- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
711-712

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Limulus, moluckkräftor - Lin - Lina - Linaceae - Lina myr - Linard, Piz - Linares - Linaria, sporreblomma - Lina älv - Linbana

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

711

Lin—Linbana

712

bära gälblad. De nutida
arterna leva i varmare
hav vid östkusten av
Nord-och Mellanamerika samt
vid Asiens östkust. En art
är funnen fossil i Hörs
sandsten (jura) i Skåne.

Lin, Linum
usitati’ssi-mum, en urgammal
kulturväxt, som icke med full
säkerhet är anträffad vild
någonstädes. Det numera
odlade 1. är en ettårig,
upprätt, glatt ört med endast
upptill förgrenad stjälk,
smalt lansettlika blad och
täml. stora, i regel ljusblå
blommor. Den nästan
klotrunda frukten innehåller io
hoptryckt äggrunda,
glänsande bruna frön. Hos det vanl. som spånadsväxt
odlade, omkr. 8 dm höga trösklinet öppnar
sig kapseln vid mognaden, hos det
företrädesvis för frönas skull odlade, omkr. 5 dm höga
springlinet (var. humile) springer den
däremot upp elastiskt. Linfröna innehålla i
skalet en mängd slem, vilket gör, att detta
sväller i vatten och
blir klibbigt.
Hjärtbladen äro
rika på fet olja,
linolja (se
d. o.). Den är,
i likhet med
fröna,
offici-nell. Om 1 i
n-frökakor
se d. o.

I Sverige
be-drives linodling
numera i någon
större skala
endast i s.
Norrland, särskilt i
Hälsingland.

Förr bedrevs
den åtm. till
husbehov i
nästan hela
Sverige. Efter
skörden torkas stj
äl-karna och
underkastas sedan

rötning, bråkning, skäktning och häckling (se
Linberedning). Jfr även Textilväxter.

Lina, sjöv., smäckert tågvirke, ss. lodlina,
logglina, bensellina, skärlina m. fl.

Linäceae, bot., se Linväxter.

Lina myr, se Line myr.

Linärd, Piz [pits], högsta toppen, 3,416 m
ö. h., i Silvrettaalperna, i Graubünden, Schweiz.

Lina’res, stad i sp. prov. Jaén (Andalusien),
vid foten av Sierra Morena och järnvägen Madrid
—Sevilla; 53,000 inv. Rika blygruvor.
Spräng-ämnesfabriker.

Vanligt lin.

Gulsporre.

Linaria, sporrebio
m-m a, växtsläkte av fam.
Scro-phulariaceae. över 100 arter,
de flesta hemma i
Medelhavsländerna, örter med vanl.
smala blad. Blommorna sitta i
toppställd klase el. ensamma
i bladvecken och äro
tvåläppiga med sporre. I Sverige
finnas 4 arter; vanligast är
L. vulgaris, gulsporre,
som är flerårig, upprätt och
har stora, gula blommor i
ax. Som prydnadsväxter odlas
bl. a. L. alpina, som har
vackert blåvioletta blommor, och
L. cymbalaria (Cymbalaria
mu

ralis), som är krypande, med rundat hjärtlika
blad och ensamma, blekt violetta blommor.

Lina älv, högerbiälv i Lappland till Kalix älvs
biflod Ängesån.

Linbana, transportanordning, vid vilken
kraftöverföring till en löpvagn sker medelst linor.
Ordet 1. användes gemensamt för räls-1., vid vilka
vagnen rullar på ett spår, och häng-1., där den
är upphängd i en kabel. Rälslinbanor
(kabelbanor) användas, där lutningsförhållandena
äro så svåra, att vanlig hjuldrift el.
kugghjulsdrift av tekniska el. ekonomiska skäl ej
kommer i fråga, t. ex. vid donlägiga
uppfordrings-verk och bergbanor. Som ex. på räls-1. för
personbefordran kan nämnas Virgl-banan i Tyrolen
(stigning 1:1,4), Flöyen-banan i Bergen och
Are-banan. Vid dyl. anläggningar användas mestadels
2 vagnar, vilka balansera varandra. Härvid kan
spåret vara gemensamt för båda vagnarna,
självfallet med undantag för den sträcka, där
dessa mötas. — Hänglinbanor (luft-1.)
användas dels för personbefordran, spec. där
avsevärda höjdskillnader skola övervinnas,
dels för godstransport. Endast vid mindre
anläggningar
användes blott en
lina, vilken då tj
änst-gör både som
draglina och bärkabel.

L. för
personbefordran komma på
många håll till
användning i
bergsterräng, särsk. på
turistorter.
Omtalade äro bl. a.
Krosso-banan vid
Rjukan (höjd 825
m) och 1. till
Wet-terhorn i
Bern-Oberland (höjd
420 m, stigning
1:0,87) samt
fjällbanan i Åre
(längd 1 km, höjd
340 m), invigd
1952. Häng-1. för
godsbefordran ha

Bärbock i den 96 km långa
linbanan Kristineberg—Boliden,

byggd 1941—42.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free