Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindberg, Gusten - Lindberg, Helge - Lindberg, Hugo - Lindberg, Oskar - Lindberg, Otto - Lindberg, Stig - Lindberg-Dovlette, Elsa - Lindberger, Örjan - Lindberga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Lindberg—Lindberga
724
Bland hans arbeten märkas ”Vågen” (1883,
Nationalmuseum), ”Dimman” (1885,
Nationalmuseum och Strömparterren), ”Johannes Döparen”
(statyett, 1890, Johannes kyrka, Stockholm),
”Neptun” (1896, Hallwylska palatset, Stockholm)
och ”Komedien” (1907, Dramatiska teatern,
Stockholm).
Lindberg, Helge, finländsk sångare, baryton
(1887—1928), blev efter studier i Helsingfors
(violin), München och Florens (sång)
operasångare och sångpedagog i Stuttgart och från
1919 i Wien. Han var en av sin samtids
märkligaste Bach- och Händel-tolkare.
Lindberg, Karl Hugo, jurist (f. 1887 V12),
jur. kand, i Lund 1921; advokat i Stockholm,
ordf, i Advokatsamfundets Stockholms-avd. 1939
—50, sakkunnig i Justitiedep. vid behandling av
frågor om straff och fångvård 1935—39, i
Strafflagberedningen sedan 1943. L. har anlitats som
rättegångsbiträde i flera uppmärksammade
brottmål. G. 1936 m. sedermera överdir. Karin Kock.
Lindberg, Oskar Fredrik, tonsättare (f. 1887
W2), avlade organist-, musiklärar- och
kyrko-sångarexamina vid Musikkonservatoriet i
Stockholm samt studerade därefter i Tyskland och
Österrike. Han har sedermera varit verksam bl. a.
som organist i Engelbrektskyrkan sedan 1914 och
som lärare i harmonilära vid Musikhögskolan
1919—52, prof:s titel 1936. Sedan Stockholms
akademiska orkesterförenings bildande 1922 har
han varit dess dirigent. Bland L:s övriga
uppdrag kunna nämnas ledamotskap av 1936 års
koralbokskommitté och 1941 års
liturgisk-musika-liska kommitté. Han blev 1947 fil. heders-dr vid
Stockholms högsk. Som tonsättare har L. ägnat
sig främst åt orkestermusiken. Bland hans större
verk kunna nämnas en symfoni, tre
konsertuvertyrer, symfoniska dikter och sviter (t. ex. ”Från
de stora skogarna”, ”Vildmark”, ”Flores och
Blanzeflor”, ”Hemifrån” och ”Leksandssvit”),
rapsodien ”Per Spelman han spelte”, ett requiem,
flera kantater (bl. a. ”Skansenkantat” och ”Det
ljusa landet”) och operan ”Fredlös” (uppf. i
Stockholm 1943). I övrigt har L. komponerat
sångspel (”De sjungande löven”), en
pianokvartett, sånger med och utan orkester, piano- och
orgelstycken.
Lindberg, Sextus Otto, botanist (1835—89),
med. lic. 1863, med. dr 1865, lärare i
natural-historia och farmakognosi i Uppsala 1857, vid
Farmaceutiska inst. i Stockholm 1860, prof, i
botanik vid univ. i Helsingfors 1865, fil.
heders-dr i Uppsala 1877. L. åtnjöt som bryolog högt
internationellt anseende; hans arbeten, över ett
1 oo-tal, behandla europeiska och exotiska
mossors systematik. Även till botanikens historia
lämnade han värdefulla bidrag.
Lindberg, Stig Fredrik Sigmund, keramiker
och textilkonstnär (f. 1916 17/s), en av det
svenska konsthantverkets mest fantasifulla artister.
Efter några års utbildning vid Tekniska skolan
i Stockholm knöts L. 1937 till Gustavsberg, där
han senare tills, m. Wilhelm Kåge inrättade en
konstnärlig experimentavd. 1938—39 företog L.
studieresor i Danmark och Frankrike, där han
Stengods av Stig Lindberg.
bl. a. inspirerades av den rysk-franske
keramikern Soudbinin. L:s fajanser kännetecknas av
en rik och omväxlande, ofta mer fantasibetonad
än funktionellt betingad formgivning och en
expressiv färgprakt. L. har bl. a. utarbetat en
egen metod för dekorering av högbränt gods,
s. k. gressoteknik, med målningen skymtande
under halvtäckande glasyr (”Komedianter i regn”,
Nationalmuseum). Under senare år har han i
stor utsträckning arbetat i stengods. Som
textilkonstnär nådde L. först mot 1940-talets slut
fram till en personlig stil, ett slags sirligare
motsvarighet till A. Saltos art.
Lindberg-Dovlette, Elsa, prinsessa,
författarinna (1874—1944), g. 1902 m. persiske
prinsen och dåv. ministern i S:t Petersburg och
Stockholm Arfa-ud-Dovleh Mirza-Riza-Khan (d.
1926) och av honom tillagd namnet
Dovlette-Khanoum (fem. av Dovleh, resp. Khan). L.
utgav utom ungdomsboken ”Ann-Lis” (1901) och
novellsaml. ”1 alla tonarter” (1921) skildringar
från Österlandet: ”Kvinnor från minareternas
stad” (1908), ”Främling” (1924) och ”Bakom
stängda haremsdörrar” (1931).
Lindberger, Örjan, litteraturhistoriker (f.
1912 W12), fil. dr 1939, doc. i litteraturhistoria
vid Stockholms högsk. 1938, bitr, lärare i
litteraturhistoria där sedan 1939. L. har utg. bl. a.
”Prometeustanken hos Viktor Rydberg” (2 bd,
1938), ”Gustav Hedenvind-Eriksson” (1945) och
”Wergeland och Sverige” (1947). Under senare
år har L. ägnat sig åt studiet av engelsk och
amerikansk litteraturforskning. Han har även
framträtt som litterär kritiker. Han är sedan
1947 studierektor vid Folkuniv.
Lindberga, storkommun i Hallands län,
omfattande socknarna Lindberg, Torpa, Valinge och
Stamnared; 99,52 km2; 3,020 inv. (1952); i
Hallands mellersta domsaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
