Vid 1682 års riksdag
ådrog sig L. genom sitt yrkande, att
likvidations-reglerna borde godkännas av ständerna, om de
skulle anses som fag, konungens stora missnöje
och blev medelbart anledning till den ständernas
förklaring, som lade lagstiftningen helt i
konungens hand.
4) Carl Bertil L., ämbetsman (1809—90),
lotsdirektör 1864—75, kommendör vid flottan,
riksdagsman; befordrade starkt fyrväsendets
utveckling och genomdrev skapandet av
Lotsstyrel-sen.
5) Johan (John) Fredrik L., den föreg:s
brorson, militär (1834—1918), underlöjtnant vid
Väst-götadals reg. 1852, överste och chef för Nerikes
reg. 1882 och för Livreg. till fot 1893,
generalmajor i armén och avsked 1897. L. var 1858—
64 anställd i franska armén och deltog i
fälttågen mot Österrike 1859, varvid han särsk.
utmärkte sig vid Magenta 4/g s. å., och i Afrika
1860—64. Han utgav bl. a. ”Tvenne år bland
zouaverne” (1861) och ”Bazaine fälld el. frikänd”
(1873).
6) Hugo Hjalmar L., mariningenjör (1845—
1912), examinerades från Teknologiska inst. 1865.
L. tjänstgjorde 1877—89 vid
Mariningenjörsta-ten och var chef för Mariningenj örkåren 1906—
10. L. ledde konstruktionsarbetena till ett flertal
pansarskepp, jagare och torpedbåtar samt till
pansarkryssaren ”Fylgia”. Efter sin avgång 1910
var L. dir. vid Luth & Roséns elektriska ab.
Han tillhörde A. K. 1894—96, var 1889—90 samt
1897—99 ordf, i Svenska uppfinnareföreningen.
7) Carl Johan Fredrik Malkolm L.,
ingenjör (1860—1930), utexaminerad från Tekniska
högsk. 1886, lektor 1898 och prof. 1911 i
skepps-byggnadslära vid Tekniska högsk., avsked 1926.
L. bedrev en omfattande teknisk
skriftställarverk-samhet och uttog 1903 patent på ett av honom
uppfunnet långskeppsspantsystem.
8) Gösta L., brorson till L.5), militär (1871
—1952), underlöjtnant vid Hälsinge reg. 1891,
löjtnant vid Generalstaben 1903, major 1912,
överste och chef för Jämtlands fältjägarreg.
1917, generalmajor och militärbefälhavare för
övre Norrlands trupper 1928, chef för ö.
arméfördelningen och överkommendant i Stockholm
1930—36, generallöjtnant 1934. L. var 1915—17
chef för Krigshögsk. Han var led. av ett
flertal militära kommittéer och ordf, i
Skytteförbun-dens överstyrelse 1934—43.
9) Lennart L., den föreg:s bror, militär
(1872—1950), underlöjtnant vid Första Göta
art.-reg. 1893, löjtnant vid Generalstaben 1903, major
1913, överste 1919 och chef för Wendes
art.-reg. 1922, brigadchef vid ö. arméfördelningen ocn
inspektör för militärlärov. 1928, generalmajor
1930, chef för 5:e arméfördelningen 1932,
generallöjtnant 1937, avsked s. å. Han utgav ”Vårt
fältartilleri” (1913).
10) Eleonor Maria L., f. Berndes, de föreg:s
svägerska (f. 1887 24/i), g. m. överste Bertil L.
(f. 1870 23/e), 1928—47 ordf, i Sveriges
husmodersföreningars riksförbund och 1930—32 samt
1941—44 i Nordens husmodersförb. L. har varit
flitigt verksam för höjandet och förbättrandet
av det husliga arbetet och för kvinnans
ställning i samhället. L. var 1936—50 led. av
radionämnden, 1938—50 av centralstyrelsen för
Svenska föreningen Norden och är sedan 1943 led.
av Stockholms läns landsting (folkpartiet).
Lillienstedt, Johan Paulinus, 1690 adlad
L., 1713 friherre, 1719 greve, ämbetsman, skald
(1655—1732), vann Karl XI :s välvilja genom sin
nitiska verksamhet för reduktionen i Livland,
blev 1698 revisionssekr., 1705 vicepresident i
Wis-mar. Som specialist på de invecklade
rättsförhållandena i Tyska riket användes L. i flera
diplomatiska uppdrag där. 1710 hovkansler och s. å.
landshövding, fick han 1713 som ombudsråd
ledningen av förbindelserna med Tyskland men
utövade icke något större inflytande. Vid
fredsförhandlingarna i Nystad var L. Sveriges främsta
ombud. I rådet, där L. fick säte 1719, slöt han
sig i regel nära till fränden A. Horn men blev
1727 president i Wismar och lämnade därmed
politiken. L. författade en del lyriska och
didaktiska skaldestycken (i Hansellis ”Samlade
vitterhetsarbeten”, 6, 1863) av innerlig känsla och
behagfull form. Han införde, delvis genom
översättningar, marinismen i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
